Big girls don't cry-Bok 1

Kapitel 5: WoW

Jag kollade på honom och log, han är söt.
Han tittade upp från sin mat och rakt in mina ögon.
"Du är söt Edvin" sa jag och log mot honom, jag skämdes inte för att säga det vi är ju ändå bästa vänner.
"Vi har varit vänner sen vi gick på dagis och du märker det först nu?" Skämta han men jag kunde se hur han blev lite röd i ansiktet.
"Men seriöst Edvin! Jag förstår inte hur du inte kan ha en tjej" sa jag och gav honom ett slag på armen.
"Jag sparar mig för någon speciell" sa han och han blev ännu rödare i ansiktet.
"Jasså? Och vem är det då?" Frågade jag nyfiket.
"Är inte det där Markus?" Svarade han. Jag visste att han försökte byta samtalsämne men jag vände mig om för att se om Markus verkligen var där. Att vända sig om var ett stort misstag, han såg mig och började gå mot vårat bord. Jag vände mig snabbt tillbaka mot Edvin och jag såg hans roade ansiktsuttryck.
"Kolla här kommer han ju!" Sa Edvin och skrattade.
Jag slog till honom på armen igen men han bara fortsatte att skratta.
"Eh.. Cassandra skulle vi kunna prata?" Hörde jag Markus säga bakom mig.
"Prata på" sa jag nonchalant.
"Ensamma?" Sa han men han lät inte lika självsäker som han brukar göra.
"Jag skulle precis gå" sa Edvin. Han reste sig och jag gav honom en mörk blick, han tog sin bricka och gick iväg.
Markus satte sig framför mig och såg allvarlig ut, och allmänt snygg som vanligt.
"Vad vill du?" Sa jag och försökte att fortfarande låta nonchalant.
"Kan vi prata om vad som hörde häromdagen utanför caféet?" Frågade han och såg ännu allvarligare ut.
"Jag vet inte vad du pratar om" sa jag även fast att jag visste exat vad han pratade om.
"Vill du verkligen att jag upplysa dig?" Frågade han, och jag hörde hur viktigt det här var för honom.
"Nej!" Sa jag. Jag ville inte höra massa detaljer om hur det var för honom att se mig så.
"Så kan du berätta vad det handlade om?" Frågade han och tog tag i mina händer.
Varför, varför var han tvungen att bry sig så mycket.
"Varför undrar du?" Frågad jag och jag kände hur han höll mina händer hårdare än innan.
"För jag bryr mig om dig!" Sa han och såg orolig.
"Men det kanske är problemet" sa jag men ångrade mig direkt.
Han släppte mina händer och reste på sig.
"Vet du? Du kanske har rätt, jag kanske bryr mig för mycket. Asså vad jag än gör så är det fel" sa han och gick ut ifrån matsalen.
Varför är jag så himla dum?! Varför sa jag så?! Jag är så himla dum....
-

Jag gick ut ifrån skolan, det ända jag kunde tänka på var Markus och det som hänt i matsalen.
Plötsligt tog någon tag i min hand och drog iväg mig bakom skolan, jag såg inte vem det var förens vi stannade.
"Markus?" Sa jag och kände hur lyckan spred sig inom mig.
"jag kan inte sluta tänka på dig" sa han och tryckte sin läppar emot mina.
Han kysste mig varsamt. Jag drog mina händer igenom hans hår och jag kände hur hans händer åkte ner från mina höfter till min rumpa.
Han drog sig sakta tillbaka och smekte min kind.
"WoW" sa jag och gav honom ett stort leende.
"Vet du hur länge jag har velat göra det där" sa han och drog mig in i sin famn.
Han kysste mig på halsen och jag njöt.
"Vad betyder det här?" Frågade jag och han tryckte mig mot väggen.
"Vad vill du att det ska betyda?" Frågade han och fortsatte att kyssa min hals.
"Jag vill att vi håller det hemligt" sa jag. Markus slutade genast kyssa mig och tittade in i mina ögon.
"Varför?" Frågade han och kollade förvånat på mig.
"För att jag måste prata med Edvin och jag har en hel del att tänka över" sa jag.
"Som du vill" sa han. Han drog mig närmare och gav mig en stor kram.
Han gav mig en puss på pannan och gick iväg, han gav mig sitt charmiga leende och svängde runt hörnet.