Världens farligaste maffia gäng {UPPFÖLJARE}

Kapitel 26

Dörren öppnas och någon kastas på golvet framför mig. Snabbt stängs dörren igen och det klickande ljudet hörs som vanligt.
Killen kollar upp men jag vet redan vem det är. Hunter.

Snabbt springer jag fram till honom och genast omfamnar han mig i en kram. När vi släppt ifrån lite kollar han mig djupt in i ögonen.
"Åh Lucy, jag trodde jag aldrig skulle få se dig igen"
Säger han sorgset och jag rynkar på ögonbrynen.
"Tänk inte så Hunter. Jag är här hos dig nu"
Säger jag lugnande och håller om honom hårt. Jag kan höra hur han snyftar till medan han mumlar något mot min hals.
"Va?"
Frågar jag och återigen drar vi ifrån lite.
"Patrik sa att han skulle skada dig och i värsta fall döda dig om jag inte gjorde som han sa"
Säger han med darrig röst och hans kinder är blöta av tårar och ögonen är röda. aldrig har jag sett honom såhär förut.
"Vad fick han dig att göra?"
Frågar jag och han kollar genast ner i marken men förblir tyst.
"Hunter?"
Han suckar.
"Lova att inte hata mig"
Säger han och kollar på mig igen. Jag nickar.
"Han fick mig att döda en man som var skyldig honom pengar"
Mumlar han tyst fram. Men jag hör och jag flämtar.
"Han sa att om jag inte dödade honom skulle han våldta och skada dig och jag kan inte riskera det"
Säger han och jag känner hur mina ögon blir vattniga.
"Hunter, fina Hunter, du behövde verkligen inte"
Säger jag och han nickar.
"Jo, du är som min syster. Nej, du är min syster och jag tänker inte låta något hända dig!"
Säger han bestämt och pussar min panna.
"Jag älskar dig Hunter"
"Jag älskar dig med"
Vi håller om varandra hårt.

~Fem timmar senare~
Hunter har somnat i mitt knä och just nu håller jag på med hans hår, det är smutsigt och trassligt men ändå fint.

Plötsligt hörs ett högt ljud och skrämt hoppar jag till medan mina tankar går till min mardröm igen.
Ännu ett ljud hörs och jag blir rädd.
Genast skakar jag om Hunter.
"Hunter vakna"
Viskar jag fram tyst ifall att och efter ett tag lyckas jag väcka honom. Förvirrat sätter han sig upp tills hans blick fastnar på mig.
"Vad händer Lucy?"
Frågar han när ännu ett pistolskott hörs.
"J..jag vet inte"
Blir mitt svar. Plötsligt öppnas dörren och in kommer.. vänta. Är inte det.
"Edmund? Esmeralda? Vad gör ni här?"
Frågar Hunter chockat och ett flin placeras på deras läppar. Esmeralda tar ut en kniv från sin bh och Edmund tar fram en pistol från sin byxlinning.

Jag och Hunter kollar frågandes på varandra medan rädslan stiger om möjligt ännu mer i mig.
"Ni vet. Er far dödade vår far och hans tvillingbror så nu ska ni lida. Vi blev tränade och blev tvingade att gå i hans fotspår så nu står vi här, hoppas ni är redo att dö"
Säger Esmeralda och går närmre oss.
Hon lägger det vassa bladet på sin kniv mot min hals och kollar in i mina ögon.

"Rör henne inte!"
Ryter Hunter och ska precis ta bort Esmeralda från mig när Edmund avlossar ett skott från sin pistol. Skrämt hoppar jag till resulterande i att kniven lämnar ett blodigt sår efter sig, dock inte så djupt men det svider till något rejält.
Jag kväver ett skrik och kollar med tårar i ögonen på Hunter.

"Sitt still och det blir mindre smärtsamt!"
Ryter Edmund med arg röst medan han kollar på oss med ett argt ansiktsuttryck. Hans skott bildade ett hål i taket men nästa gång siktar han kanske mot oss.
"Så, vart var vi någonstans"
Frågar Esmeralda med ett flin medan hon kollar på sin bror.
"Ååå juste"
Säger hon sedan och lägger tillbaka kniven mot såret på min hals. Jag känner hur något varmt rinner nerför min mage, blod.
————
Imorgon drar jag till Kroatien, yaayy.
E bara jävligt flygrädd så om inget mer kapitel kommer ut inom två veckor är de därför🙈
-
Rösta & Kommentera