Dödligt vatten

Kapitel 7

John bad om ursäkt till sjukstugans personal för det som han hade orsakat. Personalen förlät honom direkt då de förstod att han inte hade varit sig själv. Alla andra på FMD som kände till det som hade hänt släppte saken direkt. Den enda som John inte kom åt att be om ursäkt åt var Amos. Han hade försvunnit från sjukstugan före John kom åt att prata med honom där. Och varje gång som John fick syn på honom de kommande dagarna så försvann Amos åt ett annat håll. John tog även och kontaktade Sveriges Mästerdykare, berättade vad som hade hänt och varnade för att MDF antagligen hade utsatt Fredrik, som John hade flytt med från MDF fartyget, för liknande experiment. Som tur hade Fredrik inte ännu skadat någon eller förstört något, och han skickades genast till en läkare på granskning när John hade sagt sin varning.

Några dagar senare var John och Frida i dojon och tränade på tumanhand. John hade fortfarande det som han hade gjort i färskt minne och höll tillbaka mycket på grund av det. Vid flera tillfällen som han kunde utföra kast, armlås eller strypningar stannade han upp och Frida kontrade med egna tekniker.

"Håller du tillbaka?", frågade hon när de hade tränat i en halvtimme.

John, som just hade blivit kastad, steg upp utan att svara.

"John?".

"Det som hände i början av veckan", sa John. "Jag...".

"Det som hände i början av veckan var inte du", sa Frida. "Och det vet du". "Vad det än var som du hade i dig är borta". Hon lade händerna på hans axlar och kysste honom. "Sluta tänka på det". "Det här är du".

John drog henne intill sig. "Jag älskar dig".

"Jag älskar dig också". Frida backade ett par steg. "Tänk att en kyss var vad som behövdes för att du skulle bli normal". "Det kändes som en Disney film".

Båda två skrattade.

"Men det fungerade och det är jag glad över", sa John.

"Jag med", sa Frida. "Ska vi fortsätta?".

John nickade.

"Håll inte tillbaka", sa Frida.

John hoppade fram till Frida och krokade sitt vänstra ben runt hennes högra. Hon landade på rygg och han ovanpå.

"Är det här bättre?", frågade han och skrattade.

"Mycket bättre", svarade hon och log. Hon skuffade sig bort från John med benen till en bättre position. Sedan tog hon tag i hans högra hand med båda händerna, slängde benen runt den och började jobba på ett armlås. John tog tag i sin högra hand med den vänstra för att försvara sig. Då började hans högra armbåge värka, vilket fick honom att tappa koncentrationen. Frida bände hans arm helt rak och han stönade av smärta.

"Oj, förlåt!", sa Frida och släppte låset. "Är du okej?".

"Ja", svarade John och kände på armbågen.

"Vad hände?".

"Innan jag föll ner från den där klippan på Lanzarote hade Roger min arm i ett hårt lås". "När han släppte den kunde jag under en kort stund inte röra på den". "Och efter att jag vaknade upp ur koman så har den ibland värkt".

"Har du pratat med en hälsovårdare eller läkare?".

John skakade på huvudet. "Jag tror inte att det gör någon skillnad". "Jag kan ju använda den precis som förr och den värker bara ibland".

"Okej", sa Frida och steg upp. "Men kanske vi slutar nu?".

John nickade och steg också upp. "Jag ska ändå gå och prata med Jan om uppdraget".