Big girls don't cry-Bok 1

Kapitel 18: ilskan bryter lös

Markus P.O.V

"Vad fan menar du med att det är slut?!" Skriker hon mot mig och håller ett hårt grepp om sin flaska som snart kommer vara helt hopknycklad.
"Jag är ganska säker på att det betyder att vi inte längre är tillsammans" Muttrar jag bara till svar. Jag hade spenderat hela gårdagen grubblandes på Cassandra och Edvin och delvis fällt några tårar. Utan någon förståelse om hur hon kunde välja honom framför mig. Visst jag hade bettet mig som ett svin men jag trodde inte hon skulle göra så här.
"Exakt vad sa hon" frågar Clara lika chockad som tidigare. Hon har berättat att hon hade en liten crush på mig innan ta föräldrar gifte sig så hon verkar inte tycka att det är möjligt att någon skulle göra slut med mig. Tro mig eller ej det har aldrig hänt tidigare.
"Hon sa, och jag citerar 'Markus, jag tycker vi ska ta en paus'" säger jag med ett försök till en ljus röst. Clara börjar att skratta och det stör mig något enormt. Det här hade faktisk gjort ont, jag och Cassandra är inte längre ett par, vi är ingenting..
"Men då är det ju inget" Säger hon och börjar gå därifrån men jag stoppar henne genast.
"Vaddå inget?! Det är ju slut" nästan skriker jag i ansiktet på henne med ett hårt grepp om hennes axlar.
"Aj" säger hon lågt och jag släpper genast taget.
"Wow, du är verkligen usel på att hålla dina känslor inne" fortsätter hon med ett roat ansiktsuttryck.
Jag vet att jag har svårt att håll min ilska inne men det vet hon också men av någon anledning känns det som hon menar något annat. Hon r och sätter sig i fåtöljen där hennes pappa för några veckor sedan suttit omskakad av min utskällning. Jag blir äcklad av tanken på hon och på vad han gjort mot min tje.. Cassandra. Ändå följer efter henne och sätter mig ner i soffan bredvid henne.
"Vad.. Menar du?" Frågar jag sedan lågt. Jag är inte riktigt säker på att jag vill veta men jag tvingar mig själv till att lyssna på hennes svar.
"Du älskar henne" svarar hon snabbt och kollar in i väggen framför sig. Jag kan inte se hennes ansikte vilket gör det svårt att avgöra hur hon känner för det.
"Det är synd." Fortsätter hon sedan fortfarande lika stelt kolla des in i väggen.
"Va?" Jag känner mig väldigt förvirrad.
"Om du älskar henne kommer det bara såra dig själv ännu mer att krossar hennes lilla hjärta" säger hon sedan men nu vänder hon sig mot mig. Det är omöjligt att läsa hennes ansiktsuttryck. Hon är så förbannat duktig på att dölja sina känslor och hålla saker inne.
Hon reser sig stadigt upp, ger mig en sista blick och lämnar rummet. Jag ser efter henne när hon går ut då jag önskar att jag aldrig gått med på hennes dumma plan att krossa Cassandra.

Med stegen fulla av ilska och händerna i fickorna går jag mot caféet. Jag kollar noggrant igenom parkering efter Cassandras moped, när jag inte hittar den fortsätter jag inåt. Det är ett antal personer här inne och det är nästan knäpptyst. Även fast det är så några här är det fullt med personal bakom disken. Jag går fram till disken och beställer en Cola. Killen bakom disken ser granskande på mig med ett enormt leende. Det är något med den här killen som känns fel, av någon anledning gillar jag honom inte ett dugg. Jag får tillslut min dricka och går och sätter mig vid ett fyrkantigt litet bord borta i ett av kaféets hörn. Den enorma väggklockan tickar högt och långsamt. Tiden går långsamt och mina tankar är som ett stort mörkt moln av förvirring. Cassandra. Clara. Edvin.
Det plingar till vid dörren och jag kollar snabbt dit, rädd att det skulle vara Cassandra. Men in kommer rena motsatsen. Edvin. Innan jag hinner hejda mig själv går jag fram med knutna knogar och smäller till honom på käken. Han ramlar ihop på golvet av smärta men reser sig plågat upp. Han håller en hand mot den ömma käken och ser förvirrat på mig.
"Vad fan va det bra för?" Frågar han hårt.
"Cassandra" svarar jag snabbt och gnider min onda hand.
"Vad är det med henne?" Frågar han och jag ser hur det rycker i hans mungipa.
"Du låg med henne" säger jag och backar några steg för inte slå till honom igen. Till min förvåning börjar han skratta.
"Jag har slött dig en gång tro inte att jag inte kan göra det igen" hotar jag honom med och han slutar genast skratta.
"Tror du verkligen att hon skulle välja mig framför dig?" Frågar han och gnider sig på sin käke som nu blivit lite blålila.
"Hon älskar mig men hon älskar dig mer" säger han sedan och ser ner i golvet. Han har uppenbarligen känslor för henne.
"Så ni har aldrig.." Börjar jag men avbryts av Edvin
"Vi har aldrig ens varit nära at.... Vi har aldrig ens kysst varandra"
"Åh.. Sorry att jag slog dig.." Säger jag lågt och försöker ett litet leende.
"Det är lugnt." Säger han och vänder sig om för att gå men stannar upp precis framför dörren.
"Bara så du vet.." Säger han. "Så fick Cassandra numret från en kille som jobbar här och de ska förmodligen på en dejt" sedan går han därifrån fortfarande gnidandes på sin lila käke.
_

Jag vet att det är sjukt länge sedan jag la ut ett kapitel men jag hoppas att ni inte är allt för sura på mig. Det här kapitlet är inte ett av mina bästa men det behövdes och det är ju bättre än inget. Det är inte heller så långt men jag ska försöka göra bästa kapitel lite längre. Jag kommer lägga ut nästa kapitel i helgen så det blir inte lika långt mellanrum. Och jag vill tacka så himla mycket till fyra tusen läsare. Det känns helt overkligt att så många tyc,er om min bok, så tack så himla mycket❤️