Big girls don't cry-Bok 1

Kapitel 3: nästan

Jag kollade ut genom fönstret och såg en liten grupp med barn springa omkring och hoppa i vattenpölarna, jag log lite och kollade tillbaka ner i boken. Jag läste The Vampire diaries, just nu handlade det om Damon och Elenas första träff, jag hade precis börjat på den och jag var redan helt nere i den. Samtidigt som jag tog upp min kopp med varm choklad hörde jag hur dörren plingade till och någon gick in, jag stördes inte särskilt av när folk gick in och ut härifrån men jag hörde en väl igenkännande röst. Markus... Fan! var han tvungen att komma?
Hoppas han inte ser mig, hoppas, hoppas tänkte jag och höll tummarna.
Jag såg hur han satte sig framför mig och log sitt charmiga leende.
"Men tjenare"
"Hej" sa jag med en suck.
"Vad läser du för något?" frågade han och försökte se hur boken såg ut.
"Vampire Diaries" sa jag och höll upp boken framför honom.
"Den är Grym!" Sa han och lät nöjd.
"Har du läst den?" frågad jag och blev genast intresserad.
"Eh.. Asså.. Nej.." Sa han och tittade ut genom fönstret. Han såg nästan ut som en ledsen hundvalp när han satt där.
"Men asså jag undrar bara om du ville gå ut med mig" sa han och lät genast glad igen.
"Nej!" Sa jag. Jag ville inte säga nej men jag ville inte utsätt honom för mina problem.
"Nej?" Han såg fundersam ut.
"Precis! Aldrig hört ett nej förut eller?" Sa jag och kände mig nöjd med vad jag precis hade sagt.
"Asså nej" sa han och skrattade. "Men varför?"
"Har du inte märkt att jag inte gillar dig eller?" Slängde jag ur mig utan att tänka mig för.
"Cassandra lilla, jag vet att du gillar mig, och vi vet båda två att du gärna vill gå ut med mig men det är något som hindrar dig. De flesta tjejer skulle göra vad som helst för att göra det och här sitter du och tackar nej, det är vad som gör dig så himla intressant, du är en väldigt ovanlig tjej"
Jag satt bara och glodde på honom, jag hade helt tappat förmågan att prata, han tittade olovligt på mig och sa "är du okej?..."

"Mhm" sa jag och kollade bort från honom.
"Så hur kommer det sig att du tackar nej nu då?" Sa han intresserat.
"Jag har en pojkvän.." Jag har aldrig varit bra på att ljuga men det här var nog det värsta jag någonsin kommit på, jag hade till och med redan sagt till honom att jag inte hade någon pojkvän.

"Haha! Du berättade att du inte hade någon pojkvän för bara några dagar sedan" sa han och fortsatte skratta. "Så vilken är den riktiga anledning till att du säger nej?"

"Jag vill bara inte" sa jag och tittade upp i hans ögon. Det var ett väldigt dåligt drag, nu satt jag och såg rakt in i hans mörka gröna ögon och jag kände hur hjärtat började slå hårdare. "Hur kommer det sig egentligen att du vill gå ut med mig? Du kan ha vem som helst och du väljer mig?"

"Som jag sa: du är speciell. Och alla försöker att imponera på mig, och det börjar bli tjatigt" sa han och log.

"Fast jag ser inte lika bra som de andra tjejerna i skolan"

"Nej"
Jag suckade och kände hur mitt hjärta sjönk.
"Du ser bättre ut" viskade han.
Jag kollade upp rakt in i hans djupa ögon och kände hur jag började rodna.
Han lutade sig sakta emot mig, när han var några millimeter ifrån mina läppar vände jag på mig och jag såg hur han besviket lutade sig tillbaka.
"Du är inte lätt du" sa han och log. "Men jag ska få din uppmärksamhet, det svär jag på" han tog sin kopp och ställde den på katedern. Han gav mig en sista blick innan han gick ut i det kalla vädret.