Kapitel 19

211 12 1
                                    

Har skolavslutning imorgon så äntligen är all stress oså över för den här terminen!
-
Dagen efter vaknar jag utav att någon petar mig på axeln. Försiktigt öppnar jag ögonen och möter dom där blåa ögonen som jag såg igår kväll.

"Godmorgon"
Yttrar Winston och ler ett brett leende mot mig. Han sitter på kanten av sängen jag ligger på.

"Morgon"
Svarar jag och sträcker trött på mig medan en stor gäsp lämnar mina läppar.
"Trött?"
Skrattar Winston fram med ett litet leende lekandes på sina läppar. Jag hummar som svar och våra ögon är som fast låsta i varandra. Dom är så fina hans ögon. Mörkblåa med en ljusare nyans runt pupillen och små kurviga sträck lite här och var. I hans ena öga finns en lite större fläck med en grön fin färg som sen försvinner in i det blå.

Någon harklar sig bakom Winston och genast blinkar jag till och kommer tillbaka till verkligheten. Winston vänder sig om medan jag bara kollar på personen bakom honom.

"Vem fan är du?"
Yttrar Hunter irriterat med avsky i rösten.
"Ehm, du måste vara Hunter!"
Utbrister Winston och ställer sig snabbt upp.
Hunter kollar argt på Winston och går förbi honom ut genom dörren.
"Köket ligger nerför trappan och sen till vänster!"
Ropar Winston efter Hunter och vänder sig sedan om mot mig igen.
"Förlåt för honom"
Ursäktar jag och kollar skamset ner i det vita påslakanet.
"Nej nej, det är okej. Skulle själv reagerat så om jag blev kidnappad och så"
Säger han snabbt. Jag nickar sakta. Juste, vi är ju kidnappade.. och vilka som nu finns i huset har jag ingen aning om. Jag vet inte vem Winston är? Vem Anthon, Linus, Ashton och Konrad egentligen är? Jag vet inte vem någon här är?! Vart är jag ens??

Paniken stiger inom mig men jag försöker trycka undan den och fokusera på Winston istället. På vad han försöker säga.

"Mår du bra?"
Det drar i mina mungipor, hur gulligt?! Mina förra tankar är som bortblåsta.
"Bra, bara bra"

~

"Okej, ni vill ju självklart veta varför vi kidnappade er, eller hur?"
Börjar Anthon prata och genast nickar jag och Hunter.
"Troligen har er familj inte berättat att dom är eller tja, var med i ett kriminellt gäng. För att ta historien kort så finns det ett annat gäng som är ute efter att ta er för att hota era föräldrar och i värsta fall.. döda er"
Fortsätter han sedan. Jag får som en chock och blir helt stum. Hunter rynkar på ögonbrynen.
"Men hur kunde ni veta allt det här?"
Frågar han och Linus börjar nu prata.
"Våran chef, han du Hunter träffade igår när ni kom hit är anknuten sen långt tillbaka till era föräldrars och farbröders gäng och vi som har vakat över er i princip hela era liv tog chansen nu när du fått reda på sanningen Hunter"
Jag nickar sakta. Jag fattar faktiskt ingenting men jaja.

"Så vadå? Ni bara-.."
Mer hinner inte Hunter säga då ett högt *krash* ljud hörs och det skakar till i hela rummet. Rädd kollar jag mot Hunter. "Poliserna" har ställt sig upp och Anthon har börjat prata i telefon med någon.

"På med maskarna killar, det är "The red bird""
Säger Anthon så småningom och genast sätter de resterande två killarna på sig några otäcka masker. Det är svårt att beskriva dom då alla ser olika ut.

Plötsligt öppnas dörren in hit och allt jag ser är blod.
"Vafan händer där ute?!"
Utbrister Linus och skyndar fram till sin skadade bror, Winston.
"Det är kaos"
————
Rösta & Kommentera💋
-
FÖRLÅT FÖR JÄTTE DÅLIG DEL MEN HAR SERIÖST IDÉ TORKA OCH AV NÅGON ANLEDNING HAR JAG FASTNAT PÅ JUST DENNA DELEN SÅ NU HAR JAG DAMP HEJDÅ

Världens farligaste maffia gäng {UPPFÖLJARE}Wo Geschichten leben. Entdecke jetzt