LOVERBOY 2

Kapitel 11

Jag suckar för 54:de gången åt min dator och den idiotiska uppsatsen. Jag har suttit med den i evigheter och jag håller på att bli galen. Idag är det måndag och jag har nyss kommit hem efter två långa föreläsningar. Dagen har gått långsamt och det usla vädret har inte hjälpt. Det har ösregnat hela dagen, vilket är typiskt seattle. Antingen är det snö eller ösregn. Pest eller kolera om ni frågar mig. Jag hade önskat att det skulle vara bättre väder, men jag kan inte säga att jag är förvånad, det är ju trots allt bara början av Februari. Jag märker hur telefonen börjar vibrera och jag blir glad när jag ser Jacobs ansikte lysa upp på skärmen.

"Hej syrran" säger han och jag ler genast av att höra hans röst.

"Hej" säger jag och stänger igen datorn. Det får vara färdigpluggat för idag.

"Vad gör du?" Han låter en aning andfådd och jag får lust att skratta.

"Jag har pluggat lite. Du då, du låter lite andfådd? " säger jag

"Jag har precis kommit hem efter en löptur. Det var sjukt varmt" säger han och jag börjar genast undra om han retar mig med flit.

"Är det här ännu ett försök till att få mig att ångra att jag flyttade till Seattle? Det har ösregnat hela dagen" säger jag och jag hör hur han skrattar på andra sidan.

"Jag kanske är synsk" säger han och jag skrattar.

"Jag tänkte prata med dig om en grej" säger han och jag slutar skratta. Inte för att han låter allvarlig på rösten men det är samtidigt lite skrämmande när han börjar en mening med "Jag tänkte prata med dig".

"Okej"

"Har du planerat något för din födelsedag, vår födelsedag?" Jag kommer genast på att vår födelsedag bara är om en vecka. Jag hade helt glömt bort det med Adam, Xander, Hanna, allt plugg.

"Ehh nej det har jag inte, hurså?"

"Jag tänkte bara att det kunde vara kul om du kommer hit. Jag menar, vi fyller ju ändå år på samma dag."

"Gärna, har du pratat med mamma?"

"Hon ringde igår så när jag var ute och sprang kom jag på att jag skulle ringa dig. Hon frågade om vi skulle ha kalas och jag var tvungen att påminna henne om att vi fyller 20 och inte 2" jag skrattar.

"Det är typiskt henne" säger jag.

"Har du mycket föreläsningar på fredagen?"

"Bara en, men jag har redan läst det kapitlet så jag kan missa den" jag hör hur han småskrattar på andra sidan.

"Sen när har du läst i förväg?" Jag himlar med ögonen åt hans retande ton, mycket väl medveten om att han inte kan se mig.

"Det är intressant okej"

"Så du kan flyga hit på fredagen alltså? Mamma vill säkert att vi ska vara hemma i tid till lördagen"

"Jag bokar ett flyg med en gång"

"Perfekt, och se till att ta med Adam också. Jag vill träffa honom" jag blir förvånad över Jacobs önskan. Jag hade inte förväntat mig att han skulle be om det, speciellt inte eftersom han och Xander var så nära varandra i high school. Inte för att det ska spela någon roll, det är säkert bara mina hjärnspöken som alltid förväntar sig katastrofer.

"Jag kan fråga, han är säkert upptagen" säger jag osäkert. Jag vet inte vad Adam vill eller hur mycket han har i skolan. Han kanske bara vill stanna hemma istället för att flyga i 6 timmar.

"Såklart han kommer vilja komma. Du fyller ju år" säger han och låter mer självsäker än någonsin. Efter några minuter av småprat om skolan, alla fester Jacob varit på den senaste veckan och en uppdatering om Charlie så lägger vi på. Jag öppnar datorn igen och går in för att boka flygbiljett till mig. Men Jacobs ord sitter fortfarande kvar i mig. Jag kanske ska bjuda med Adam? Det skulle egentligen bara vara kul att umgås och låta honom träffa mina föräldrar. Jag tar upp telefonen och sms:ar Adam och frågar om jag kan komma över. Han svarar inom några minuter och jag börjar bege mig mot hans lägenhet. Självklart har det slutat regna när jag går ut från campus och det stora paraplyet jag håller i handen är helt onödigt.