Halfway to hell {Foscar&Ogmar}

Vi måste hålla ihop nu och för alltid (sista kapitlet)

❗️lyssna på skyscraper Demi lovato❗️
Oscars POV:
"DET ÄR INTE KUL SLUTA!!" Skrek jag med tårarna forsande nerför mina kinder. "Oscar vi skojar inte. Det är sant. Jag är ledsen men Felix har inte klarat sig" Jag kunde inte tro det. Jag vägrar tro det. "FELIX ÄR INTE DÖD" Skrek jag. "Oscar jag är ledsen men det fanns inget vi kunde göra" sa kvinnan som satt på golvet framför mig. Jag trängde mig förbi henne och rusade mot Felix rum. Jag såg knappt nånting för alla tårar som fyllde mina ögon. Jag slog upp dörren till Felix rum. Han låg i sjukhus sängen blek och stel. Jag föll på knä framför sängen. jag tog hans kalla hand. "Felix snälla, lämna mig inte. Jag klarar mig inte. Snälla Felix lämna mig inte." bad jag. Tårarna blev fler och fler. Dom landade på Felix tröja. Jag lutade huvudet mot hans stela kropp. "Felix snälla" grät jag tyst. En läkare kom in. "Du måste tyvärr lämna rummet" sa han. Jag vägrade. Han drog upp mig. "SLÄPP MIG!!! JAG SKA VARA MED FELIX!!!!" Skrek jag förtvivlat. Han släppte ner mig utanför rummet och stängde dörren framför mig. Jag bankade hårt på den. Bankade och skrek. Jag gled nerför väggen. Jag kunde inte ta in det. Ta in att Felix, Felix Wilhelm Sandman, min pojkvän är död. Han finns inte. Och kommer aldrig mer att göra. Han är borta. För evigt. Någon kom och satte sig bredvid mig. "Oscar lyssna på mig" sa personen. Jag kände igen rösten. "Ogge!!" Sa jag förvånat. "Jag är så hemskt ledsen" sa han och kramade mig. Jag började gråta igen. Han höll hårt om mig. "Släpp mig aldrig Ogge, släpp aldrig greppet som Felix. Stanna med mig. För alltid" grät jag. "Jag lovar" nu grät han också. Omar kom fram. Jag reste mig upp. Han kastade sig i min famn. Ogge kramade mig. Vi stod där alla tre och kramades. Dörren till Felix rum öppnades. Läkaren som slängt ut mig kom ut. "Ni kan få ta farväl nu" sa han lugnt. "Gå först du" sa Ogge och försökte hålla tårarna tillbaka. Men dom började rinna igen. Jag gick med långsamma steg in till Felix. Jag satte mig på stolen bredvid sängen. "Felix. Jag vet inte om du hör mig eller inte. Men jag vill berätta en sak. Ända sedan första dagen jag såg dig har jag älskat dig. Jag har älskat dig sedan dag ett. Du är speciell. Du har nått som ingen annan. Det är nått med dig. Dina ögon din mun dina kramar dina kyssar. Du är det bästa som nånsin hänt mig. Din röst och ditt sätt att vara. Du är så perfekt. Att du måste lämna mig är ett så hårt slag för mig. Det är inte rätt. Det skulle ju vara du och jag för alltid. Du skulle aldrig dö ung. Allt jag vill säga är att du är mitt nummer ett"
Jag lutade mig fram och kysste honom en sista gång. Sedan släppte jag honom och gick ut. Stängde dörren och gick därifrån. Lämnade det jag älskade mest
*en månad senare*
Det har gått en månad sedan Felix dog. Idag är det begravning. Jag knäppte skjortan. Ogge kom ut i hallen. Han hade skjorta och kavaj. Tårarna rann nerför hans kinder. Jag kramade honom. "Omar väntar i bilen" sa han. Jag drog på mig mina skor och gick ut till bilen. Vi åkte mot stället där Felix skulle begravas. Det var på ett berg. Jag och Felix brukade gå dit och prata förr. Han pratade alltid om att han ville bli begraven där när han dog. Det var fullt med folk när vi kom. En präst ställde sig bredvid kistan och började prata strax efter att vi hade ställt oss bland alla andra. Dom hade frågat om jag ville "hålla tal" men jag hade svarat att jag inte skulle klara det. Jag skulle bryta ihop direkt. När dom hissade ner Felix kista kunde jag inte hålla igen längre. Tårarna började rinna. Omar stod bara med tom blick och stirrade. Ogge grät redan. En hand tog tag i min. Jag kollade på Ogge. Men han hade händerna för ansiktet. Jag tittade bak. Där stod Felix. "Jag lämnar dig aldrig Oscar glöm inte det" sa han. Sedan försvann han. Jag bara grät. Med tiden började folk försvinna. Felix mamma och pappa var bland dom sista som gick. Jag Omar och Ogge stod kvar och tittade ut över berget. Ogge tog tag i min hand och jag tog Omars hand. "Vi ska hålla ihop. Nu och för alltid Felix skulle velat det" sa Omar. jag nickade. Ogge tittade på oss. Sedan sa han: "inget varar för evigt men allting har en mening......
___________________________
Och det var sista kapitlet. Jag funderar på att göra en del två. Men jag har inte bestämt mig. Det har varit så sjukt kul att skriva denna novellen. Och sista kapitlet kommer upp samma dag som jag nådde 10k med denna novellen. Jag vill tacka er så mycket för att ni har läst och alla kommentarer❤️ ni är verkligen underbara. Älskar er❤️ men ta inte bort novellen från biblioteket än för det kommer mer information angående nästa bok (om det blir nån) ha det super bäst. Så hörs vi Nissar❤️