LOVERBOY 2

Kapitel 1

Seattle är vackert. Vädret är för det mesta okej trots regnet. Det var nog en av de största förändringarna med att börja på college, att vänja sig vid vädret. Det kanske låter konstigt. Att börja på en ny skola, att flytta hemifrån och allt annat college för med sig kanske känns som större förändringar, och det var det. Men det var något speciellt med att kliva ur mamma och pappas bil och inte känna direkt värme slå emot en. Den dagen hade jag genast slängt på mig en hoodie, trots att det var augusti. Det var ett och ett halvt år sedan och jag har vant mig mer vid vädret, speciellt vintern. Det känns overkligt att säga att jag har gått på college i ett och ett halvt år.

Psykologilinjen här på seattles universitet håller på att ta kål på mig men jag kan fortfarande säga att jag inte ångrar mitt val. Att komma bort från Florida var både en av de bästa och sämsta sakerna som kunde hända mig. Det var ungefär 3 år sedan jag och Xander stod vid klippan och blev tillsammans igen. Men jag vet inte vad som hände efter det. Vi var tillsammans de resterande 1.5 åren av highschool men sen gjorde vi slut. Det var ett gemensamt beslut och jag tror det berodde på college. Jag vet att Xander ville att det skulle funka för oss även fast han skulle stanna i Florida och spela fotboll på college och jag skulle till Seattle. Men jag visste att det inte skulle funka. 6 timmar flyg för att se varandra då och då är inte det liv jag ville ha. Jag ville att college skulle kännas som en nystart, jag ville att det skulle bli precis som jag ville och då kunde jag inte hänga kvar vid hoppet om att jag och Xander kanske skulle ses då och då. Vi har faktiskt inte hörts av sedan dess. Det kanske låter konstigt men det har liksom aldrig blivit av.

Det tog lång tid att komma över Xander. Det var nog en av de svåraste saker jag behövt göra. Det tog flera månader och flera liter glass, men jag klarade det. Framförallt tror jag Hanna var en stor hjälp. Än idag kan jag inte förstå hur jag fick turen att gå tillsammans med henne på college. Trots att hon läser juridik kan vi fortfarande umgås med varandra då vi delar studentrum. Madisons familj kände en gammal rektor vid Yale och lyckades få in henne där. Det tog lång tid för oss att övertyga henne om att åka dit trots att Hanna och jag skulle till samma college men tillslut lyckades vi. Vi hade över allt annat velat ha henne här men samtidigt visste vi att man bara får en chans att gå på Yale.

Lektionen i den stora byggnaden är slut. Trots det har jag en massa att plugga och har inte tid att slösa. Det är college-livet. Det är fullt med plugg, läxor och tentor men det är samtidigt det roligaste som finns. Det är början av Januari och snön singlar ner mot marken. Trots att julen är långt förbi hänger girlanger mellan de stora byggnaderna och juldekorationer pryder skyltfönstrena. Det borde väl ändå vara dags att ta ner dom? Jag går längs den trafikerade gatan mot ett café som inte ligger alltför långt bort från campus. Överallt går människor med shoppingkassar, med telefonerna mot örat eller hem från skolan. När jag öppnar dörren till det lilla cafét ringer en liten klocka ovanför dörren och kaffedoften slår emot mig. Det skapar en hemtrevligt atmosfär och jag får genast ett sug efter koffein.

"Hej! En vanlig bryggkaffe tack" säger jag mot den unga tjejen bakom disken som knappar in beställningen på en ipad. När jag betalat och tagit emot den rykande koppen går jag och sätter mig vid ett av de lediga små borden längre in i lokalen. Där sitter alla möjliga, studenter, kontorsmänniskor och tonåringar som skvallrar. Jag kan inte hjälpa att se åt gruppen tonårstjejer som sitter och skrattar i en av de stora sofforna. Det påminner mig om high school och hur allt var annorlunda då. Hur balen var det enda bekymmer man hade. Det får mig att känna mig gammal. Jag fyller 20 den 18:e februari och det känns som jag egentligen är 16.

Jag satt ner koppen på borden tar jag fram mitt anteckningsblock och min kursbok. Jag börjar anteckna om det vi läser nu, nämligen hur barn fungerar i olika åldrar, vilket är väldigt intressant. Jag är så försjunken i boken att jag inte ens märker när en ung kille ställer sig framför mitt bord.