Världens farligaste maffia gäng {UPPFÖLJARE}

Kapitel 20

Om ni vill så kan ni besöka mitt andra konto MarabouPolkaEnajs heter jag där!;) så checka! Har skrivit två böcker där varav en e inte helt klar än:) Uppdaterar bättre här duo men aja.
-
"Vilka är "The red bird"?"
Frågar jag och vänder mig mot Anthon.
"Det är dina föräldrars gäng"
Svarar han och vänder sig mot Winston.
"Linus, du hjälper Winston och tar med dig barnen. Konrad, Ashton, ni följer med mig"
Ropar Anthon så småningom ut högt och alla hummar och nickar till svars. Jag fattar ingenting. Varför kan jag inte bara få gå ner till mina föräldrar? Jag menar, dom kommer inte skada mig. Dom skadar inte någon, eller?

Jo tydligen. Kolla bara på Winston Lucy.

Irriterat skakar jag på huvudet och sätter på ett stone face. Linus och Hunter tar Winston under varsin arm.
"Lucy, Hunter. Sätt på er dom här maskarna, de får inte se er"
Säger Anthon och ger oss en varsin helsvart tråkig mask som vi genast sätter på oss.
"Lycka till och sabba inte det här nu"
Fortsätter han sedan innan han och Konrad och Ashton skyndar sig ut med vapen i högsta hugg.

"Tänker dom döda min familj?"
Frågar jag och kollar upp på Linus som leder oss ut genom en annan dörr som finns i rummet.
Han kollar ner på mig och rycker på axlarna.
"Jag vet faktiskt inte men jag tror verkligen inte att Wolf skulle kunna göra något sånt mot dom"
Jag nickar och kollar fram igen rädd för vad som hända skall.

Plötsligt känner jag en hand om min mun och jag dras bakåt. Panikslaget spärrar jag upp ögonen och försöker skrika men inget ljud hörs. Jag kollar mot Hunter, Linus och Winston men dom verkar inte ha märkt något.
"Schhh"
Hyschar personen bakom mig och drar in mig i ett rum. Försiktigt stängs dörren bakom oss och en liten lampa tänds. Jag kollar mot de två människorna framför mig. Det ser ut som män på kroppsbyggnaderna. Breda axlar, muskler, hängiga byxor och tajta t-shirts.
Likt mig bär dom maskar så jag kan självklart inte se deras ansikten.

Dom säger inget utan bara kollar på mig och sedan varandra.
Tillslut suckar en av dom och börjar gå fram mot mig. I ren reflex backar jag bakåt men stöter direkt mot väggen. Fuck, jag är fast.
Mannen närmar sig mig och jag blundar hårt inte velandes veta vad som ska hända härnäst. Men så försvinner masken ifrån mig och dom båda flämtar förvånat till.

Försiktigt öppnar jag ögonen och kollar på männen framför mig. Efter en liten stund tar dom också av sig maskarna och jag blir chockad.
"Josh, Nash?!"
Utbrister jag av lycka och slänger mig i deras famn.
"Fyfan Lucy. Vi skulle precis dödat dig om vi inte hade vetat"
Utbrister Josh och kramar om mig hårt. Jag skrattar till men blir lite rädd. Dom här människorna verkar ha dödat många i deras liv.

"Well, ni har mycket att berätta för mig"
Säger jag och vi släpper ifrån alla tre.
"Det får vi ta när allt är över. Nu måste vi ta dig tillbaka till dina föräldrar"
Säger Nash och sätter på sig sin mask igen. Josh gör samma sak.
"Vart är Hunter förresten?"
Frågar Nash och jag rycker på axlarna.
"Ni tog mig ifrån dom if you remember"
Skrattar jag fram och sätter på mig min mask.
"Juste fan"
Muttrar Josh och Nash skrattar svagt.
"Men vänta. Ni kan inte döda det här gänget. Dom är inte så farliga faktiskt. Eller asså dom är typ snälla mot oss"
Säger jag och känner hur det pirrar till i kroppen. Allt jag kan tänka på är Winston. Jag kan inte lämna honom nu när han är skadad och han får verkligen inte bli dödad! Eller varför tänker jag ens såhär?! Dom kidnappade oss.

"Iallafall så måste vi leta upp dina föräldrar typ nu"
Säger Nash och jag nickar.
————
Glad 2019 midsommar hörni!🌷
-
Rösta & Kommentera💖