Halfway to hell {Foscar&Ogmar}

Död eller levande

Felix POV:

Jag ville inte tänka på vad som skulle hända efter Ogges operation. Om han överlever skulle alla bli glada och han skulle antagligen förlåta Omar. Men om han dör. Vad händer då?? Jo det har jag svaret på. Omar skulle gå in i en desperation och jag och Oscar skulle inte kunna fortsätta va tillsammans. Och det skulle vara hemskt. Jag ville för allt i världen att Ogge skulle överleva. Jag Oscar och Omar har sovit på sjukhuset hela natten. Eller vi borde ha sovit men det gjorde vi inte. Ogge ska opereras nu på morgonen. Oscar vrider sig lite i mitt knä. Han somnade där inatt 2. Jag har inte sovit nånting. Bara suttit och tröstat Omar och hållit om Oscar som har gråtit 4 timmar i sträck. Men kl 2 natt somnade han äntligen. Omar somnade snabbt men han har skrikit efter Ogge hela natten. Jag hörde Oscars trötta morgonröst som sa:

-Felix är du kvar??

-ja jag är här svarade jag och drog en hand genom hans hår.

-jag är trött gnällde han

-men sov då svarade jag trött

-jag kan inte svarade han

Jag lutade hans huvud mot min axel och kramade honom. Då vaknade Omar som jag misstänkte så var han helt förstörd. Han började gråta och skrika:

- jag vill också ha en kram!! Varför är inte Ogge här!!

Jag öppnade munnen för Att svara men jag visste att det inte skulle hjälpa så jag höll tyst. Oscar var snabbt på fötter och var framme och kramade honom. Jag kände en våg av avundsjuka.

Omars POV:

Jag satt och grät i Oscars knä. Felix tittade på oss och han såg faktiskt nästan lite avundsjuk ut. Jag reste mig upp och gick fram till Felix. Jag visste att han inte hade det lätt just nu. Och dessutom hade han varit vaken hela natten bara för min och Oscars skull. Jag gav honom en kram och viskade i hans öra:

-du är den bästa vännen man kan ha

-allt för dig brorsan svarade han

Oscar satt på golvet och stirrade tomt framför sig. En läkare kom ut ur rummet och sa:

-känner ni Oscar??

-ja vi är hans bästa vänner sa Felix

-och pojkvän fällde jag in

Läkaren nickade och sa sedan:

-han kommer att klara sig och har han tur så får han åka hem ikväll

Jag började hoppa omkring och jubla. Läkaren skrattade åt mig innan han gick in till Ogge igen. Jag kramade Felix och Oscar och dom skrattade åt mig. Men Felix var trött han hade inte sovit på ett dygn och antagligen skulle det bli ännu en natt när han fick vara uppe och passa upp oss andra. Jag vet inte vad jag skulle göra utan Felix.

-felle du är underbar sa jag

-ää skärp dig sa han

-nej jag menar det utan dig hade jag varit halvdöd och Oscar skulle se ännu dödare ut än vad han redan gör. Oscar som fortfarande satt på golvet med ruffsigt hår log lite mot mig. Felix log också men han såg ut att somna vilken minut som helst.

Oscars POV:

Jag satt på golvet och kollade på Felix. Han såg ut att somna när som helst. Jag reste mig upp och gick fram till honom. Jag lyfte upp honom och satte honom i mitt knä. Han lutade sig mot mig och stängde Ögonen. Men just när han satt sig tillrätta öppnades dörren till ogges rum och en läkare kom ut. Hon sa:

-ni kan få hälsa på Ogge nu om ni vill.

Felix stönade högljutt över att han måste resa sig. Jag tyckte så synd om honom. Jag lyfte upp honom och bar in honom till Ogge. Ogge satt i sängen och spelade FIFA på tv:n. Han såg nästan väldigt pigg ut för att ha fått 120 volt i sig dagen innan. När Ogge såg Felix flyttade han på sig. Han klappade bredvid sig och tecknade åt mig att lägga honom i sängen. Jag la honom försiktigt bredvid Ogge. Han sjönk ihop och andades tungt.