Dödligt vatten

Kapitel 17

Vid MDF:s laboratorium gömde sig John under en brygga. Han hade nu sett hela området utanför laboratoriet. Allt metallvirus verkade hållas där inne tills det fördes till fartygen. Fyra mindre motorbåtar låg vid bryggan och John kunde se att två av dem var lastade med lådor under presenningar. Han bestämde sig för att ta en titt på dem för att se om de innehöll metallvirus. Han kunde inte se någon på bryggan genom plankornas mellanrum. Han tittade försiktigt fram mot laboratoriet. Ingen rörde sig nu i närheten. Han tog tag i bryggan och hävde upp sig på den. Långsamt, vänd mot laboratoriet, backade han mot den närmaste båten. När han var tillräckligt nära tog han tag i presenningen och lyfte den. Ur ögonvrån kunde han på avstånd se flera MDF män komma ut från laboratoriebyggnaden. De såg ut att vara på väg mot bryggan. John vände sig mot de andra båtarna. I båda låg presenningar men inga lådor var under dem. John lade sig ner på mage och rullade ner i en av båtarna. Han kröp snabbt in under presenningen. Männen som just hade kommit ut ur laboratoriet var på väg mot bryggan, men gåendes. Med andra ord hade de inte sett honom. Annars skulle de springa mot bryggan nu för att se vem som var där. John pustade ut. Då vibrerade hans telefon. Det var ett meddelande från Jan: Skicka dina koordinater.

I FMD:s största mötesrum samlades en grupp på sextio personer. Jan stod längst fram i salen.

"Jag har nu fått veta att metallviruset inte är konstant", sa han. "Det löser upp sig själv efter fyra veckor". "Därför fortsätter MDF sprida ut det i haven". "Både vårt och andra länders Mästerdykares laboratorier har upptäckt detta idag". "Så nu ska vi göra slut på metallviruset". "Vi åker ut till deras laboratorium här i närheten och förstör det". "Sedan letar vi upp och stoppar deras fartyg". "Fyra veckor från idag så kommer metallviruset att vara borta i alla fall i våra vatten". "Om resten av världens Mästerdykare jobbar lika effektivt som vi och våra grannar kommer att göra idag så kommer metallviruset att vara helt borta om en månad".

"Så vad är planen?", frågade Niklas Salminen.

"John bestämde sig för att, emot mina order, ge sig ut på eget bevåg", sa Jan. "Men han har gjort nytta". "Han är just nu vi MDF:s närmaste metallviruslaboratorium och han har skickat koordinaterna till det". "Vi åker dit och förstör det". "Vi har nu sex MDF motorer som precis blev fastkopplade på sex av våra båtar". "Gruppledarna är jag, Tia, Mats, Antti, Axel och Daniela". Jan satte på en videokanon. "Och här ser ni vems grupp ni hör till". "Lägg er gruppledare på minnet och bege er sedan mot båthuset".

MDF männen kom närmare båtarna. John kände igen Amos långt innan de var framme. Han kokade av ilska, men han kunde inte göra något nu. Om han hoppade fram från sitt gömställe nu skulle han få åtminstone femton harpuner skjutna mot sig. Amos och de andra MDF männen kom fram till bryggan. John såg ur ögonvrån en motorbåt på väg mot bryggan i full fart. Samtidigt som han vände huvudet mot den saktade den in. John gapade. Det var JP. Och ingen vid bryggan sköt honom. Så JP är med MDF, tänkte John som kände hur ilskan steg. JP hade med flit provocerat honom under deras sessioner för att få en orsak att stänga av honom från uppdraget.

"JP", sa en av männen vid bryggan. "Vad för dig hit?".

"Fahra är inte kvar på högkvarteret", svarade JP och steg i land. "Han är högst antagligen på väg hit, om han inte redan är här".

"Va?". "Vet FMD om det?".

"De vet att han inte är vid deras högkvarter, men de vet nog inte vad han planerar". JP vände sig mot Amos. "Han vill ha hämnd".

Amos stod tyst en stund och vände sig mot garaget. "Om han är här så kom han med bilen". Amos vände sig mot JP. "Be alla att söka igenom området ordentligt efter honom".