Kapitel 4

290 15 4
                                    

Förlåt för att jag inte uppdaterat på länge men mycket har hänt och då menar jag verkligen saker som påverkat mig psykiskt. Har också haft en massa inlämningar, prov, uppsatser etc i skolan som är j*vligt viktiga just nu.. Jag har inte heller haft så mycket motivation till att skriva och när jag väl satt mig ner för att skriva här så slutar det med att jag skrollar igenom insta eller snap flödet.. men nu ska jag skärpa mig och inte stressa så mycket:))
Jag älskar er!<33

-

Ny dag nya möjligheter, är det inte så man säger? Idag är inte en sådan dag, eller det känns inte som en sån dag iallafall.

"Vakna sömntuta"
Hör jag en röst säga vilket får mig att mumla något som inte ens jag uppfattar. Plötsligt börjar hela min säng att röra på sig och när någon börjar kittla mig spärrar jag upp ögonen. Hunter sitter gränsle över mig och kittlar mig för fullt. Genast bubblar ett skratt upp ur min strupe vilket får Hunter att le ett brett leende.
"Du måste vakna nu! Farbror Dylan ska köra oss till skolan om en kvart"
Säger Hunter och när min hjärna uppfattat vad han precis sagt grips jag av panik. En kvart?!
"Varför har du inte väckt mig tidigare?!"
Utbrister jag och kastar mig ur sängen.
"Du ska bara veta hur länge jag försökt att väcka dig"
Skrattar Hunter fram och tar sig "utmattat" i pannan medan jag stressat springer mot badrummet.

En halvtimme senare sitter jag bredvid Edvin i klassrummet. Hunter sitter som vanligt två bänkar framför mig och vi har matte, världens tråkigaste ämne enligt mig.
"Okej klassen, som ni kanske hört så var det ett slagsmål igår och ni vet hur rektorn är"
Säger Gunilla, vår lärare vilket resulterar i ett klassrum fullt med en massa fniss.
"Okej okej, så nu ska de som alltid orsakar slagsmålen börja i vår klass, ännu en gång är det tvillingar kan jag säga er"
Fortsätter hon när klassen lugnat ner sig.
"Och det här kommer resultera i att det blir nya placeringar som ni kommer få utdelade efter rasten"
Säger hon och ler. Många börjar jubla och vissa skrattar bara åt dom.

När det börjar knacka på klassrums dörren blir alla tysta och Gunilla går för att öppna. Två väldigt lika tvillingar går in i klassrummet. Den ena är en kille och har mörkblondt, kort rufsigt hår och väldigt mörka bruna ögon. Den andra är en flicka, hon ser inte lika.. tja vad ska jag säga? Läskig ut som sin brorsa. Hon har ljusbrunt hår och något snäpp ljusare bruna ögon än sin bror. Hennes ögon ser snällare ut men sen vet man ju aldrig. Båda har svarta jeans på sig, killen slappa och tjejen tajta. Tjejen med en grå hoodie och killen med en svart.
"Ja klassen, det här är då Edmund och Esmeralda"
Presenterar Gunilla och ler ett brett leende. Ointresserat kollar jag ner i bänken som jag sedan börja kladda på med hjälp utav min blyertspenna.
Skolklockan ringer och sakta plockar jag ihop mina grejer. Edvin väntar på mig och när jag är klar så har alla redan försvunnit ut i korridoren. Med Edvin vid min sida rör vi oss ut från klassrummet likt alla andra gjort några sekunder tidigare. Eller kanske minuter?

Två timmar senare är det lunch och som vanligt är maten äcklig så jag bestämmer mig för att ännu en gång gå till cafeterian. På vägen möts jag utav höga röster vilket är konstigt då korridoren är helt tom. Utan att tänka styr jag mina steg mot ljuden och när jag kommer in i andra korridoren synar jag fem personer stå och prata lite längre fram vid några skåp.
Genast stannar jag och bakar bak några steg så jag står gömd bakom några skåp. Jag iakttar händelsen och inser snabbt att dom där tvillingarna som började i min klass står där tillsammans med tre av dom poliserna jag träffade på igår. Tror det är Anthon, Konrad och Linus som står där, om jag nu minns deras namn rätt.
Jag försöker uppfatta så många ord som möjligt men det är svårt när jag står så långt bort då dom börjat sänka sina röster. Ord och meningar som,
"Låt dom vara"
"Varför skulle vi?"
"Lägg ner"
"Nej"
"Jo"
"Vad ska ni göra åt saken"
Är vad jag hinner snappa upp innan någon lägger sin hand på min axel. Skrämt hoppar jag till, bakom mig synar jag den fjärde polisen, Ashton. Han flinar mot mig och puttar sedan fram mig så jag snubblar fram från mitt 'gömställe' aka bakom skåpen, runt hörnet så ett ljust, ändå rätt så tyst skrik lämnar mina läppar. Genast blir de alla fem tysta och vänder sin uppmärksamhet mot mig.
"Vad?"
Frågar jag drygt och kollar med en ond blick på Ashton som bara flinar tillbaks.
Tvillingarna går därifrån och poliserna kommer fram till mig och Ashton.
"Jasså, här står du och tjuvlyssnar minsann"
Yttrar Anthon och knäpper ihop sina händer medan han kollar mig djupt in i ögonen.
"Eeee, nja asså jag tänkte gå till cafeterian oså hörde jag röster och jag såg ingen så det blev liksom att jag-.."
"Att du tjuvlyssnade ja"
Avbryter Linus mig med ett flin vilket får mig att svälja hårt.
"Mmm"
Mumlar jag tyst fram.
"Jaja, jag måste gå nu men hejdå"
Säger jag efter långa minutrar utav ren stel tystnad och börjar sakta men säkert att gå iväg från de fyra skrämmande poliserna.
"Lycka till på no provet"
Uppmuntrar Konrad och klappar mig på ryggen när jag går förbi honom. Fan, no prov.. det hade jag glömt.
"Jaja"
Säger jag och fortsätter sedan min färd, med snabba steg så jag nästan snubblar, mot cafeterian.
————
Rösta & Kommentera!:))

Nu är det fucking påsklov asså whaaaaaat?!! Tiden går så jävla fort, snart får jag sommarlov (eller ja, det är typ 20 skoldagar kvar om man räknar bort all ledighet+prao)

Ha en bra påsk!!❤️

Världens farligaste maffia gäng {UPPFÖLJARE}Where stories live. Discover now