Dödligt vatten

Kapitel 11

John och Oskar vaknade tidigt följande morgon. Ingen av dem hade sovit bra. De klädde på sig och gick ner till matsalen. De fick syn på Tom och Anna som satt gäspande vid ett mindre bord.

"Ni har inte heller fått sovet, eller hur?", frågade Oskar när han och John kom fram till dem.

Tom skakade på huvudet. "Efter det vi upptäckte igår var det allt annat än lätt att få sömn".

"Jag fattar inte hur man kan vara så där vidrig som Amos", sa Anna.

"Alla som är med MDF är vidriga", sa John. "Somliga mer än andra". Han lyfte sin kaffekopp men stannade upp just före den var vid läpparna och tittade på Tom. "Jag hoppas verkligen att du inte har hällt något i den här". "Jag behöver verkligen koffein just nu".

"Inte idag", sa Tom. "Inte idag". "Jag känner dock inte att kaffet hjälper nu". "Men jag kan såklart inte tala för er".

"Jag är glad över att vårt skift imorgon är på eftermiddagen", sa Oskar och tog en klunk från sin kopp. "Så får man kanske lite mera sömn".

John drack från sin kopp. När han satte ner den såg han JP komma in i matsalen. JP fick syn på John och lyfte handen för att hälsa. John nickade mot honom.

"Är det där JP?", frågade Anna.

John nickade. "Jag hade hoppats på att se honom först på kvällen".

"Du behöver inte prata med honom nu", sa Oskar.

John vände sig igen mot JP som gick till ett bord långt ifrån dem. JP började äta utan att titta upp. John tittade runt omkring sig. Bortsett från några yngre barn så var resten av personerna i matsalen sådana som skulle med på spaningen. Bland dem fanns Jan och Axel Sundberg som satt vid ett bord och pratade med en skallig man och den rödhåriga kvinnan som hade sövt ner John i matsalen under hans raseriutbrott några dagar tidigare. En bit ifrån dem satt åtta andra gruppmedlemmar. De skulle vara femton personer på skiftet. Som på Johns, Oskars och Toms tidigare uppdrag var det inga andra i den här gruppen förutom de tre och Anna som var under tjugo. Den här gången var det lika många män och kvinnor i gruppen.

En halvtimme senare träffades alla som skulle vara med på skiftet i båthuset. Alla var iklädda våtdräkter och hade cyklop i händerna. Tre roddbåtar låg i vattnet. Jan ställde sig så att han kunde se hela gruppen.

"Här är igen några som gör sitt första spaningsskift, så jag går igenom igen hur vi gör", sa han. "Vi tar roddbåtarna och ror ut tills högkvarteret är utom synhåll och sedan hoppar vi i vattnet". "Vi kommer vara uppdelade i tre mindre grupper som alla ger sig iväg åt varsitt håll". "Jag hoppas att ni alla har ätit ordentligt, för vi kommer att vara mycket i vattnet och vi kommer att förbruka mycket energi". "Vi pratar med varandra så tyst som möjligt så att vi tydligt hör om en MDF båt närmar sig". "Var alltid beredda på att dyka om de närmar sig". "Eventuellt simmar vi i land på någon ö att spana från och även då gäller det att vara så tyst som möjligt". "Frågor?".

"Lämnar vi alla båtarna eller blir någon på vakt?", frågade John.

"Det finns djuphavsjägare vid dem på vakt både i vattnet och på en strand en bit ifrån var vi hoppar i", svarade Jan. "Så har vi gjort de senaste sju veckorna". "Det är lättare att komma undan från MDF under vattnet än i en roddbåt". "Deras spanare har för den delen aldrig kommit i närheten av de tomma båtarna".

John nickade. "Okej".

"Flera frågor?", frågade Jan och såg sig omkring en stund. "Okej, då ger vi oss iväg". "Jag tar fem personer i en båt, fyra går med Tia och fyra går med Mats". Jan pekade på den rödhåriga kvinnan och skalliga mannen som han hade pratat med under morgonmålet. De ställde sig vid varsin båt med varsin namnlista.