LOVERBOY 2

Kapitel 5

Det har gått en vecka och tatueringen har läkt. Jag kunde inte vara mer nöjd och jag kan inte sluta titta på den. Jag längtar till jag kan visa den för Jacob och Charlie, som fortfarande inte vet något om tatueringen. Det kommer dock inte dröja länge förrän jag kommer åka hem. Jag bestämde mig nämnligen för att flyga hem till Florida för att träffa familjen. 

"Hur mycket tror du vi ska ta med oss?" Jag ser på Hanna och hon rycker på axlarna. 

"Jag slänger bara ner nåt" säger hon och skrattar. Hanna bestämde sig för att följa med hem när jag berättade mina planer. Det ska bli skönt att inte behöva sitta på planet själv i 6 timmar utan att kunna ha någon att umgås med. 

"Har ni bestämt vad ni ska göra?" Jag ser upp på Hanna. 

"Nej, jag tror vi skulle ut och äta middag inne i stan på kvällen bara. Men mamma har nog planerat något" säger jag och skrattar. Jag känner mobilen vibrera i bakfickan och när jag ser Adams namn på skärmen ler jag fånigt. 

"Hej" säger jag

"Hej" Han behöver inte säga mer för att jag ska bli helt pirrig. 

"Jag tänkte bara kolla när jag skulle plocka upp er" 

"Du vet att du inte behöver skjutsa oss" säger jag och stänger igen min resväska. 

"Jag vet, men du har ingen bil och det har jag" säger han och jag skrattar. 

"Flyget går klockan 8" 

"Jag hämtar er vid 6" säger han och jag nickar men kommer på att han inte kan se mig. 

"Det blir jättebra, tack igen" säger jag och vi lägger på. 

"När ska superhunken hämta oss?" Jag ser upp på Hanna och ser frågande på henne. 

"Superhunken?" Hon rycker på axlarna. 

"Ja, jag måste komma på något bra smeknamn" jag skrattar men skakar på huvudet. 

"Bara du inte säger det framför honom" säger jag varnande och hon nickar. 

"Jag lovar. Så, när ska superhunken hämta oss?" Jag himlar med ögonen. 

"Klockan 6" säger jag. 

--------------------------------------------------------------------------------------------------------------

När klockan börjar närma sig 6 går vi ut med våra små resväskor. Idag snöar det inte men jag är trots allt glad att lämna kylan mot varmare väder. Efter en stund kör en bil upp vid vägkanten och jag ser Adam vid förarplatsen. Jag ler när våra blickar möts och han kliver ur förarsätet för att möta oss. 

"Hej" säger han och kramar om mig och sedan Hanna. 

"Hur mår du?" säger han när Hanna satt sig i baksätet och han lagt in våra väskor i bakluckan. 

"Bra, och du?" Han drar in mig i hans famn och ger mig en snabb kyss. 

"Väldigt bra" han ler och jag gör detsamma. Vi går runt på varsin sida om bilen och jag sätter mig i passagerarsätet. 

Hela vägen till flygplatsen ser jag ut från fönstet. Jag ser på skyskraporna som glesnar desto längre ut vi kommer från stan. Då och då sneglar jag på Adam och när våra blickar möts spricker vi båda upp i leenden. 

"Ha det så bra" säger Adam när han räcker mig min väska. 

"Detsamma" säger Hanna och börjar med sakta steg gå in mot flygplatsen.