LOVERBOY 2

Kapitel 48

Efter timmar spenderade i olika butiker slog vi oss ned på ett Café. Jag började få en känsla som bara växte sig starkare i mig. Jag kunde inte riktigt sätta fingret på det. Det känns ungefär som fjärilar i magen och jag vet inte vad det beror på. Kan jag ha gått för mycket? Är jag för trött? Oavsett vad skulle det bli skönt att komma hem. När vi går ut från caféet står några killar och tjejer och delar ut flyers. En kille ser på mig och räcker mig en. Med stora lila bokstäver står det "Årets fest" och en adress.

"Ni måste komma, det kommer bli bättre än någonsin" säger killen och ler mot mig. Jag visar flyern för Hanna och hon nickar ivrigt.

"Vi måste gå Julia, det var så länge sedan vi festade tillsammans!" säger hon och jag ser tveksamt på henne.

"Hanna, jag vet inte om jag ska. Det känns inte så säkert med tanke på situationen" säger jag och pekar mot min mage. Hon viftar nonchalant med handen.

"Det kommer gå jättebra! Jag skyddar dig" säger hon men jag är fortfarande inte helt övertygad. Hanna verkar se det på mig för hon lägger genast huvudet på sne.

"Julia, tänk såhär, om några månader kommer ditt liv inte bestå av något annat än att byta blöjor och ett konstant skrikande. Det här är den sista tiden du kan avnjuta som ungdom!" säger hon och jag nickar eftertänksamt.

"Vi kollar med Xander när vi kommer hem om han vill följa med..." Säger jag och hon ler ivrigt och klappar i händerna.

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

"Okej, visa mig skadan ni gjort" säger Xander och sätter sig på en stol vid köksbordet. Han ser på högen av kassar och väntar på att vi ska börja visa allt vi köpte, eller snarare allt som Hanna tvingade på mig, när vi var och shoppade. För att vara så emot att själv skaffa barn just nu så var Hanna väldigt ivrig med att shoppa saker till bönan. Jag packar upp det mesta ur påsarna och tillslut är köksön fylld av kläder och en massa andra saker som bönan behöver. Till sist tar jag fram flyern om festen och räcker den till honom.

"Vi fick den när vi skulle åka hem. Vi tänkte att det kanske kunde vara kul att gå" säger jag och Xander ser upp på mig när han läst vad som står på flyern.

"Absolut inte" är det första han säger.

"Men Xander! Kom igen, det kommer inte bli så mycket fester sen vet du..." säger hon och Xander ser på mig.

"Vill du gå?" Frågar han väldigt tveksamt och pekar på flyern han håller i andra handen. Jag rycker på axlarna och ser tveksamt på honom.

"Hon har rätt, det här kanske är den sista festen vi kan gå på på flera år..." säger jag och han suckar. Jag ser hur han slits mellan tankar och tillslut ser han ner på lappen han håller i handen.

"Okej" säger han och jag ler tacksamt mot honom. Den som dock är gladast är definitivt Hanna. Hon hoppar upp och ner och kramar om mig hårt.

"Det här kommer bli så bra!" säger hon entusiastiskt.

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Om jag ska vara ärlig kan jag inte minnas senaste gången jag var på en riktig collegefest. Man hör om dom hela tiden och jag har varit på flertalet själv, men det känns som en evighet sedan. En evighet sedan jag hörde musik ända ned från gatan, en evighet sedan jag kände den där angenäma doften av svett och alkohol och en evighet sedan så många människor var samlade på en så liten plats.