Dödligt vatten

Kapitel 10

Klockan sju satt John i sjukstugans översta våning och väntade. Han hade gått dit i förväg i hopp om att psykologen skulle ta in honom tidigare, men så hade det inte gått. John satt och tittade på klockan och blev mera irriterad för varje minut som gick. Tio över sju öppnades dörren. Psykologen var en skallig man med glasögon och kort, mörkt skägg. Han var ett par decimeter längre än John och ganska smal.

"Det är säkert du som är John", sa han. "Ursäkta att du fick vänta". "Jag är Jan-Peter Ahlström". "Du kan kalla mig JP".

John gick in i rummet och satte sig vid skrivbordet. JP satte sig på andra sidan.

"Du vet varför du är här", sa han. "Jan berättade om vad som hände med din flickvän och han är rädd att dina tankar och känslor kan äventyra ert uppdrag". "Våra sessioner kommer att vara korta och jag kommer efter varje session att meddela Jan hur det har gått". "Jag kommer alltså att ge grönt ljus för att delta i uppdraget en dag åt gången".

"Och om du inte ger grönt ljus någon dag?", frågade John.

"Det ser vi om det händer". JP blev tyst en stund. "Under våra sessioner önskar jag att du svarar ärligt på frågor som jag ställer". "Det går väl bra?".

John nickade.

"Är du missnöjd med att måsta komma hit varje kväll?". "Är du arg över att Jan inte litar på dig till hundra procent?".

"Lite".

"Tycker du att det är utan orsak som Jan tvingar dig hit?".

"Jag har inga planer på att äventyra uppdraget".

"Men du är arg över det som Amos gjorde mot Frida?".

John blev tyst och tittade fundersamt på JP. Försökte han göra honom arg?

"Är du?", frågade JP.

John nickade. "Skulle inte du vara arg om du var i min situation?".

"Antagligen". "Det är helt naturligt att vara arg när någon man älskar har blivit misshandlad". "Hur mår hon förresten?".

"Hon har ont och äter mycket värktabletter".

"Okej". "Och hur mår hon mentalt?".

"Det där är privat mellan henne och mig!". John tittade irriterat på JP som blev tyst och stilla. John höjde ursäktande en hand. "Förlåt, jag kunde ha sagt det där lugnare". "Men det är Fridas sak att bestämma vem hon pratar med om det".

JP nickade. "Okej". "Ursäkta". "Jag hoppar ännu tillbaka till dina känslor mot Amos, vill du hämnas?".

"Nå, tankarna finns men jag vet hämnd inte kommer att få något som han har gjort ogjort". "Och jag vet vad våra regler är gällande att döda, så jag kommer bara att döda om det är nödvändigt". "Inte bara gällande Amos, utan överlag". John fick anstränga sig för att ge det svaret och han hoppades att JP inte genomskådade honom.

"Okej", sa JP efter några sekunders tystnad och öppnade en låda. "Vi gör en annan sak en stund och sedan är vi färdiga för idag". Han tog fram tre bilder med bläckklumpar. "Jag vill att du tittar på bilderna och berättar vad du ser". "Vad ser du när jag säger Frida, Amos och misshandel?".

John tittade på bilderna. Och han kunde faktiskt se Amos skada Frida, men det kunde han inte säga.

"Ingenting", svarade han.

"Du ser inte Amos skada Frida?", frågade JP.

John skakade på huvudet.

"Vad ser du om du tittar på bilderna utan att tänka på det jag just sa?".