Big girls don't cry-Bok 1

Kapitel 8:

"Aj" jag öppnade ögonen och kollade ner på min fot. Den var full av blod och likaså var min säng. Jag satte mig upp i sängen och såg ner på golvet. Alla saker låg fortfarande kvar och glasbitarna från spegeln var blodiga.
Jag tryckte igång min mobil och såg att klockan stod på 05:00. Jag suckade och haltade in på toaletten, låste dörren och satte mig på toaletten. Smärtan från foten fortsatte sprida sig i hela min kropp. Jag lyfte upp foten och plockade ut glasbitarna som fortfarande satt kvar. Blodet fortsatte att komma så jag tog det största plåstret jag hade och satte det där glasbitarna tidigare sedan satte jag på ett bandage över det. Jag ställde mig vid handfatet för att tvätta bort blodet från mina händer. Jag kollade in i spegeln och insåg att jag såg hemsk ut. Mitt smink var utsmetat i hela mitt ansikte och mina ögon var fortfarande rödgråtna. Jag satte på kranen och Sköljde ansiktet, det hjälpte inte särskilt mycket för mitt ansikte såg fortfarande hemskt ut.
Jag haltade tillbaka in på mitt rum och satte mig försiktigt på sängen. Allt som hänt igår spelades upp i mitt och jag kunde inte sluta tänka på vad dom, Markus och Edvin. Minuter gick, snarare en timme eller två. Klockan närmade sig halv åtta så jag bestämde mig för att byta kläder.
Jag sminkade mig inte, jag bryr mig ändå inte om vad folk tycker om mig för tillfället.
Så fort jag satt foten utanför huset kom jag ihåg att jag hade sprungit hem, vilket betyder att min motorcykel fortfarande var kvar på skolan. Så jag började gå mot skolan, jag haltade fortfarande lite men det gjorde inte lika ont som det tidigare gjort.

Jag tog ett djupt andetag och gick in till skolan. Allt där inne såg ut som vanligt, folk stod intill väggarna vid sina skåp och pratade. Allt var som vanligt, allt förutom jag. Igår var första gången jag gråtit på tre år och nu vill jag bara fortsätta. Jag måste prata med Markus det visste jag men problemet är att han inte vill prata med mig.

Jag gick till mitt skåp och lämnade väskan och hämtade allt sol behövdes till lektionen, sedan gick jag och satte mig i klassrummet. Jag var först där, de flesta brukar komma typ 3 minuter innan vi börjar. Jag brukar inte komma så hör tidigt i vanliga fall men jag var trött och hade ont.
Jag satt ensam i klassrummet tills klockan blev fem i åtta. Först kom Katy och hennes "gäng" och sedan kom läraren, vilka som kommer efter det hade jag ingen större koll på.
Katy och hennes "gäng" var skolans snyggingar, de som alla killar ville ha så att säga. De vet att dom är snygga vilket gör dom ännu värre.
Jag satt och ritade lite i mitt skrivblock när läraren skrev på tavlan och gick igenom massa tråkiga grejer.
Dörren öppnades och alla kollade nyfiket mot den.
"Sorry att jag är sen"
Det var Markus som kommit, han stod där framme med sitt sneda leende.
Han kollade ut över klassen men så fort han mötte min blick försvann leendet på hans läppar.
"Eh.. Det finns ingen ledig plats" sa han och kollade tvekande på våran lärare.
Jag kollade runt, och mycket riktigt så fanns det ingen plats förutom...platsen bredvid mig..
Läraren pekade på min plats och jag stelnande till. Markus suckade och gick mot mig.
Han satte sig ner med en duns.
"Hej.." Sa jag och gav honom ett lätt leende.
Han tittade inte på mig och svarade inte.
"Asså snälla Markus det är inte som det ser ut" sa jag och satte min hand på hans axel.
Han vände sig mot mig med mörka ögon.
"Okej, förklara för mig Cassandra" sa han och gav mig ett fejkat leende.
"Asså han bara kysste mig" sa jag och tog tillbaka min hand igen.
"Så han bara kysste dig och du bara hängde kvar?" Sa han med samma sitt påklistrade leende.
"Jag tryckte faktiskt bort honom" sa jag och kände skuldkänslorna komma till mig.
"Varför?" Frågade han.
"Varför vadå?" Undrade jag.
"Ja varför tryckte du bort honom?" Sa han men leendet var som bortblåst.
"För att det var fel.." sa jag.
"Men?.."
"Det kändes rätt" sa jag och en tår föll från mitt öga.
"Jag vet" sa han och torkade bort tåren med sitt finger.
"Du älskar honom"
"Nej! Jag älskar dig" sa jag utan att tänka mig för.
Han log och lutade sig närmare mig.
"Vad gör du?" Frågade jag men jag visste precis vad han tänkte göra.
"Vad tror du" sa han och kysste mig.
Den hör kyssen var väldigt annorlunda från den förra och det kändes helt rätt.
Hans ena hand var på min kind och den andra var hårt spänd runt mitt lår.
Någon harklade sig framför oss och Markus drog sig snabbt ifrån mig.
"Stör jag?" Jag kollade upp och såg våran lärare stå över oss.
Jag hade helt glömt att. I fortfarande var i klassrummet. Jag kollade runt i rummet och såg att alla satt och tittade på oss med öppna munnar. Katy och hennes "gång" såg däremot arga ut.
"Ja, faktiskt" sa Markus och log ett retsamt leende. Jag var påväg att börja skratta men var tvungen att hålla det inne, läraren var redan tillräckligt arg.

När lektionen var slut gick jag och Markus till mitt skåp hand i hand. Jag fick många blickar när jag höll Markus i handen och jag kan ju inte säga att alla blickar var så positiva.
Jag släppte Markus hand och öppnade mitt skåp. Jag la in de saker som jag inte behövde och kände Markus bakom mig.
Han ställde sig bakom mig och gav mig en kram.
"Så betyder det här att vi är tillsammans eller?" Frågade han.
Jag snurrade runt i hans armar och satte mina egna runt hans hals.
"Definitivt"'sa jag och kysste honom.
Jagger vände mig tillbaka till skåpet och plockade ut det sukta sedan stängde jag skåpet och tog tag i Markus hand igen.
Vi gick igenom korridoren påväg till våran nästa lektion när jag såg Edvin komma gåendes mot oss. Han hade huvet ner i golvet vilket betydde att han inte såg oss.
Han kollade upp och hans blick hamnade mitt på mig. Han vände sig snabbt om och rörde sig bort ifrån oss.
"Jag måste bara prata med honom" sa jag och tittade upp på Markus. Hans ansikte var spänt och han såg inte glad ut.
"Se bara till så att han inte kysser dig igen" sa han och gav mig ansträng leende. Jag pussade honom snabbt på kinden och sprang iväg efter Edvin.
Jag var precis hack i häl med honom så jag tog tag i hans arm och drog honom mot mig.
"Kan vi prata om vad som hände igår?" Frågade jag.
"Det finns inget att prata om" sa han och drog åt sig sin arm. Han tänkte gå så jag drog snabbt tag i hans arm igen.
"Snälla sluta" sa jag och gav honom mina "valp"ögon.
"Jag kommer komma försent till lektionen" sa han och försökte dra tillbaka sin arm men jag höll kvar den.
"Edvin!" Skrek jag.
"Vad vill du att jag ska säga ?! Jag gjorde bort mig okej? Jag har känslor för dig men du har uppenbarligen inte de för mig" sa han och jag kände medlidandet komma som ett hårt slag.
jag släppte hans arm men han stod kvar.
"Edvin jag är ledsen, jag önskar att det inte var så här. Men jag kan inte hjälpa vem jag får och inte får känslor för."
"Det kan inte jag heller" sa han och satte armarna i kors.
"Jag vet.. Men vi är väl fortfarande bästa vänner?" Frågade jag.
"Självklart" sa han och log.
"Harry potter maraton i helgen?" Frågade jag exalterat.
"Haha visst" sa han och svepte in mig i en kram.