Världens farligaste maffia gäng {UPPFÖLJARE}

Kapitel 21

Tillsammans med Nash och Josh rör vi oss försiktigt men snabbt mot nedervåningen. Nash verkar ha memorerat vägen till trappan då han hittar direkt. Vilket jävla lokalsinne han har då.

Utan att göra några ljud går vi ner för trapporna medan ljud av pistolskott hörs lite här och var. Jag blir rädd. Tänk om någon är död? Tänk om Winston är död? Eller mamma. Eller pappa. Eller Hunter.

Jag tar Josh's hand och håller hårt i den. När vi kommit nerför trapporna skyndar vi oss mot ett annat rum som jag inte har någon aning om vilket.

"Stopp!"
Ryter någon plötsligt bakom oss. Vi tvärstannar och vänder oss sakta om. Där synar jag Anthon, Konrad och Ashton, dom har tagit av sig maskarna och varför har jag ingen aning om. Deras pistoler är riktade mot oss alla tre. Nash och Josh gör samma sak fast mot dom.

"Anthon, sluta!"
Ryter jag och kliver fram ett steg men genast drar Josh tillbaka mig.
"Lucy. Du stannar med oss nu"
Viskar Josh i mitt öra och jag nickar sakta samtidigt som jag sväljer hårt. Det här med pistoler och dödande är verkligen nytt för mig.

"Vart är Hunter och dom andra?!"
Frågar Anthon med en nu lite lägre röst men den är ändå bestämt och obehaglig. Inte alls som innan.
"Jag vet inte"
Svarar jag ärligt för jag har faktiskt ingen aning. Anthon kollar tveksamt på mig och öppnar munnen men hinner inte säga något då dörren bredvid oss smälls upp och in kommer två okända män med blåa maskar. Allas pistoler vänds mot dom och deras mot mig. Helvete. Vad händer?! Vilka är dom?!

"Fuck"
Mumlar Nash bakom mig. Förvirrat kollar jag på honom skräckslagen över situationen. Helt plötsligt utlöses skott överallt i rummet och innan jag hunnit reagera så dras jag ifrån alla. Josh håller hårt i min hand medan vi springer en bit ifrån.
"Lyssna på mig nu Lucy. Spring, försök hitta ut och spring men va försiktig nu! I bästa fall hittar du din mor som sitter i en bil utanför i hopp om att du ska hitta dit! Så spring nu för i helvete och vänd dig inte om!"
Jag nickar åt hans ord och följer hans exempel. Jag springer så snabbt jag kan, bort från dom höga skott ljuden och mot alla möjliga dörrar jag finner i hopp om en utväg ut från helvetet. Skotten och Josh's röst ekar i mitt huvud och plötsligt hörs ett plågsamt skrik. Allt jag vill är att kolla bak och vända om men jag vågar inte för jag vet inte vad jag kommer se och jag vill lyssna på vad Josh sa.

Men så gör jag det, vänder huvudet bak lite för att se så ingen följer efter. Stort misstag för helt plötsligt faller jag hjälplöst till marken. Jag har sprungit in i något eller snarare någon. Fan fan fan! Jag kollar försiktigt upp och möter en likadan blå mask som dom okända männen hade på sig. Rädslan nyper mig i skinnet och allt jag vill är att ta mig därifrån. Sittandes på rumpan försöker jag så gott jag kan att krypa iväg, bort från mannen. Men fort förstår han vad jag tänker göra och tar snabbt upp från marken med bara en hand. Starka jävel.

"Jag har henne. Vi drar"
Säger han plötsligt med en otroligt mörk och läskig röst. En obehaglig känsla ilar genom kroppen och jag sväljer hårt. Mannen lyfter upp mig över hans axel och jag skriker förvånat till.
"Käften!"
Ryter han och springer ut från en dörr ledandes ut till solens strålar. Så nära en utgång, så nära friheten och här hänger jag nu, på en främlings axel inte vetandes vart han för mig.

"Släpp mig din idiot!"
Skriker jag högt och bankar honom i ryggen så hårt jag kan men det verkar inte ge någon effekt, inte alls faktiskt. Mannen mumlar bara något ohörbart medan jag skriker för full hals i hopp om att någon hör mig och kommer för att rädda mig. Men så kollar jag upp och ser en massa män med blåa maskar gåendes bakom mannen som har mig över axeln. Dom går med ryggarna mot mig och pistolerna i högsta hugg. Förutom en man som går ifatt mannen som bär mig. Han drar upp masken lite så jag kollar in i ett par gröna smaragd ögon. Killen har svart hår och ärligt talat skrämmer han livet ur mig med sitt otroligt stora och äckliga flin.

"Dröm sött fina du"
Säger han och lägger sedan något för min mun. Jag försöker så gott jag kan att inte andas in det men det är svårt när mannen som bär mig helt plötsligt hoppar till så jag tappar all luft resulterande i att jag måste andas för att kunna andas. Genast känner jag mig svimfärdig och allt börjar snurra. Killen framför mig skrattar hånfullt och vinkar med ena handen. I mitt huvud ser jag framför mig hur jag höjer min hand och pekar finger åt honom men i verkligheten kan jag inte röra en fena. Det är som om jag är förlamad. Oså plötsligt möts jag av ett så otroligt stort mörker. Att hålla uppe mina trötta ögonlock gick visst inte så bra.

Vad fan händer nu?!
————
1 juli idag guys!!!
-
Rösta & Kommentera💗