Big girls don't cry-Bok 1

Kapitel 21: Det ringer

Cassandras P.O.V

Jag öppnar sakta ögonen och känner en arm runt om mig. Bakom mig ligger Markus medvetslös och snusar lite smått. Inget uttryck i ansiktet som förklarar hur han känner, bara frid. Det vibrerar på nattygsbordet framför mig och jag plockar försiktigt upp mobilen som är på väg mot bordskanten. På skärmen lyser namnet "Clara" stort och tydligt och utan någon för tanke trycker jag på svara knappen.

"Markus! Tro inte att jag kommer låta dig skippa det här. Du ska krossa henne, antingen gör du det eller så gör jag det åt dig" säger hon och innan jag hunnit tänka lägger hon på och ett pip lyder i mitt öra.

Jag tar försiktigt bort Markus hand från min höft och reser mig från sängen. Solstrålarna från den uppstigande solen lyser in genom fönstret och landar på rakt på honom. Solen speglar på hans lysande ansikte och får mitt hjärta att smälta. Jag står en stund och studerar hans lugna ansikte men störs när jag påminns om Claras tydliga röst i telefonen. Jag har precis gett Markus all min kärlek och nu får jag reda på att han bara gjorde det för att kunna såra mig.

Jag plockar upp mina mjukisbyxor och en slapp t-shirt från golvet och slänger snabbt på mig det. På vägen till nedervåningen stannar jag vid spegeln i hallen och slänger upp håret i en hästsvans.

Klockan är strax efter sex och ändå är jag piggare än vanligt. Jag går in till köket och börjar fylla en kopp med te när det ringer på dörren. Lika förvånad som dagen innan går jag försiktigt mot dörren, den här gången ser jag dock en hatt genom det suddiga fönstret. Vad jag vet känner jag ingen som brukar ha på sig hatt.. Hur som helst måste den här personen vara galen som kommer hit klockan sex på morgonen. Jag öppnar dörren på glänt och kikar försiktigt ut. Elliot ler mot mig och jag känner mig genast dum för att redan ha glömt honom.

"Elliot? Vad ger mig denna äran?" frågar jag sarkastiskt och öppnar upp dörren åt honom. Han går in och kollar omkring i hallen och upp för trappen och in till köket, och med ett belåtet ansiktsuttryck vänder han sig mot mig.

"Du glömde din telefon på Caféet igår" säger han och räcker fram telefonen mot mig med ett flin på läpparna. Jag har aldrig varit särskilt duktig på att hålla reda på saker så jag är inte förvånad. Och man kan ju säga att jag var lite för upptagen för att tänka på den igår kväll.

"Det luktar riktigt gott här inne" säger han och börjar sniffa lite hundlikt vilket får mig att skratta. Mycket riktigt luktade det gott här inne, det var mitt nya te, det luktade lite av blommor.

"Vill du stanna en stund?" frågar jag och pekar in mot köket. Han ser tveksam ut. "Det finns te" Han börjar le igen och börjar genast att knyta upp sina Vans. Vi går tillsammans in till köket och jag fixar snabbt till en till kopp med te.

"Hur hittade du mig?" frågar jag nr vi satt oss vid köksbordet med varsina koppar. att han faktiskt hittat hem till mig känns lite läskigt men han är en trevlig person så jag tycker inte att det är något att oroa sig för.

"Katy berättade vart jag kunde hitta dig" svarar han och tar en klunk av teet. Katy, personen som jag avskyr mer än något annat katy?

"Vet hon vart jag bor?" frågar jag och anstränger mig för att inte börja skratta. Ända sedan jag blev tillsammans med Markus och hon kastat mördar blickar på mig, att hon vet var jag bor känns bara skrattretande.

"Ja. Fast jag fick reda på det vid typ tolv inatt så jag tänkte att du kanske sov då" Säger han och kollar på mig medans dricker lite till av teet.

"Men du trodde att jag var vaken klockan sex på morgonen?" frågar jag och dricker lite ur koppen.

"Uppenbarligen var du det" svarar han och börjar skratta.

Vi sitter i säkert mer än en timme och pratar om allt mellan himmel och jord tills jag hör någon gå i trappen. Jag hade helt glömt bort att Markus legat i sängen på mitt rum och Elliot som nu ser oroligt på mig har ingen om vem det är som är på väg.

"Det är lugnt" mimar jag för att lugna honom men när Markus står på tröskeln till köket gör han allt för att gömma ansiktet.

Jag kollar bak på Markus och känner mig illamående. Han kollar först på mig och sedan ser han förvirrat på Elliot som nu sitter med hatten för ansiktet.

"God morgon" säger jag och drar ifrån hatten från Elliots hand. Han ger Markus en lätt vink och börjar genast stressa. Han drar åt sig sin hatt och kollar irriterat på mig.

"Trevligt att träffas" säger han när han går förbi Markus på vägen ut. Markus går och sätter sig mittemot mig med ett förvirrat ansiktsuttryck.

"Var det där killen som.."

"Jag var på dejt med igår? Ja, ja det var det" svarar jag och dricker upp det sista från koppen. Jag går bort till diskmaskinen med både min och Elliots kopp. Klockan slår över på halv åtta och jag är riktigt imponerad att Markus är uppe såhär tidigt.

"Så Markus är det inte dags nu eller?" frågar jag och kollar på honom. Han kollar förvirrat på mig, vilket är förståeligt. Vad som inte är förståeligt är att han inte har berättat att han känner Clara.

"Ja jag menar om du inte gör det så gör väl Clara det åt dig?" frågar jag och lutar mig mot bänken framför mig. Han undviker min blick genom att kolla ut genom det smutsiga köksfönstret bredvid honom.

"Jag känner ingen Clara" säger han lågt. 

"Du kan sluta låtsas Markus. Jag vet sanningen" säger jag skarpt och går mot bordet. Han kollar ansträngt på mig när jag sätter mig ner.

"Hur?" frågar han försiktigt. 

Han ser så ledsamt på mig, jag önskar att jag bara kunde hålla om honom och allt var bra igen.

"Clara ringde förut och sa att du skulle krossa mig för annars skulle hon göra det åt dig" säger jag och ger honom en iskall blick.

"Jag kan förklara"