LOVERBOY 2

Epilog

För att få ut maximal känsla av det sista kapitlet av Loverboy 2 vill jag gärna att du lyssnar på låten "Life moves on" av FINNEAS. Det är den låt jag haft på repeat när jag skrivit just detta kapitlet. 

Två år senare

Lokalen är full av människor och jag kan inte se ett enda bekant ansikte av alla i publiken. Jag sitter, tillsammans med hundra andra elever, i en slags aula med stora läktare. På oss har vi traditionella examenskläder bestående av en lång rock och en hatt. Jag kan inte förstå att idag är dagen jag tar examen. Jag hade aldrig kunnat föreställa mig att jag, som 22 åring skulle stå här med en examen i psykologi samtidigt som jag har en 2 årig son hemma. Det har varit två svåra år där jag knappt fått någon sömn utan där jag spenderat all vaken tid med att plugga eller ta hand om Sam men idag känns allt värt det. Alla gånger jag velat ge upp har jag tänkt på den här dagen. Den dagen då jag faktiskt kan säga att jag klarade av det. Men jag hade aldrig klarat det utan Xander. Han hjälpte mig med Sam, förhörde mig när klockan var tre på natten och peppade mig in i det sista. Mycket var också möjligt tack vare att Xander redan tog examen förra året. Men jag antar att jag får skylla mig själv en aning som valde en längre utbildning än vad han gjorde. Sedan Xander tog examen har det dock inte varit enkelt för honom. Just nu är drömmen att komma till NFL, USAs högsta liga för fotboll, nära men det är otroligt svårt. Xander har fått träna i över ett år inför att tränarna i de olika lagen ska få välja spelare till sina lag. Dom senaste veckorna har vi alla varit på helspänn i väntan på att Xanders telefon ska ringa och att han ska få ett erbjudande om ett lag att spela i.

Vi lyssnar på rektorn som håller ett tal för oss om framtiden och hur inget kan stoppa oss. Det är precis lika klyschigt som man förväntar sig att ett examenstal ska vara. Men just nu har jag inget emot av att lyssna på rektorns ord om den frihet vi nu besitter och hur världen är framför våra fötter. Just nu njuter jag av att inte längre behöva sitta på flera timmars långa föreläsningar, att inte behöva öppna den där otroligt tjocka kursboken igen eller att inte behöva känna den där ångesten och nervositeten över alla tentor. 

Tillslut börjar rektorn presentera varje elev som sedan går upp på den lilla scenen för att ta emot sitt examensbevis.

"Julia Rydell, som idag tar emot en examen i psykologi" säger rektorn och jag kliver upp på scenen. Jag hör applåder från publiken och jag ler när jag går fram till rektorn. Han räcker mig mitt examensbevis och skakar min hand. 

"Grattis till examen miss Rydell, lycka till" säger han och jag ler. 

"Tack så mycket" säger jag innan jag går av scenen. Jag håller på att spricka av glädje när jag återigen sätter mig bland alla de andra eleverna och jag kan inte hålla mig från att le.

När ceremonin är slut ska alla elever försöka hitta sina nära och kära vilket är näst intill omöjligt. Det känns som att jag letar hur länge som helst innan jag ser någon vinka åt mig. Jag skyndar mig genom alla människor och fram till Xander som håller Sam i famnen. 

"Mamma" säger Sam och sprattlar i Xanders famn för att få komma ned. När Xander släpper ned honom på marken springer han så fort han kan och jag sträcker ut armarna mot honom. När han kommer tillräckligt nära lyfter jag upp Sam i mina armar och håller om honom hårt. 

"Hej älskling" säger jag och pussar honom flera gånger på kinden. Jag känner sedan en hand läggas om min midja och jag ser upp på Xander. 

"Grattis till examen" säger han och kysser mig länge på munnen. 

"Usch" hör vi Sam säga i bakgrunden vilket får oss båda att skratta. 

"Jag är så stolt över dig" säger Xander och ler samtidigt som han för bort en hårslinga från mitt ansikte.