Världens farligaste maffia gäng {UPPFÖLJARE}

Kapitel 18

Nu kan uppdatering bli ganska seg eftersom att det är sista ruschen nu innan betygen sätts inför sommarlovet så förlåt för det..
-
Inte redigerad..
-
"Hunter. Hunter snälla vakna!"
Ropar jag med gråten i rösten medan jag ruskar om honom i sängen. Men ändå är hans ögon stängda. Tårarna strömmar nerför mina kinder och jag kan knappt andas. Jag springer mot dörren och rycker i handtaget som förvånansvärt inte är låst.

Med raska steg springer jag ut i den stora korridoren. Den är lång och mörk med många dörrar på båda sidorna.
Jag mår illa och mitt huvud snurrar.

Jag börjar springa åt höger och stannar inte. Jag bara springer och springer. Men så plötsligt flyger jag med stor kraft ner på marken. Förvånat kollar jag upp och möter två blåa ögon. Väldigt blåa ögon, shit vad fina.
Jag blir som... hypnotiserad typ.

När jag kommit ur min "koma" grips jag av samma panik igen. Killen ler dock mot mig.

"Ta det lugnt"
Säger han lugnande och sätter sig ner på huk bredvid mig.
"J..jag k..ka..kan i..int..inte"
Stammar jag fram och snyftar till högt.
Mitt huvud börjar snurra något enormt och killen ser nu oroligt på mig. Plötsligt trycks jag hårt mot hans bröstkorg. Jag kan tydligt känna doften utav herrparfym men ändå en svag lukt som doftar fantastiskt. Det doftar typ blommor men ändå tvättmedel men ändå typ.. honom? Förstår ni hur jag menar?

Så småningom blir jag lugnare av hans närhet och på grund utav cirklarna han gör på min rygg med hjälp utav sin hand. Hans hyschande och instruerade röst i mitt öra får mig också lugnare.
"Djupa andetag nu"
Viskar han och jag gör som han säger.

Så här fortsätter vi och tillslut känner jag mig lugn igen, väldigt lugn. Jag snyftar fortfarande men hulkningarna är borta.

Killen drar mig ifrån sig lite och kollar in i mina ögon.
"Mår du bättre nu?"
Frågar han och ler mot mig. Jag nickar och ler ett halvt leende tillbaks. Men så märker jag av bakgrunden. Två killar står bakom killen.

Jag kollar närmare på dom. Den ena känner jag inte igen men den andra är ju Linus.
"Vad händer Lucy"
Frågar han och tar ett steg närmare mig.
"Gå ett steg till och jag dödar dig med mina bara händer!"
Ryter jag och backar hastigt bakåt.
"Wow, Lucy"
Utbrister han och kollar förvånat på mig.

"Ni lurade oss och kidnappades oss. Vad var det egentligen bra för?! Jag vill ha en förklaring och det är nu!"
Ryter jag återigen högt och kollar på Linus medan jag med bestämda steg går mot honom. Mitt pekfinger trycker jag in i hans bröstkorg och jag märker då att han inte har en tröja på sig.

"Och jag vill att du berättar det Linus"
Säger jag mellan sammanbitna tänder. Han tar upp sina händer i försvar och går staplandes bakåt.
"Wow wow wow, Lucy. Ta det lugnt"
Säger han och lägger sina händer på mina axlar. Genast ruskar jag bort dom och backar bakåt igen.

"Okej okej. Jag, eller vi ska berätta men inte nu. Vi får inte. Det jag kan säga är att du ska vara tacksam över att vi överhuvudtaget tog med er hit.. eller ja, kidnappade er för ni vet inte vad andra "gäng" hade för planer för er lilla Lucy"
Säger han och går sedan iväg med snabba och bestämda steg.

Jag vänder mig om mot dom två killarna som kollar förvånat på mig.
"Förlåt för min brorsa! Han e lite.. hmm.. vad ska jag säga... speciell?.."
Säger killen som innan hållit om mig. Vänta va, bror? Är dom syskon?! Ååå herregud, det kan ju inte blir bättre. Märk min sarkasm..

Jag stirrar länge på honom och märker hur han börjar bli obekväm. Bra, tack.
"Ehm.. så.. varför var du som du va innan?"
Frågar den andra killen som jag knappt märkt. Hans ögon är gröna och håret lockigt och fluffigt.
"Ja du, hur fan tror du att man reagerar när någon kidnappar dig?! Plus så borde någon kolla Hunters skada på hans ben.."
Säger jag och börjar gå därifrån.
"Ey! Vart ska du?!"
Utan att svara forsätter jag min färd därifrån.

Varför jag reagerade sådär som jag gjorde? Hmm.. jag fick panik eftersom att vi blivit kidnappade och av vilka? Ingen aning vem dom egentligen är. Tänk om dom tänker döda oss liksom? Hmmmmmm..... näää, jag har Hunter iallafall:)

"Jag heter Winston förresten!"
Hör jag en röst ropa efter mig och utan att ens tänka vet jag att det är samma röst som killen som höll om mig. Linus brorsa. Linus snygga brorsa.
————
I helgen har jag varit i Jönköping med en kompis vilket e varför jag inte uppdaterade men jag lyckades skriva lite då under resan!:)
-
Har så stressigt i skolan oxå men snart är allt slut!
-
Rösta & Kommentera🌸