I think it's called love

Kapitel 28

FINALLYYYY🙌🙌

---------

In genom dörren kommer Alex och sina polare och paniken inom mig spred sig från noll till hundra. Hjärtat börja slå fortare och jag vänder huvudet fort och tittar ut på gräset utanför. Bara stirrar.

''Hallå Sandra?!'' halv skriker Felix.

Jag rycker till och vänder mig emot han.

''Oj eh vad sa du?'' frågade jag stressat.

''Jag frågade om du ville ha mer att dricka'' skrattar Felix och pussar mig på näsan.

''Jag hämtar'' säger jag och tar hans mugg. ''Vänta här''

Vad håller jag på med? Vad gör jag om Alex kommer nu när jag här 'själv'?

Jag styr blicken mot alla drinkar, jag häller i den som ser godast ut. Den var lite grönaktig, som citron saft eller nåt. Sån färg typ. När jag har hällt upp i båda glasen känner jag två händer på mina höfter.

''Sa inte jag åt dig att stanna?'' skrattar jag och vänder mig om.
Där möter jag två hemska ögon. Några jag aldrig ville se igen.

''Och vad gör en sådan vacker dam här ensam?'' frågar Alex.

Panik. Bara panik.

Jag ställer drinkarna på bordet för att inte tappa dom över mig.

''Släpp mig Alex.'' säger jag bestämt och försöker dra mig undan men han är för stark.

Han bara flinar sitt äckliga leende.

''Släpp mig'' upprepar jag fast lite högre.

''Du kanske vill följa med mig till en av sovrummen där uppe?'' frågar han och flinar.

''Aldrig i hela mitt jävla liv'' säger jag argt och kaxigt.

''SLÄPP MIG'' skriker jag högt

Och då hör jag en hård smäll och stänger mina ögon av reflex. Sedan öppnar jag ögonen och hör polis syrener och Alex ligger på golvet helt sönder slagen och framför han står Felix med knutna nävar och en tom blick.

-

Kort kapitel men iallafall något. Så sjukt stressad och trött av skolan, men gör mitt bästa.

xoxo gossip girl

jk

bye bye ;)