Big girls don't cry-Bok 1

Kapitel 16: vad håller du på med?

Cassandras P.O.V
Jag stressar omkring och letar efter något att laga till killarna som kommer om mindre än två timmar. Men just denna dag har vi absolut ingenting i kylskåpet det är helt tomt. Det brukar alltid vara mamma som lagar mat, jag har nog aldrig gjort en hel måltid ensam.
Jag behöver Edvin! Han kommer komma på något bra jag kan göra. Klockan slår om till kvart över sex och jag springer in till mitt rum och ringer Edvin.
"Hallå?" Hör jag honom i telefonen.
"Jag behöver dig nu! Det är jätteviktigt!" Säger jag högt och väntar på ett svar. Det tyst en stund.
"Jag är där om tre" säger han och sedan blir det tyst. Jag släpper ut en suck och sedan letar jag vidare i varje liten vrå. Från kylskåpet till vinkällaren.
Tillbaka in i köket hör jag en låg knackning i på ytterdörren och springer genast dit.
"Edvin" ropar jag och öppnar upp dörren. Jag slänger mig in i hans famn och känner mig lite mindre stressad.
Han lägger armarna runt mig och frågar " har du äntligen insett att det är mig du vill ha och inte Markus?"
Jag kommer genast på mig själv att fundera på om det kanske skulle vara möjligt men slår genast ut den tanken ur hjärnan.
"Eh... Asså.. Edvin.." Börjar jag men han stoppar mig.
"Det var ett skämt Cassandra! Du måste ta och lugna ner dig" säger han med ett leende.
"Lugna mig?! Det är typ en timme kvar tills han kommer och jag har ingen mat hemma! Inte har jag hittat någon film heller" säger jag och går i en cirkel tänkandes på mat, mat och mer mat.
"Cassandra, lugna dig" säger Edvin. Han tar tag i mig och det får mig genast att släppa tankarna om mat.
"Vi beställer en pizza, så kan vi kolla igenom era filmer och se om vi hittar något passande. Okej?" Säger han avslappnat.
"Men jag ville att det skulle vara perfekt! Jättegod mat en ny bra middag och ni skulle gilla varandra mer och mer" säger jag och känner att jag börjar hyperventilera.
"Han kommer hit för att han älskar dig och vill träffa dig inte för maten okej?" Säger han.
Det borde ha fått mig att må bättre, att höra att Markus älskar mig men av någon anledning så mår jag inte bättre av att höra det. Jag försöker att lugna ner mig och följer efter Edvin in till vardagsrummet. Edvin tar fram en film ur hyllan efter knappt en minut. Jag tänkte att han kanske tog den första bästa men han ser uppriktigt glad över att ha hittat den. Han lämnar över den till mig och jag kollar på fodralet.
"Terminator?" Säger jag förvånat.
"Alla gillar terminator" svarar han ärligt.
Jag själv har aldrig sett filmen så det ska faktiskt bli ganska intressant.

Filmen är bestämd, pizzan är beställd och det är bara fem minuter tills Markus kommer.
"Andas" påminner Edvin mig. Han sitter i soffan och skiftar mellan alla möjliga kanaler på teven.
Det knackar till på dörren och jag står där helt stel utan någon aning om vad jag ska göra. Tänk om detta blir en katastrof om de hatar varandra ännu mer än innan eller om han inte gillar pizza eller filmen? Jag kanske inte borde öppna kanske bara vänta tills han går. Mina tankar på att vänta ut honom försvinner när jag får en hård knuff i ryggen. Den d.r knuffen nästan startade en mekanism i min kropp och plötsligt är jag superglad och förväntansfull. Hur tänkte jag? Bara låta honom gå?
Jag slänger upp dörren och möter en bitter Markus. Han såg inte alls lika glad ut som jag hoppats.
"Hej" säger jag och ställer mig på tå för att nå upp till hans läppar. Bara några millimeter ifrån hans mun känner jag en lukt. Det är en äcklig lukt nästan som..rök..
Jag drar mig snabbt undan och skippar kyssen. Att Markus röker hade jag ingen aning om, han hade aldrig sagt det till mig.
"Har du rökt?" Viskar jag till honom.
"Ja. Hur skulle jag annars ta mig igenom den här kvällen?" Frågar han som att det är självklart.
Jag stänger dörren bakom honom och kollar ner i golvet.
"Varför har du inte berättat för mig att du röker?" Frågar jag fortfarande med blicken ner i golvet.
"Jag vet inte. Det har väl aldrig kommit upp. Vaddå ändrar det hur du känner för mig eller?" Frågar han med en dryg ton. Jag gillar inte Markus såhär, något har hänt med honom. Det är inte den Markus som jag känner.
"Nej, men det kunde ju ha varit bra och veta" säger jag och hör en låg knackning på dörren igen.
Jag möter Markus mörka blick och öppnar dörren bakom mig.
"Familjepizza?" Frågar mannen vid dörren. Jag orkar inte svara utan ger honom bara pengarna men han går inte därifrån.
"Glömde du inte något?" Frågar han med studerande ögon.
"Förlåt men jag vet inte vad du pratar om" säger jag oskuldsfullt.
"Du glömde att ge mig ditt nummer" fortsätter han. Han ser helt okej ut. Bruna ögon, rått färgat hår och ett leende att dö för men jag har en idiot till pojkvän så denna killen skulle få vänta. Jag grabbar åt mig pizzan och smäller igen dörren utan att ge honom ett svar.
"Mat!" Säger jag och försöker låta glad.
Jag går in i köket med killarna hack i häl. I kökslådorna hittar jag en kniv som jag tror används till att skära pizza med. Försiktigt skär jag upp pizzan i ett antal bitar och placerar kartongen på mitten av vört svarta köksbord. Därefter ställer jag ut tre tallrikar, bestick och glas.

Markus äter en pizza bit och lutar sug sedan tillbaka i stolen. Jag blir genast orolig över att han inte tycker om det.
"Är det något fel?" Frågar jag oroligt.
"Jag är bara inte hungrig" svarar han nonchalant. Det är nästan som att han inte försöker få den här kvällen att bli bra. Jag vet inte varför men jag känner mig dålig till mods av det han just sagt.
"Förlåt" säger jag lågt. Edvin kollar menande på mig och sedan på Markus. Blicken han ger Markus är mer arg än något annat.
"Du behöver ju inte säga förlåt, du visste ju inte att han inte var hungrig eller hur Markus?" Säger han allvarligt. Jag sjunker ner i stolen och känner att jag gjort mitt största misstag någonsin.
"Nej det är lugnt babe" svarar han och börjar blippa på sin mobil. Jag ser att Edvin är arg men jag försöker att ignorera de båda och njuta av min pizza. Inte för att det går särkilt bra. Tänk dig att du sitter i ett rum ensam med de två som du älskar mest i hela världen och de vägrar att komma överens med varandra.
"Så vad är det som du gillar mest med Cassandra?" Frågar Edvin plötsligt och allt blev nu ännu stelare. Markus kollar förvånat upp från mobilen och rakt på Edvin.
"Jag vet inte. Allt?" Säger han och sätter sig rakare upp i stolen. De fortsätter att stirra intensivt på varandra och jag inser att det är mitt larm. Jag måste ut härifrån i några minuter.
"Det är ingen som ska ha mer va?" Frågar jag och svarar genast på min egen fråga genom att gå ut ifrån köket och ut på verandan påväg till soptunnan.

Edvins P.O.V
Jag kollar Cassandra medan hon gör sin väg med kartongen i handen. Hennes söta lilla rumpa försvinner runt hörnet och jag vänder mig genast tillbaka till Markus. Min instinkt säger till mig att slå honom. Hårt. Men jag lyckas hålla mig själv tillräckligt lugn för att inte ta till med våld.
"Vad i helvete håller du på med?!" Frågar jag högt. Markus lutar sig lite på bordet och spärrar ögonen i mina.
"Jag gillar inte dig" svarar han känslolöst och lutar sig bakåt igen.
"Men du gillar henne eller hur?" Frågar jag lite orolig över att höra svaret.
"Självklart" svarar han uppriktigt. Det smärta lite att prata om det här, men vad jag verkligen vill är att Cassandra ska vara lycklig och inget annat.
"Men bete dig som att du gör det då!" Svarar jag hårt.
"Vad snackar du om?" Frågar han förolämpat.
"Du har beter dig som ett svin mot henne! Hon ville att den här kvällen skulle vara perfekt och du förstörde hela hennes tanke om den." Han ser lite nedstämd ut men rycker snabbt upp sig igen.
"Jag har inte gjort något" svarar han sedan.
"Nej, det är ju för fan problemet!" Skriker jag.
"Det här första gången på riktigt länge som jag sett henne såhär lycklig. Du ska inte komma och förstöra det för att du är ett svin. Du ska vara en bra pojkvän och du ska säga att älskar henne mer än något annat." Säger jag bestämt.
"Varför?"
"För hon förtjänar att vara lycklig" svarar jag med självklarhet.
"Men hon förtjänar bättre än mig" svarar han och jag ser att han mår dåligt över att säga det men att han är ärlig.
"Vad har du gjort?" Frågar jag snabbt.
"Jag har ljugit för henne.." Svarar han lågt. Det hör var vad Cassandra misstänkte, det här var vad hon ville veta.
"Om vad?" Frågar jag nyfiket, men vid just det ögonblicket hör jag hur ytterdörren stängs. Markus reser på sig och omfamnar Cassandra så fort hon kommer in i köket.
"Jag måste gå. Jag är hemskt ledsen" säger han och ger henne snabb kyss innan han går vidare. Jag ser tårar bildas i hennes ögon och jag springer snabbt in i hennes kram. Det förgör mig att se henne såhär och ännu mer att jag inte fick ut mer ur Markus. Jag kan inte berätta detta för Cassandra, i alla fall inte förens jag fått reda på vad han ljuger om.
"Vad gjorde jag för fel?" Frågar hon snörvlandes mot min axel.
"Du gjorde inget fel, du var perfekt." säger jag. Jag kramar om henne hårdare och jag vill aldrig släppa taget.