Big girls don't cry-Bok 1

Kapitel 19: Dejten

Cassandras P.O.V

Andas in och ut, du klarar det här intalar jag mig själv och knappar in numret i min mobil. Jag har aldrig känt mig så här nervös i hela mitt liv. Okej det där är inte riktigt sant, den där dagen med Markus ha.."

Hallå?" Säger en väl igen kännande röst i telefonen och mina tankar övergår genast till Elliot.

"Hej" svarar jag stelt utan att säga något mer. Det går några minuter tills han säger något.

"Så vem är det jag pratar med?"

"Eh.. Tjejen från caféet.." Säger jag försiktigt.

"Vilken av dom?" Frågar han sedan och mitt hjärta stannar till. Hur kunde jag vara så dum och tro att jag var speciell på något sett.

"Är du kvar?.." Frågar han efter några minuters tystnad.

"Mm" mumlar jag orolig för vad han ska säga härnäst.

"Jag skojade med dig. Du är den ända som har fått mitt nummer" säger han. Jag känner hur hjärtat lyfter i bröstet i jag blir genast gladare.

"Jag fick dock aldrig veta ditt namn" säger han med ett glatt tonfall.

"Cassandra" "så skulle du vilja träffas typ senare?" Frågar jag förhoppningsfullt. Mitt självförtroende hade höjts något enormt bör han berättade att han endast gett bort sitt nummer till mig.

"Ja självklart, jag har verkligen sett fram emot att träffa dig igen" säger han och jag blir helt varm inombords. Jag tänker på första gången jag såg honom, hur jag gick in i honom i korridoren. Nej..det var ju Markus..

Ta dig i kragen säger jag till mig själv och går tillbaka till nuet.

"Ska vi träffas vid caféet vid tre?"

"Blir perfekt, ses då Cassandra" säger han och det piper till i telefonen. Min hjärna säger till mig att göra det här men mitt hjärta vill bara till Markus. Vilken ska jag lyssna på?

Jag kör in på caféets parkering där det nu är betydligt mer folk än sist jag var här. Precis utanför caféet står en kille, väldigt kort jämfört med Markus. Men det här inte Markus det är Elliot så sluta tänk på honom.

"Hej" säger jag när jag kommit fram till honom. Han ser nu helt annorlunda mot vad jag kom ihåg fast att det endast gått några dagar. Han har på sig en hatt och chinos liknande byxor. Hans hår är dock fortfarande lika rufsigt.

"Hej" säger han. "Ska vi gå in" jag nickar och han leder in mig till kassan.

Han smiter bakom disken och frågar mig vad jag vill ha.

"Jag jobbar så möte så jag får typ gratis fika." Säger han och ställer allt på en bricka och kommer tillbaka till andra sidan, till mig.

"Brukar du göra sådär ofta eller?" Frågar jag och följer honom till ett litet bord i mitten av rummet.

"Det händer" svarar han och placerar brickan i mitten av bordet och sätter sig mittemot mig med ett leende. Jag fnissar lätt åt honom. Han är extremt söt.

"Så Cassandra, berätta lite om dig själv" säger han och lutar sig mot mig över bordet.

"Jag vet inte vad jag ska säga ärligt talat. Jag är inte så speciell" fnissar jag och tar en klunk av min Cola.

"Äsch kom igen! Du är speciell på något sett det är jag säker på" säger han och lutar sig tillbaka. Han kollar förväntansfullt på mig.

"Okej. Eh.. Jag gillar att läsa" säger jag tyst och väntar på hans reaktion.

"Hm.. Det är ju en början" skrattar han och tar en tugga av biskvin som ligger på hans tallrik.

"Du då? Vad är din grej?" Frågar jag och lutar mig över bordet på samma sätt som han tidigare gjort. Det var skönt att vara med en person som inte känner en på riktigt. Alla i skolan vet att jag håller mig avsides och skulle nog inte bry sig särkilt mycket om mig. Men Elliot är annorlunda.

"Min grej?" Säger han i ett försök att låta mystiskt men jag genomskådar det omedelbart. "Jag är en hackare" han lutar sig tillbaka och väntar på min reaktion.

"Du är hackare men du jobbar här?" Säger jag fundersamt och korsar armarna över bröstet.

"Okej okej jag är ingen hackare.." Säger han besviket och kollar ner i bordet för att gömma sitt leende.

"Va? Menar du det?" Frågar jag med en spelad förving.

"Min stora passion är.... bakning" medger han och kollar upp igen.

"Du är ju för härlig" skrattar jag. Han ser lite generad ut men han gömmer det bra under sitt mjuka leende.

Dörren bakom oss plingar till och jag hör en tjej fnittra högt.

"Du är så himla rolig Markus" skrattar hon och jag inser genast vem det är. Mitt hjärta sjunker som en tung sten i bröstet på mig. Hennes skratt kommer närmare. Jag sätter händerna för ansikte för att gömma mig när de går förbi. De sätter sig bakom en pelare som är precis bakom Elliot som ser förvirrande på mig.

"Är du okej eller?" Frågar han med en viss oro i rösten. Han tar tag i min arm och drar ner dom från mitt ansikte.

"Ja..j-jag mår bra..jag är okej" svarar jag. Jag inser snart hur skakig min röst lät men jag orkar inte bry mig, det ända jag kan fokusera på är Markus och Katy som sitter bara några meter ifrån oss.

"Ett tag trodde jag faktiskt att du på allvar gillade den där... Vad heter hon nu igen?" Säger Katy med sin dryga ton.

Jag har aldrig gillat Katy och bara tanken på henne och Markus tillsammans får mig att vilja spy. Hon för alltid vad hon vill ha. Hon är inte bara bortskämd och rik utan även sjukt snygg typ perfekt.

"Cassandra" svarar Markus snabbt vilket får mig att rycka till.

"Cassandra vad håller du på med?" Frågar Elliot nu och kollar bakom ryggen på sig själv. Jag inser först nu att jag lutar mig så mycket som går med stolen jag sitter på.

"Inget" mumlar jag bara till svar. Jag ser hur Katy lutar sig närmare och närmare Markus vilket får mig att luta med mer och mer.. Crash jag slår i marken. Jag känner hur mina kinder börjar hetta till. Katy ger mig en förfärad men ändå road blick samtidigt som Markus bara ser orolig ut. Hastigt reser jag på mig och springer ut från caféet.

Tår efter tår faller ner på min kind och medan jag går runt i en cirkel. Bakom mig plingar dörren till och jag börjar genast att babbla på.