Världens farligaste maffia gäng {UPPFÖLJARE}

Kapitel 8

"Du vet Lucy, jag har alltid gillat dig men när du förrådde mig blev jag väldigt, väldigt besviken. Sen när jag fick veta att du skulle byta skola kändes det bara som att du försökte fly ifrån mig och det gjorde ont"
Säger Elias och putar med underläppen medan han håller sig för hjärtat och blundar för några sekunder.
"Men nu när jag hittat dig så tänker jag att du ska få smaka på min lilla medicin"
Säger han med ett flin och skrattar hånfullt.
Jag förstår exakt vad han menar, han vill att jag ska ta en av hans droger, antingen tramadol, cannabis eller marijuana och om jag har otur, någon annan stark drog..
"Du behöver inte göra så mycket, bara njuta"
Säger han med samma flin på sitt otroligt attraherande ansikte men som jag ändå hatar.
Elias tar upp en liten påse från sin bakficka, i ligger tre små tabletter. Han öppnar påsen och tar upp en tablett ur den. Tabletten lägger han på sin tunga och påsen i sin ficka igen.
"Bara kyss mig, sen är allt över"
Säger han och lutar sig mot mig. Rädslan tar över. Jag har provat droger en gång förut och det är något som jag inte vill göra igen. Men nu står jag här, med Elias framför mig redo att droga ner mig. Är inte det olagligt? Hur mycket jag än vill dra mig bort från Elias, hur mycket jag bara vill springa härifrån vet jag att det inte kommer att hända eftersom att han är så mycket starkare än mig..

Plötsligt kolliderar mina läppar i hans och av ren vana sluter jag ögonen. Han är bra på att kyssas men det är klart, han är väll en så kallad fuckboy.
När hans tunga sveper över mina läppar för att fråga om inträde öppnar jag inte munnen. Jag är inte redo för att ta en till drog, inte igen.

När han förstår att jag inte kommer öppna munnen själv tar han ett stadigt grepp om mina höfter och trycker mig hårt mot skåpen. Jag flämtar till vilket resulterar i att jag öppnar munnen och hans tunga börjar samarbeta med min. Fan!

Nu är det försent, nu har jag drogen i min mun och det finns ingen återvändo.
Efter ett tag drar sig Elias ifrån mig.
"Njut nu gumman, njut nu Lucy"
Viskar han fram. Jag känner redan hur drogen börjat verka, han måste ha tagit en 'snabb påverkad' drog. Helvete. När Elias vänder sig om för att gå gör jag något som jag inte trott att jag skulle göra, någonsin. Jag tar hans hand och stannar honom.
"Nej gå inte, stanna"
Fumlar jag fram vilket resulterar i ett flin från Elias.
"Mer än gärna"
Säger han och trycker återigen sina läppar mot mina. Hans händer smeker min midja och neråt medan mina armar ligger runt hans nacke dragandes honom närmare mig.

Återigen möts våra tungor. En liten del av mig vill dra mig bort från honom men resten vill stanna, resten av mig vill bara ha honom nära. Något jag aldrig velat förut. Det beror nog på drogen.

Plötsligt hörs en röst som ropar mitt namn men det är inget jag reagerar på. Elias dras så småningom bort från mig och där står Hunter. Hans ögon lyser av ilska, Hunter vet vem Elias är då de var gamla kompisar och han vet också att Elias håller på med droger.

"Låt henne vara ditt psyko!"
Ryter Hunter i Elias ansikte medan han puttar honom hårt i bröstkorgen. Elias staplar bakåt och skrattar hånfullt.
"Försent"
Flinar Elias vilket får Hunters ögon att mörkna något ordentligt. Såhär arg har han bara varit en gång förut och det var i sjuan när några killar bettade om vem som kunde få mig i säng först..

När Hunter och Elias börjar slåss känner jag verkligen hur min hjärna snurrar. Alla röster blir blurriga och min syn suddig.
Ändå kan jag se den förfärliga fajten, dom har ju varit vänner förut så det blir lite speciellt..
Plötsligt är det som en röst i mitt huvud som säger åt mig att springa, att springa därifrån. Vad ska jag göra? Jo, lyssna på den rösten i mitt huvud för ja, vad ska jag annars göra. Fajten kan jag inte avbryta och jag är helt jävla borta. Ååå, kolla, en Minion som flyger på en unicorn. Coolt. Jag följer efter minionen och Unicornen bort från allt drama. Minionen vinkar åt mig och jag kan inget annat än att vinka tillbaka. Jag har alltid velat träffa en minion så det här är så coolt.

Plötsligt dunsar jag ner på marken och med ett gny tar jag mig i pannan. Unicornen och minionen kan jag inte se längre utan istället en lång figur som står framför mig. Skrämt skriker jag till medan jag backar bakåt där jag sitter på golvet.

"Lucy"

"Lucy"

"Lucy"

Mitt namn hörs långt bort men ändå känns rösten så nära. Den långa läskiga mannen böjer sig ner på huk och plötsligt börjar ett starkt ljus att lysa in i mina ögon. Vafan. Jag börjar genast att vrida och vända på mig samtidigt som jag blundar hårt.

När något kallt hamnar i mitt ansikte väcks jag till liv och försiktigt öppnar jag mina ögon.
Min syn är inte suddig längre och framför mig, typ en centimeter ifrån mitt ansikte sitter Anthon. Skrämt skriker jag till och slår bak med mitt huvud vilket resulterar i att jag slår mitt huvud hårt i väggen. Jag gnyr till men skrattar sedan, hur dum får man vara?

"Kastade duu vatten på miiiiig"
Frågar jag fnissandes. Han nickar och säger något i sin walki-talki som jag inte uppfattar. Då ser jag den där minionen igen. Den håller i en liten minion bebis, jag visste inte att de kunde få bebisar. Gud vad gullig.

"Kolla! Där är en minion bebis!"
Utbrister jag och ställer mig hastigt upp. Jag tar sats och börjar springa mot minionen men stannar av en arm runt min midja som drar mig tillbaks.
"Wow, Lucy, sätt dig ner igen"
Säger Anthon och släpper mig sakta.
"Jaja"
Muttrar jag fram och sätter mig ner igen. Minionen går iväg och genast känner jag hur gråten är på väg. T..tänk om något händer med minion bebisen, tänk om någon dödar eller drogar den??!!

"Omg! Neeej, dom kommer droga min minion!"
Utbrister jag och känner hur tårar börjat blöta ner mina kinder. Jag vänder mitt ansikte mot Anthon som kollar med ett snett leende på mig.

"Lucy snälla, lyssna på mig nu"
Säger han och efter ett tag av tänkande nickar jag.
"Din bror, Hunter var i slagsmål, vet du varför?"
Frågar han och lägger sin hand på min axel.
Jag skakar på huvudet.
"Eller jo, eller nej"
Säger jag och skrattar, tårarna har försvunnit för länge sedan. Anton suckar.
"Vart är jag?"
Frågar jag och ler brett mot Anthon Panthon, omg! Panthoooon!!!!
"Vad har han gett dig egentligen"
Hör jag Panthon mumla för sig själv men jag hör klart och tydligt.
"Vem? Och vad har han gett mig Panthon? En unicorn?!!"
Utbrister jag hoppfullt och kollar med glittrande, hoppas jag, ögon på honom.
"Panthon?"
Påpekar han struntandes i min fråga, med ett frågetecken över hans huvud, eller det kanske bara jag som inbillar mig. Juste! Elias droga mig, pft. Han är fan bääääst.

"Damn, you look so good with your clothes on"
Mumlar jag för mig själv.
"Va?"
Frågar Panthon och jag kollar honom i ögonen.
"Where were you in the morning"
Fortsätter jag.
"Vad snackar du om?"
Fortsätter Anthon att fråga.
"Men stör mig inte när jag sjunger Shawn Mendes låtar!"
Muttrar jag och Panthon skrattar smått.

Panthon öppnar munnen för att säga något men hinner inte så långt då någon säger mitt namn. Jag vänder på huvudet och ser min underbara andra halva.
"Hunter"
Utbrister jag glatt och ställer mig upp. Hunter springer fram och omfamnar mig i en kram.

"Gjorde han dig illa?"
Frågar han och jag skrattar smått.
"Nädå jag-.."
Svarar jag men Anthon avbryter mig.
"Killen drogade henne"
Säger han och Hunters grepp om mig hårdnar.
"Jaja, det är inget farligt, jag mår ju hur bra som helst!"
Utbrister jag glatt.
"För bra"
Muttrar Hunter och suckar.
"Du lovade att inte hålla på med droger något mer"
Väser Hunter i mitt öra men jag tror nog att Panthon hörde honom.
"Vad-.."
"Tyst Panthon!"
Avbryter jag honom.
"Panthon?"
Frågar Hunter.
"Jag har ingen aning"
Svarar Panthon och skakar på huvudet.
"Så Lucy, du måste följa med till stationen nu, du med Hunter"
Hunter verkar nicka men jag hänger inte med längre.
Plötsligt börjar jag känna mig sömnig. Jag kanske borde gå och lägga mig, klockan är säkert mycket.
"Godnatt"
Säger jag och sluter mina ögon. Rösterna blir dimmiga och jag känner hur jag plötsligt börjar slappna av.
"Sometimes I feel like giving up"
————
Rösta & Kommentera...

Jätte dålig del.. förlåt..

Ni fick en mening från tre olika låtar från Shawn Mendes, kan ni gissa vilka låtar?;)