Big girls don't cry-Bok 1

Kapitel 14: Du är den ända för mig

Cassandras P.O.V

Hon står där med sin perfekta kropp och alldeles för perfekta hår, perfekt sminkad, perfekta kläder. Hon är så tillgjord, som en Barbie docka. Ingen borde få vara så perfekt. Hon står där borta och flörtar med min pojkvän.
Jag har ingen chans jämfört med henne. Hon är lång, smal och perfekt, då jag är kort, knubbig och mänsklig.
Hon kanske är en Alien, en alien som kan ändra skepnad till perfekta saker.
"Om du fortsätter att tugga på den där så kommer du snart inte ha någon penna kvar" säger Edvin som står bredvid mig och fixar i sitt skåp. Jag tar ut penna och spottar ut trä ur munnen. Edvin skrattar bredvid mig så jag slänger in pennan i hans skåp, det fick honom att hålla tyst. Jag står i några sekunder och beundrar Edvins klädstil. Jag har aldrig riktigt tänkt på det men han har oerhört bra klädstil. Stilren och liksom "proffsig".
Jag vänder tillbaka blicken till Katy och Markus. Hon står nu och leker med sitt hår och fnittrar som en liten bebis.
"Vad kollar du på egentligen?" Frågar Edvin och puttar till mig i sidan med sin armbåge vilket nästan får mig ramla omkull.
"Tycker du Katy är snygg?" Frågar jag utan en tanke på vad jag egentligen sa.
Han kollar förvånat på mig och kliar sig i nacken. Edvin brukar alltid säga vad jag vill höra men jag har en känsla av att inte skulle göra det den här gången.
"Eh..Varför undrar du?" Frågar han avvärjande. Han gömmer sig bakom skåpdörren och fortsätter i skåpet.
"Svara bara! Ja eller Nej" säger jag och slår till dörren så han får den i huvudet. Han gnider sig på huvudet och stänger skåpet.
"Ja, hon är sjukt snygg" svarar han tillslut och jag vill så gärna slå till honom. Istället ger jag honom fingret och kollar tillbaka på Markus och Katy. Hon står med sin hand på hans muskulösa arm, nu har hon gått för långt.
Med bestämda steg går jag mot dom. Jag slänger armarna runt Markus nacke och ler innan jag låter mina läppar krascha in i hans. Han besvarar kyssen direkt när våra läppar nuddar varandra. Mina händer letar sig upp till hans hår och jag kan inte hejda mig från att leka med det, samtidigt åkar hans händer ner till mina höfter med ett fast grepp. Det är som att tiden stannar upp när vi kysser varandra.

Jag vill inte släppa honom men jag tvingar mig själv för att retas ännu mer med Katy.
Hon står bakom mig med armarna korsade och jag ser hur avundsjuk hon är.
"Oj, är du fortfarande här?" Frågar jag och lägger mina armar runt Markus.
Hon ger mig ett sarkastiskt leende och vänder på klacken.
"Vi ses på svenskan Markus" säger hon med en lätt vink.
Markus bryr sig inte om Katy utan istället har han fullt up med att leka med mitt hår. Jag gör en grimas mot Katy, där hon går med som enorma rumpa och gungande blanka hår som är så onaturligt blont.
"Vad tycker du om henne då?" Frågar jag utan att slita blicken från Katys röv. Den är verkligen så stor jämfört med hennes smala midja, dock så täcker håret halva hennes rygg så det syns inte så väl.
Markus besvarar inte min fråga utan sätter händerna på mina kinder och pressar sina läppar mot mina. Jag njuter en stund men jag vill så gärna ha svar på frågan så jag drar mig ifrån fortare än nödvändigt. Han ser förvånat på mig och han ser nästan lite sårad ut men han rycker genast upp sig igen.
"Kan du svara på min fråga?" Frågar jag och försöker med mina valpögon. Jag har aldrig varit riktigt bra på att se söt ut sö jag antar att det inte funkar så bra nu heller. Han skrattar åt mig och jag känner mig löjlig så jag slutar genast med mina försök till gullighet. Jag vänder mig bort från honom men rycks genast tillbaka utav hans hand så våra blickar möts.
"Jag älskar dig Cassandra! Jag har inte ögon för någon annan än just dig" säger han och ger mig en liten dutt på näsan.
"Jag älskar dig med" säger jag och ställer mig på för att nå upp till hans läppar men jag är för kort så han måste böja sig ner lite. Varför just jag? Varför utav alla tjejer valde han mig? Jag vill stå kvar såhär i all evighet och aldrig släppa iväg honom från mig men jag släpper honom ändå.
"Varför jag?" Frågar jag och gungar våra händer mellan oss.
"Du är vacker, smart, rolig och udda" " du är du" säger han men för mig var det inte tillräckligt, det känns liksom som om han inte säger hela sanningen.
"Till en början var det bara en uppgift jag hade men jag lärde känna dig och jag lärde mig älska alla dina sidor, både bra som dåliga" säger han och jag vet han menar det men vad är det för uppgift han pratar om?
"Uppgift?" Han stelnar till och kollar omkring sig som att han letar efter någon eller något. Han öppnar munnen för att säga något men stänger den och kollar bort igen.
"Ja du vet det kändes som en uppgift eftersom du var den ända tjejen som inte var "på", om du förstår" svarar han tillsist och kollar på mig igen. Han ljög. Jag hade känt honom tillräckligt länge för att se om han talar sanning eller ej.
"Men det var då" lägger han till och lyfter upp mitt ansikte med sina händer så att våra blickar möts och han lutar sig ner och ger mig en snabb kyss på kinden och går iväg samma väg som Katy.