Halfway to hell {Foscar&Ogmar}

O.G brev

Omars POV:

Jag kan inte hålla på såhär längre. Jag måste skärpa mig. Lämna det förflutna bakom mig. Jag kan inte gå och oja mig över att Ogge har flyttat. Gjort är gjort. Jag menar. Vad ska jag ens göra åt saken?? Det finns inget jag kan göra ändå. Men alla bra minnen. Dom är svåra att radera. Jag mins första gången jag träffade Ogge. Han var jätte blyg och vågade knappast säga nått till mig. Det första han sa var: skulle du kunna skicka osten. Mitt första intryck utav honom var att han var en blyg och osäker person. Stämde ganska bra i och för sig. Han var ganska osäker. Men han var söt. Och det bästa som hänt mig. Jag tänkte på första gången vi sov tillsammans. Han la sig bredvid mig och höll om mig. Jag tänkte på alla gånger vi kysst varandra, och det var många gånger det. Jag tänkte på alla gånger vi bråkat och blivit sams. Jag tänkte på alla gånger vi kramats. På alla gånger vi gråtit tillsammans. På alla gånger vi myst framför tv:n. Och på alla gånger han sagt att han älskade mig. Jag satt vid skrivbordet och försökte skriva ner allt jag tänkte på. Felix dumma ide om att jag skulle skriva om mina tankar i ett ''brev''. Men jag bestämde mig för att ge det ett försök:

"Hej Ogge! Jag vet att du inte läser detta brevet men jag vill bara få ur mig detta. Jag älskar dig och det känns hemskt att du inte är hos mig som vanligt. Men du fyller en plats i mitt hjärta och kommer alltid att göra. Jag vet inte varför jag gör ett sådant drama av detta. Du är ju inte död precis. Men jag vill bara berätta detta. Ända sedan du flyttade har jag tänkt på alla saker vi har gått igenom. Varje gång vi sovit tillsammans. Varje gång vi bråkat men blivit sams. Varje gång du sagt att du älskar mig. Varje gång jag har gråtit i din famn. Varje gång vi myst i soffan. Och varje gång vi kysst varandra. Dina mjuka läppar. Dina armar runt min nacke. Dina händer i mitt hår. Du betyder så mycket för mig. Du tror inte att du gör det. Men det gör du verkligen. Och du ska veta en sak: man inser inte hur mycket man saknar någon förens den är borta.''

Jag la ner pennan och tittade på mitt lilla brev. Ganska nöjd faktiskt. Jag tog det i handen och gick ut med det till Felix.

''Läs det nu. Det var din ide'' sa jag och sträckte fram det till honom.

Han suckade och läste. Ju längre ner han kom desto blötare blev hans ögon. Och snart grät han faktiskt. Han gav tillbaka det och snyftade: ''Omar det var jätte fint'' han snörvlade till och torkade sig i ögonen och log lite. Jag log stolt.

''Felix vi måste verkligen släppa allt och vara fria. Sa jag tyst.
"Let it go!! Let it go!!'' Sjöng han högt.
Jag skrattade. Oscar kom ut i köket. Han var nog frisk nu. Men fortfarande ganska krasslig. ''Vad skriker du om??'' Undrade han trött. Felix slutade sjunga och gick fram till Oscar. ''Jag skriker inte. Jag sjunger'' sa han och flinade.
Oscar hostade till och satte sig på stolen bredvid honom. Jag tog fram några kakor till mig och stoppade in alla i en ända tugga.
''Vad ska vi hitta på idag då??'' Frågade jag med munnen proppad med kakor.
Oscars POV:
Jag var äntligen frisk. Men jag hade fortfarande ont i huvudet och i halsen. Omar som ville hitta på nått skulle bli väldigt besviken när jag berättar att jag fortfarande är lite sjuk.
''Omar jag är förkyld fortfarande så jag kan inte göra nått idag" mumlade jag.
Omar tittade besviket på mig. Jag tittade på Felix. Men han vägrade möta min blick. Jag fattade ingenting. Ena sekunden är han på superbra humör och snackar med mig. Och andra sekunden låtsas han att jag inte finns.
''Vad gjorde jag för fel DENNA gången??'' Undrade jag sårat.
''Vadå?? Inget??'' svarade han förvånat.
Jag skämdes lite. Jag bara anklagar honom för massa saker och sedan vet han inte ens vad jag snackar om.
''Vi skulle ju kunna ha FIFA dag??föreslog jag.
''Jaaaa'' tjoade Omar och Felix.
Vi gick mot tv:n med självsäkra blickar.
************2 timmar senare*********
Jag var inte alls lika självsäker längre. Jag har förlorat 7 matcher och vunnit 4. Omar har vunnit 5 och förlorat 8 och Felix har vunnit 9 och förlorat 3. Om Ogge hade varit här hade han antagligen lett med typ 91815 matcher. Han är GRYM på FIFA. Vi spelade ytterligare några matcher och snart hade ännu några timmar flugit förbi.
***********3 timmar senare**********
Jag låg i soffan med huvudet i Felix knä. Han lekte med mitt hår. Jag ville bara somna just nu. Jag var så trött. Omar sov redan. En tår rann ner för hans kind. Han drömde säkert om Ogge. Stackare. Hur mycket jag än ville kunde jag inte sätta mig in i hans situation. Jag har allt här. Kompisar. Mamma pappa. Och jag har Felix.
_________________________
Kort kapitel I know ska försöka skriva ett kap till idag. Men vi hörs nissar❤️