En början

118 10 1
                                    

Jag minns allting så tydligt, som om det precis hade hänt. Ändå var det så länge sedan. Jag hade kommit hem från skolan och var ivrig med att berätta för mina föräldrar om hur förvånansvärt bra det hade gått på läxförhöret och märkte inte förrän jag hade pratat om det ett tag att någonting var fel. Det var tyst. När jag ropade fick jag inget svar. Plötsligt hörde jag en snyftning ifrån köket, och jag gick dit för att se vem det var. Mamma satt i köket i famnen på pappa. När jag klev in i rummet kollade hon upp på mig. Hennes ansikte var flammigt och hennes ögon var röda och fyllda av tårar. När hon såg mig harklade hon sig och vred på pappret som låg framför dem på bordet så att jag också skulle kunna se. Sedan yttrade hon de orden som jag så länge hade varit rädd för att höra.

Läkarna visste inte vad det var. De hade aldrig sätt någonting liknande och de visste inte heller hur de skulle bota det. Det var mina sinnen. De försvann en och en - sakta men säkert. Du kanske inte kulle bry dig, många människor är blinda, döva eller har problem med något av deras sinnen. Men jag skulle få problem med alla. ALLA. Jag skulle inte kunna känna. Jag skulle inte kunna höra. Jag skulle inte kunna se. Jag skulle inte kunna känna smaker. Jag skulle inte kunna känna dofter.

Men det jag inte heller visste. Var att jag, om någon, skulle få ett sjätte sinne som jag också skulle förlora.

A sixth senseWhere stories live. Discover now