Big girls don't cry-Bok 1

Kapitel 13: kan man bry sig mindre?

Markus P.O.V
"Vad fan är det för fel på dig?!!" Skriker jag.
Han ser förvånad som om han inte vet vad jag pratar om.
"Har du inga skuldkänslor!?"
"Vad fan pratar du om din lilla skit?" Frågar han förvånat.
Han sitter där i sin fåtölj med en öl i handen. Jag står framför personen som förstört hela Cassandras liv och han låtsas om att han inte ens vet det själv.
"Du har förstört en flickas liv, vet du det?!" Ropar jag.
Jag måste ansträng mig hört för att inte slå till honom med all min styrka.
"Jag har inte gjort ett skit!" Försvarar han sig med.
"Jasså!" "Cassandra, ringer det en klocka?"
Han spärrar upp ögonen men försöker att gömma sin förvåning.
"J..jag har ingen aning om vad du pratar om" försöker han men jag kan se rakt igenom honom.
"Försök så mycket du vill men hon kommer alltid att komma ihåg det och jag med. Hon var 12 och du förstörde hennes liv" säger jag med en helt onödigt lugn röst.
Ilskan sprudlar inom mig och skriker om att få komma ut. Jag går därifrån med knutna nävar. Jag stöter in i Clara när jag precis ska gå ut.
"Va fan skriker ni om" frågar hon surt. "Jag har liksom läxor att göra!"
"Ja säg till honom!" Säger hennes pappa och pekar menande på mig.
Clara tag i min tröja och drar in mig i köket. Jag orkar inte ens putta bort henne.
"Asså sluta bråka med honom, du vet att han har... Problem" viskar hon och ger mig en menande blick.
Ha! Hon har verkligen ingen aning.
"Aa mer än du anar" säger jag lågt men att döma av hennes ansiktsuttryck hörde hon exakt vad jag sa.
"Du ska ju vara på min sida vet du hur mycket jag har gått ig...
"Åh kom inte med dina jävla småproblem!" Avbröt jag henne med en hård röst.
"Aha så att bli lämnad av sin bästa vän är inget?" Frågor hon hektiskt
"Har du någonsin frågat henne varför hon undvek dig?"
Nej.. Men det ska inte behövas.. Man lämnar aldrig sina vänner"
"Hon slutade att prata med dig för att hon blev våldtagen av han som sitter där inne!" Väser jag och pekar in mot vardagsrummet. "Fattar du hur jävla hemskt att hennes bästa vän börjar MOBBA henne för att hennes pappa våldtog henne. Hon slutade prata med dig för att skudda dig från din pappa"
Hon stör tyst en stund och funderar på vad hon ska svara. Hon ser inte alls lika förvånad ut som jag hade förväntat mig.
"Hon försöker bara synka dig. Få dig emot mig." Försvarar hon honom med.
Hennes armar är korsade och hon ser allvarlig ut men jag ser tydligt hur ett leende rycker i mungipan.
Hur kan hon verka så belåten?
"Hon vet ju inte ens att jag känner dig" skriker jag och tar ett hårt tag om hennes handleder.
Hon gnäller till och jag släpper genast taget. Hon är inte ens värd det.
"Jag är färdig med det här. Jag tänker inte hjälpa dig mer!" Säger jag och vänder mig om för att gå.
"Du har alltså fått känslor för henne" säger hon samtidigt som hon håller om sina handleder.
Ja det har jag..
"Det har ingenting med saken att göra. Den här tjejen har redan upplevt tillräckligt mycket skit i sitt liv, hon behöver inte mer!"
"Gå du, jag har en mycket bättre plan att krossa hennes hjärta ändå." Säger hon och går iväg.
Jag kan inte låta henne göra det, så jag springer efter henne så snabbt som jag kan.
Hon står redan och väntar på mig med ett leende på läpparna.
"Jag fortsätter men då får du lova att inte göra något!" Säger jag och jag känner mig förlorad. Jag trodde aldrig att jag skulle låta henne styra mig så här men jag gillar verkligen Cassandra och jag gör så lite som möjligt för att såra henne.
"Jag säger inget men du måste få henne att älska dig mer än möjligt!" Säger hon.
Hon njuter så förbannat mycket av det här. Jag berättade precis att hennes pappa våldtagit en tolvårig flicka och hon vill att jag ska göra det ännu värre. Vissa människor har uppenbarligen inga hjärtan.
Jag svarar henne inte utan går bara därifrån.
"Du är en hjärtlös självisk liten Bitch" säger jag när jag går förbi henne.