Världens farligaste maffia gäng {UPPFÖLJARE}

Kapitel 6

En sak jag vill säga innan ni läser det här kapitlet är att jag alltid finns på DM för er alla! Oavsett hur er historia ser ut, hur mörk er bakgrund är, hur dåligt ni än mår osv så finns jag alltid här för er om ni vill prata! Har själv varit med om mycket i mitt liv och har hjälpt många andra vilket jag gillar, att hjälpa andra fastän det dom berättar kan vara svårt att ta in..
Så om ni verkligen måste prata om något eller om ni mår så dåligt att ni inte orkar mer så finns jag på DM här på wattpad för ibland kan det hjälpa att få prata ut med någon, att bara få ut allt man håller inne!
Jag älskar er så otroligt mycket och vill göra allt för att göra er glada!❤️ All kärlek till er!❤️ Ni är så sjukt starka.

-

Lucys perspektiv
Försiktigt öppnar jag mina ögon. Mitt huvud dunkar hårt vilket orsakar en extrem smärta. Jag kollar mig runt i rummet och fastän min smått suddiga syn kan jag ändå se att väggarna är gröna och jag ligger i en röd soffa. Mattan är brun och bordet lila. Färgkombinationerna får mig att nästan vela spy.

"Äntligen så är du vaken Lucy"
Jag vänder på huvudet och får syn på en man klädd i blåa kläder. Han har ett svart skärp med en massa olika saker i runt midjan, en blå hat och en svart tygbit insydd i den blåa overallen med ordet 'Polis' på.
"Mhm"
Mumlar jag snurrigt fram. Bredvid den första polisen står en annan men båda är män och muskulösa. Damn vad sexiga dom ser ut i dom där.. nej Lucy vänta. Dom kanske är typ 40 år! Fast han första ser faktiskt yngre ut..

"Vi har ringt Emma och Charles är på väg"
Säger den andra killen vilket resulterar i en knuff av han första i den andras rygg. Han ger ifrån sig ett gny medan jag iakttar dom.
"Hur vet ni vad jag och mina föräldrar heter?"
Frågar jag misstänksamt, är det här en dröm? Vart är jag ens? Allt känns så.. konstigt.
"Eee.. ehm.."
Börjar den andra polisen men avbryts.
"Din kompis Hunter berättade det för oss"
Säger då den första istället och ler svagt mot mig. Tveksamt ler jag tillbaks men det såg nog mer ut som en grimasch kan jag tänka mig.
"Vart är jag och vart är Hunter?"
Frågar jag sedan.
"Din kompis är utanför och iakttar Shawn Mendes konsert från backstage, vi sa till han att han kunde gå och kolla så meddelar vi honom när du vakna"
Svarar den första polisen.
"Han är inte min kompis, han är min tvillingbrorsa"
Snäser jag fram knappt hörbart. Den andra polisen fnissar till då han verkar höra.
"Men vad väntar ni på? Hämta honom då och vad gör ni ens här?"
Den första polisen skickar iväg den andra för att förhoppningsvis hämta Hunter. Den första sätter sig ner bredvid mig och lägger sin hand på min rygg.
"Du unga dam har svimmat och vi är här för att reda ut vad som hände och för att se till så du mår bra"
Säger han och ler mot mig. Jag nickar bara.
"Vänta vänta, jag känner igen dig"
Säger jag hest då min syn börjat komma tillbaka till en vanlig status medan jag iakttar honom. Brunt hår, gröna ögon, tatueringar på armar och ena handen. Vänta.
"Anthon?"
Han nickar åt mig och skrattar till lite.
"Det är jag det"
Säger han och ler mot mig. Jag ler svagt tillbaks och direkt efter kommer Hunter in.
"Konrad?"
Han nickar och skrattar till likt Anthon gjort tidigare.
"Ååå Lucy!"
Utbrister Hunter och omfamnar mig i en mjuk kram. Jag kramar fnissandes tillbaka medan ett stort leende tar plats på mina läppar.
"Jag var så orolig för dig!"
Viskar han i mitt öra.
"Jaja, jag mår bra brorsan. Du behöver inte vara så överbeskyddande hela tiden"
Hunter fnyser åt min mening vilket får mig att skratta. Ett leende sätts då på hans läppar.

"Okej, du verkar ju må hur bra som helst"
Säger Konrad och kliar sig i nacken.
"Det kan du ge dig på"
Kontrar jag och kollar in i Konrads gröna ögon.
"Men nu måste vi få veta vad som egentligen hände där ute"
Säger Anthon och min uppmärksamhet dras direkt till honom.
Vi förklarar från bådas perspektiv om vad som hände och precis när vi är klara stormar pappa in i rummet. Han kollar på oss alla fyra och går sedan till mig för att omfamna mig i en kärleksfull kram.
"Jag var så orolig"
Säger han likt Hunter. Jag får nästan lust att skratta men håller mig så gott jag kan.
"Jag mår bra"
Suckar jag fram och skrattar sedan. När vi drar ifrån kramen kollar han mig snabbt i ögonen som en bekräftelse att jag mår bra för att sedan vända sig mot Anthon och Konrad.
"Tack för hjälpen"
Säger han och ler svagt mot dom.
Konrad rätar sig i ryggen stolt medan Anthon suckar tyst vilket får mig att rynka på pannan en aning.
"Det är inget att tacka för"
Säger Anthon och klappar mig på axeln.
Pappa öppnar munnen för att säga något men avbryts av höga skrik från arenan och helt plötsligt öppnas dörren in till rummet och en lång kille med svart smått lockigt hår kommer in genom dörren.

"Shawn"
Utbrister jag och kollar storögt på honom. Jag kollar på Hunter som kollar tillbaks på mig med lika stora och glittrande ögon som mig.
"Oh, hey guys! How are you doing?"
Frågar han oroligt medan hans blick granskar mig från topp till tå med en rynka i hans panna. Jag fnissar till lite och svarar sedan.
"I'm actually very good, specially now when you're here!"
Min röst är glad och mina ögon glittrar, känns det som iallafall när jag kollar på min största idol.
"Can I hug you?"
Kommer plötsligt ut från min mun. Jag blir lite chockad av mig själv men när Shawn ler stort mot mig och sträcker ut sina armar mot mig springer jag in i hans famn. Fastän han är svettig och luktar svett så kan jag ändå känna doften av den goda herrparfymen han bär blandat med hans vanliga doft. Hur kan någon se och lukta så gott fastän man precis stått på scen och gjort en konsert för flera hundra kanske till och med tusen människor?!

Jag drar in hans doft en sista gång innan vi drar ifrån, han är verkligen bra på att kramas.
Jag kollar upp i hans ögon och ler innan jag går tillbaka till pappa. Hunter kramar också om Shawn, eller dom gör en klassisk bro-hug. Killar asså.

Vi tar bilder med Shawn och jag kan verkligen inte sluta krama honom men han verkar inte störa sig på det utan skrattar bara smått och en gång lyfte han till och med upp mig i luften på skoj. Hans abs där asså, döda mig.
Men sen är han tvungen att gå men ändå gör det mig inte så mycket för jag och Hunter fick faktiskt umgås med vår idol i en kvart ungefär.

"Bye guys! Hope to see you again sometime"
Säger Shawn när han öppnat dörren som leder ut från rummet.
"Bye Shawn"
Svarar jag och Hunter i mun på varandra. Vi alla tre skrattar till smått innan Shawn stänger dörren och lämnar oss själva med pappa som sitter i soffan och väntar på oss. Konrad och Anthon behövde dra på ett uppdrag då de fick larm så de stack nästan direkt efter att Shawn kommit in i rummet.
"Kom så åker vi hem"
Säger pappa och lägger varsin hand på våra axlar.
"Det gör vi"
Säger Hunter och kramar om min hand.
Tillsammans rör vi oss alla tre mot parkeringen där pappa parkerat sin bil. Det är lite svårt att hitta ut från byggnaden då pappa inte memorerat vägen när han var påväg till oss eftersom att han var så stressad och orolig. Men när vi väl hittat ut med hjälp utav en vakt som så snäll som han var ville hjälpa oss drar jag in luft i mina lungor och bara njuter av den fina, mörka kvällen. Den här dagen kan inte bli bättre.
————
Rösta & Kommentera💋
-
-