Halfway to hell {Foscar&Ogmar}

Drömmar betyder verklighet. Eller??

Felix POV: *dröm*

Jag sprang och sprang. Bakom mig sprang Oscar. Med en kniv i handen. Han skrek på mig: Felix jag ska döda dig!! Döda dig!!

Jag svängde in på en liten skogsstig. Oscar höll sig precis bakom mig hela tiden. Jag kom fram till en "återvändsgränd" vägen tog slut. Framför mig fanns bara ett berg. Jag började förtvivlat klättra upp för det. Men Oscar var snabbare. Han klättrade efter mig och drog ner mig. ''Han hånlog och sa triumferande: jasså du Felix. Nu är du inte så kaxig va?? Nu när jag har övertaget. Äntligen ska JAG bli bäst''

Han höjde kniven och högg!!

Felix POV verklighet:

Jag satte mig upp i sängen. Kallsvettig och med den hemska drömmen fortfarande i tankarna. Alla andra sov. Jag tog upp mobilen och kollade klockan. 7.43 visade den. Morgon alltså. Jag kan ju ändå inte somna om. Jag trängde mig upp ur sängen och gick ut i köket. Som sagt så bodde jag mer eller mindre hos Ogge. Jag kände till allt. I köket satt Ogges mamma:

- godmorgon Felix. Sovit gott?? undrade hon.

- godmorgon. Nej jag vaknade av en mardröm. Kunde inte somna om. Svarade jag och log lite.

- jaha det var ju inte så bra. Vill du ha frukost?? Hon tittade vänligt på mig.

Ogges mamma var alltid så snäll. Och hjälpsam.

- ja tack. Log jag tillbaka.

Hon reste sig upp och började plocka fram smör ost skinka och bröd.

- Cecilia. Sa jag fundersamt.

- ja vad är det Felix. Log hon.

- jag vet att detta kanske är en lite personlig fråga men jag frågar ändå.

Jag tog en liten paus men fortsatte snabbt:

- vet du varför Ogge har varit så konstig på senaste tiden. Alltså inte konstig men lite frånvarande.

Ogges mamma kollade på mig. Nu med en orolig blick:

- jag vet faktiskt inte. Veckorna innan vi åkte till London betedde han sig lite konstigt nu när jag tänker efter. Han var ledsen oftare och stängde in sig på sitt rum så fort han kom hem från skolan.

- okej. Jo alltså. Sedan en tid tillbaka har Ogge nämligen reagerat mycket starkare på ''småsaker'' eller han har typ blivit arg för väldigt mycket. Jag också, det är inte det jag menar men jag tycker inte att det känns som honom.

Ogges mamma tittade fundersamt på mig:

- jag har en ide om vad vi skulle kunna göra. Om du Oscar och Omar låter Ogge bestämma vad ni ska hitta på nu ett tag. Kanske nån vecka eller två. Så kan vi kolla om vi märker nån skillnad. Om han blir gladare eller så.

Jag funderade en kort sekund. Det lät faktiskt som en riktigt bra ide. Jag nickade.

- visst! det låter jätte bra.

Under tiden vi suttit och pratat hade jag hunnit äta upp min macka.

Jag tog min talrik och mitt glas.

- tack så mycket för maten. Sa jag och log igen.

- varsågod det var så lite. Log Cecilia tillbaka.

Jag gick tillbaka in till Ogges sovrum. Omar var vaken men Oscar och Ogge sov fortfarande.

- morning. Sa Omar med hes morgonröst.

- tjena. Svarade jag

Jag satte mig bredvid Omar på sängen. Efter 5 minuter hade jag förklarat allt för honom om Ogge och om mitt och Cecilias samtal.