Dödligt vatten

Kapitel 19

De fyra kvarvarande båtarna i attackgruppen närmade sig MDF fartyget. Jan lyfte sin båts walkie talkie.

"Skjut de som ni ser uppe på däck och håll utkik efter deras mindre båtar". "Så fort vi får en öppning att rädda John tar vi honom ombord på en båt och sedan gör vi slut på metallviruset".

"Uppfattat", sa Tia.

"Uppfattat", sa Mats.

"Uppfattat", sa Daniela.

"Sprid ut er", sa Jan.

Båtarna åkte ifrån varandra och alla i dem siktade mot MDF männen uppe på däck. Flera harpuner sköts mot dem på en gång och flera träffade. De MDF män som hann åt sidan svarade med ett eget harpunregn.

"Båtförare, håll båtarna i rörelse hela tiden!", ropade Jan samtidigt som en harpun flög förbi honom. "De ska inte få lätta måltavlor!".

De tre andra båtarnas förare höjde varsin hand och visade ok-tecknet. Nya harpuner från MDF flög mot dem. Ett par av dem träffade män i Tias båt.

"Jag hoppas att John snabbt får en möjlighet att ta sig till oss", sa Niklas samtidigt som han avfyrade sin harpun mot fartygets däck. "Vi har många skyttar och harpuner men de har tio gånger mera av båda".

"Flera av dem verkar redan dra sig tillbaka", sa Tia och pekade upp mot fartygets däck. "En tredjedel av deras skyttar som just var där är borta nu". "Vi har inte träffat så många".

Två skyttar i hennes båt och tre i Mats avfyrade harpuner som träffade MDF skyttar. Jans och Danielas båtar körde runt till andra sidan fartyget.

"Avfyra era harpuner en i taget", sa Jan till sina skyttar. "Från mig till fören".

Alice, som satt närmast Jan, avfyrade sin harpun. MDF skytten som hon siktade på duckade, men när han steg upp blev han träffad av Sofia. Därefter fortsatte resten av Jans grupp på samma sätt. Om en missade träffade följande.

"Snyggt", sa Jan när den sista skytten, en man i fören, avfyrat sin harpun. Därefter duckade han för en harpun. En annan träffade mannen i fören rakt i bröstet. Han backade ett par steg och föll baklänges i vattnet. En annan harpun träffade en mörkhårig kvinna i armen. Jan vände sig mot Danielas båt. Två män i hennes grupp blev också träffade. En i axeln, en i handen och låret.

"Harpunregn!", ropade hon.

De av hennes gruppmedlemmar som kunde skjuta avfyrade alla sina harpuner samtidigt. Större delen av dem träffade.

"Bra jobbat!", ropade Jan. "De har inte många skyttar på däck nu!". "Snart kan...".

"Jan och Daniela, kom tillbaka till mig och Mats nu!", hördes Tias röst i Jans walkie talkie.

Jan styrde till höger. Danielas båtförare gjorde samma sak och de åkte förbi fartygets vänstra sida och svängde runt i en u-sväng till den högra. Fyra mindre MDF båtar jagade Tias och Mats båtar.

"Varifrån kom de?", undrade Jan.

"Från fartyget", sa Sofia och pekade. Porten till fartygets båthangar var öppen.

"Därför försvann så många av deras skyttar från fartygets däck", sa en skallig man.

"De har fortfarande en del skyttar där uppe", sa Alice. "Och de har säkert flera som väntar inne i fartyget".

Jan vände sig mot Tias och Mats båtar. De höll sig i rörelse och de körde snabbt, men de kunde inte göra något så länge som MDF båtarna jagade dem. Nu hade de också upptäckt Jans och Danielas båtar. En av dem vände mot dem.