Big girls don't cry-Bok 1

Kapitel 20: Fan ta dig

"Elliott, jag är hemskt ledsen jag bara kunde inte.." börjar jag men tystnar när jag upptäcker att det inte var Elliot som hade kommit ut utan Markus.

"Jag kunde inte heller" säger han lågt och trycker upp mig mot väggen med sina läppar på mina. Det hade gått knappt gått en vecka men jag hade saknat honom så himla mycket. Han kysser mig intensivt, som om han aldrig tänker släppa mig och det vill jag inte heller. Jag vill ha honom kvar hos mig för alltid men saker är inte alltid så lätta som de borde. Han var precis på en dejt med den personen jag avskyr mest av alla. Jag kan inte vara med honom om jag inte kan lita på honom till hundra procent. Så jag drar mig ifrån honom med all min kraft då jag helst skulle stanna i hans armar i resten av mitt liv.

-Katy? säger jag lågt och försöker avgöra hans reaktion men jag märker inget, han fortsätter bara att le mot mig med sina skimrande ögon.

-Elliot? säger han.

Kanske tänker han likadant om mig som jag om honom, kanske vi har varit lika illa båda två. Varför gör jag så här? Vi är inte tillsammans.

-Jag var på en dejt med honom, säger jag och kollar in genom fönstret till cafeet. Där ser jag Elliot sitta ensam kvar och smaska lite på sitt fika. Jag tycker synd om honom, jag hade bara lämnat honom där ensam.

-Och jag var på en dejt med Katy, säger Markus. Jag kollar tillbaka och upptäcker att leendet var försvunnet, vilket gav mig en konstig magkänsla.

-Varför var du på dejt med honom Cassandra? frågar han och kollar allvarligt på mig.

Varför hade jag gått på dejt med honom? För att han visade sig vara intresserad av mig? För att jag skulle gå vidare? För att han var rolig, trevlig?

-För att han visade intresse för mig, svarar jag. Varför var du på dejt med Katy?

Han börjar le igen och jag ryser. Inte för att det kallt men på grund av Markus, han har en konstig effekt på mig som jag aldrig kommer förstå.

-För att jag visste att du skulle på dejt så jag ville göra dig avundsjuk, säger han och ler lite mot mig. Det borde jag väl ta som något positivt eller?

-Jag måste..prata med Elliot, påstår jag och springer in till caféet igen. Elliot sitter vid bordet och när jag går närmare upptäcker jag Katy mittemot. Hon skrattar åt något som han precis sagt, dock hörde jag inte vad det va. Han upptäcker att jag står vid dem och reser sig hastigt.

-Hej, hur mår du? frågar han och går närmare mig med ett oroligt uttryck.

-Bra. Men jag kan inte göra det här, säger jag och pekar på oss båda. Jag har fortfarande känslor för en annan person.

Han ler mot mig och tittar sedan en snabbis ner i golvet.

-Jag förstår det, säger han. Jag såg er genom fönstret.

Han skrattar lite och jag känner hur hettan bränner på mina kinder. Ett pinsamt fniss slinter ut och han ser roat på mig.

-Det var kul i alla fall, säger han och går tillbaka till bordet där Katy sitter och smaskar i sig mitt fika.

Jag vänder mig om ser Markus stå vid dörren och snabbt går jag förbi honom vidare ut. Det faktum att han inte längre ler gör mig mer nervös än tidigare. Jag placerar hjälmen på huvudet och kör iväg.

Regnet som utlovats tidigare i veckan smattrar hårt mot fönsterrutan i mitt rum. Jag sitter i sängen och kramar hårt om min stora nalle. Nallen har jag haft med mig sen min födsel och jag kommer aldrig släppa taget om den. Nallen som jag fått av min bästa vän, ja eller hans föräldrar i alla fall. Det är nästan son att den planerade att vi skulle bli bästa vänner.
Det ringen på dörren på nedervåningen och jag rycker till i förvåning. Det är verkligen sällan som det kommer någon hit. De senaste veckorna har mamma varit hos killar istället för att dem har varit här vilket jag är väldigt tacksam för.

Jag går försiktigt ner för trappen. När jag närmare mig dörren ser jag en stor figur genom det sudigga fönstret som sitter över dörrhandtaget. Försiktigt öppnar jag upp och möter Markus som står med ryggen mot mig. Det droppar vatten från hans hår och jag ser en liten vattenpöl runt om honom. Han vänder sig mot mig och på sig har han en vit t-shirt som nu sitter fastklistrad på hans perfekt byggda mage.

Jag kliver åt sidan och låter honom komma in. Han tar av sig sin läderjacka och hans muskulösa armar blottas framför mig. Något som distraherar mig enormt.

-Vad vill du, frågar jag och vänder mig om för att undvika alla hans perfektioner men jag kan ändå inte sluta tänka på dem.

-Jag vet att jag betedde mig som ett svin och jag vet att det var helt fel men jag älskar dig Cassandra. Du är den ända som finns i mitt hjärta och ingen annan, och verkligen inte Katy, säger han bakom mig.

-Jag har aldrig haft det lätt men jag har aldrig någonsin tyckt synd om mig själv. Aldrig! Men även jag kan bli överbelastad. Du var den som gjorde så jag mådde bra igen, men sedan blev du precis lika illa som allt annat i mitt liv, säger jag och korsar armarna.

En ensam tår rinner ner för min kind.

-Jag älskar dig också Markus men det blev för mycket. Jag trodde att du om någon skulle förstå det, säger jag sedan och vänder mig om mot honom.

Han har händerna i fickorna och jag ser att han undviker att möta min blick. Det är så konstigt, första gången jag träffade honom var han cool och nu är han som en rädd liten pojke.

-varför? Frågar jag och ser förhoppningsfullt på honom men han möter fortfarande inte min blick. "Varför betedde du dig som du gjorde?"
Som svar rycker han bara på axlarna.
"Om du inte tänker svara på någon av mina frågor så måste jag be dig att.." Börjar jag men avbryts av att han trycker sina läppar mot mina. Jag trycker bort honom hårt och biter honom av misstag i läppen, dock inget som han verkar märka av.

"Du kan inte kyssa mig varje gång du inte vet vad du ska säga" säger jag förbannat och ser in i hans ögon.

"Jag vet att jag har bettet mig som ett svin och jag vet inte varför. Jag vet även att jag älskar dig" säger han och ser på mig med sina stora valpögon. "Kärlek får dig att göra galna saker" säger han lågt och ler.

"Fan ta dig" säger jag högt och trycker mig mot hans läppar. Aldrig hade jag trott att jag skulle få en pojkvän och än mindre den killen som alla vill ha. Men vad spelar alla andra för roll, det ända som betyder något är att jag är lycklig.

Jag tar tag i Markus hand och leder honom upp till mitt rum. Det här är första gången han är på mitt rum men ingen av oss fokuserar på rummet för tillfället. Jag sätter mig ner på sängen och han mittemot mig.

"Jag är redo" säger jag och tar tag i hand hand.

"Är du helt säker på det?" Frågar han oroligt.

"Om jag ska göra det här så ska det vara med någon som jag älskar." Säger jag leendes och lutar mig mot honom.

Vi kysser varandra igen och jag drar av honom hans blöta t-shirt och slänger den på golvet. Små vattendroppar är uppdelad på hans bröst och mage. Försiktigt drar han av mig min t-shirt och ler smått mot mig. Jag lägger mig ner i sängen och han lägger sig över och börjar åter igen kyssa mig.