I think it's called love

kapitel 5

FELIX PERSPEKTIV

nu har vi suttit i en stel tystnad i ungefär en kvart, jag måste säga nåt...

''Ehm, eh'' kom ut ur min mun utan förvarning

''Ursäkta vadå ehm?'' skrattar Sandra

hennes leende, wow

''Eh berätta lite om dig själv'' säger jag glatt

SANDRAS PERSPEKTIV

Felix sa till mig att berättar om mig själv så why not

''Okej men jo jag heter Sandra Bergqvist, jag bodde långt upp i Norrland tills jag var fem sen flyttade jag hit. ehm jag är bara en tonåring med ett trist liv, ingenting mer'' fast det var så jävla mycket mer. Världens sämsta barndom, pappa dog runt fyraårs åldern, har haft ett tufft liv sen dess, mådde skitdåligt runt fjortonårs åldern då jag började skära mig själv pga inte nöjd med mig själv, folk kallade mig tjock, även fast jag vet att jag inte var det och jag var mobbad i ett år tills någon räddade mig. Omar. han hjälpte mig och nu sitter jag på en bergochdalbana som bara går uppåt. Jag kommer aldrig kunna tacka Omar nog.

''Okej ska jag berätta lite om mig?'' frågar Felix osäkert och fnissar sedan lite

''Aa visst'' säger jag med ett leende

FELIX PERSPEKTIV

jag berättade om mig själv och sedan satt vi och pratade om allt mellan himmel och jord. Efter ett jag kom dom andra hem. Sandra ropade på Omar och sprang sedan och gav han en kram. jag kände hur jag blev avundsjuk. men Felix förihelvete, hon är INTE DIN!

Vi åt sedan middag, Sandra satt mellan Omar och Oscar och mittemot Ogge. hade henne knappt i min närhet. fast Felix hon är fortfarande inte min. Vi hade alla roligt och så men skulle viljat vara närmre Sandra, men kan fortfarande se henne. hon är så vacker..

OMARS PERSPEKTIV

vi satt där och skrattade och hade bara allmänt kul. Innan vi började äta så såg jag hur Felix var påväg att sätta sig bredvid Sandra men i sista sekund så hoppade jag bredvid henne som tur var.

Vadå som tur var? Varför skyddar du henne så? Felix är ju inte farlig?

Varför är jag så skyddande?

Jag kan ju inte, nej det går inte, jag kan inte?

gilla henne??