Dödligt vatten

Kapitel 16

Oskar, Tom och Anna satt mittemot Jan inne på hans rum. Han tittade besviket på dem i turordning en lång stund innan han öppnade munnen.

"Okej", sa han med tydlig frustration i rösten. "John har jobbat på hämnd mot Amos trots att han lovade att han inte skulle göra det". "Han har ljugit för mig, JP och för andra". "Och ni tre har hjälpt honom".

Oskar, Tom och Anna tittade ner i golvet utan att säga ett ord.

"Var är John nu?", frågade Jan.

"Ingen aning", svarade Oskar. "Jag är helt ärlig nu, jag vet inte". "Han smög med på Tomas, Edens, Rebeckas och Lottas taxi". "Men var han är nu har jag ingen aning om". "Jag har inte hört något från honom".

"Inte jag heller", sa Tom.

"Samma här", sa Anna.

Jan suckade irriterat. "Jag är mycket besviken på honom och på er". "Ni tre är avstängda från uppdraget och ni får inte lämna högkvarteret före det är över". "För Johns del så ser vi hur mycket det är kvar av uppdraget när han kommer tillbaka till högkvarteret". "Om han kommer tillbaka".

"Jan, kom igen", sa Tom. "Om du var i Johns situation, hur skulle du då tänka?".

"Jag skulle inte ge mig ut efter hämnd", svarade Jan. "Jag har en sambo och två barn, och jag kan inte förklara med ord hur det skulle kännas om något liknande som hände Frida, eller värre, skulle hända dem". "Men hämnd skulle inte göra något bättre".

"Du kan inte vara helt säker på att du avstår från hämnd om något händer dem och du får syn på den skyldige", sa Oskar. "Som du sa till John". "Både du och JP måste medge att ni är orättvisa". "Åtminstone lite". "Och du kunde ha fixat en vettigare psykolog till John".

"Jag förstår att du är upprörd över att han gick in i ditt och Johns rum", sa Jan. "Jag tycker också det var fel gjort av honom men nu är jag glad över att han gjorde det och avslöjade Johns planer".

"Jag menade JP:s metoder", sa Oskar. "John har berättat om sina två besök". "Att tvinga John att titta på videon av Amos våldtäcktsförsök på Frida...". "Där gick ni för långt!". "Jag fattar inte att du godkände det!".

"Va?", undrade Jan förvirrat. "JP har inte sagt något om att visa videon för John".

Oskar, Tom och Anna tittade fundersamt på varandra.

"Vad mera har John sagt om deras sessioner?", frågade Jan.

"Han sa att JP var väldigt provocerande när han pratade under deras första möte i förrgår", svarade Anna. "Han pressade John att tänka på det som hände med Frida och svara på frågor som han inte ville svara på".

"Det där låter inte alls som de metoder och övningar JP sa att han skulle använda", sa Jan.

"Ska vi gå och prata med honom?", frågade Oskar.

"Vi går till hans arbetsrum nu på en gång", svarade Jan och tog på sig sin jacka.

De gick ut ur Jans rum, ner för trappan, ut ur byggnaden och började gå mot sjukstugan. Då hördes rop från stranden. De vände sig om och såg på avstånd en motorbåt som åkte iväg från högkvarteret. Jan drog fram en kikare som han hade i fickan.

"Det är JP!", sa han. "I en av MDF båtarna som vi har beslagtagit!".

Oskar, Tom och Anna tittade på varandra. JP hade med flit provocerat John. Det var han som på något sätt hade fått barnen att springa in i Oskar just då han hade sin nyckel i handen. Så att han kunde gå in i rummet och få John avstängd. Och han hade säkert gjort mycket ont på andra sätt också med MDF.

"Jag vet inte vad jag ska säga", sa Jan. Hans telefon vibrerade. "Ett meddelande från John".

Jan. Jag är inte på mitt rum med feber. Jag gav mig på jakt efter Amos. Jag är ledsen att jag gör så här, men jag vill inte att han ska komma undan med det han gjorde mot Frida. Eller någon annan. Världen klarar sig bättre utan honom. Och jag har goda nyheter gällande metallviruset. Jag är vid MDF:s laboratorium. 'Taxin' som hämtade Tomas och Amos tidigare flickvänner, som jag gömde mig i, var MDF:s bil och den körde hit. Jag tjuvlyssnade nyligen på ett par MDF chefer och de pratade om att metallviruset inte är konstant. Det löses upp av sig själv efter fyra veckor. Därför fortsätter fartygen att sprida ut det i haven. Så om fartygen stoppas och MDF:s laboratorier hittas så kommer metallviruset att försvinna.

Jan hann precis läsa meddelandet till slut innan han fick ett till. Det var från FMD:s laboratorium: I vårt äldsta prov med metallvirus som vi har kvar så finns det nu bara vanligt vatten. Ingenting händer med metall eller ben, och det går inte att tända eld på det. Det verkar som att metallviruset löser upp sig själv efter några veckors tid.

Jan knappade på telefonen och tittade sedan på Oskar, Tom och Anna. "Stora mötesrummet om en timme". "Nu ska vi göra slut på metallviruset".