LOVERBOY 2

Kapitel 40

"Har du berättat för Xander?" Jacob ser på mig efter att ha stirrar på ultraljudsbilderna ett bra tag. 

"Nej" säger jag och Jacob lägger huvudet på sne. 

"Julia..." säger han och suckar. 

"Jag vet, jag vet! Jag måste berätta" säger jag och han nickar. 

"Varför har du inte gjort det?" Frågar han och jag rycker på axlarna. 

"Jag är väl rädd att han inte ska vilja ha något att göra med mig" säger jag och han skakar genast på huvudet. 

"Så skulle han inte göra, det är Xander vi pratar om" säger han och jag nickar. 

"Vi hade, för några veckor sedan, en incident där jag trodde att jag var gravid. Och jag tog ett test, som visade negativt" säger jag och jag ser hur förvirring sprider sig över Jacobs ansikte. 

"Negativt?" säger han frågande. 

"Ja, läkaren tror att testet kan ha visat fel i och med att det var så tidigt" säger jag och han nickar. 

"Och berättade du för Xander då?" Frågar han och nu är det min tur att nicka. 

"Och hur reagerade han?"

"Han var väl chockad men sa tillslut att om det hade varit positiv så hade han stöttat både mig och barnet" säger jag och minns tillbaka dagen jag var så rädd över att jag var gravid. Tänk om jag bara visste. 

"Men där har du svaret!" säger Jacob och lägger en hand på mitt lår. 

"Problemet är ju bara att han visste om att det var negativt när han sa alla de sakerna. Han kunde sagt vad som helst, för han skulle inte behöva hålla vad han sagt. Ingen skulle "testa" honom i och med att vi både trodde att jag inte var gravid. Allt kanske förändras nu när allt inte längre är hypotetiskt utan på riktigt. Nu är det på riktigt som hans fotbollskarriär är slut, som jag inte kan fortsätta min utbildning och allt annat som bönan hindrar oss från" Jag känner hur en tår rinner ner för min kind men jag tårkar snabbt bort den. Jag kom inte hit för att bli ledsen, jag kom hit för att vara med min bror och berätta för honom att han ska bli morbror samtidigt som han ger mig lite råd. 

"Du kan inte tänka så Julia. Du kan inte säga redan nu hur han kommer reagera. Xander älskar dig och det faktum att ni kommer få en blandning av honom och dig är nog något han ser fram emot. Det kanske är tidigt ja, men känner jag Xander rätt så kommer han inte backa ur" säger han och drar in mig i en kram.

"Och vad var det du kallade bebisen?" Säger Jacob och jag ser på honom. 

"Bönan. Den ser ut som en böna på ultraljudet" säger jag och han skrattar vilket får mig i sin tur att le. Han tar upp en ultraljudsbild igen och studerar den. 

"Bönan... Jag gillar det. Bra arbetsnamn" säger han och jag skrattar. En tystnad lägger sig över rummet tills Jacob bryter den. 

"Och om Xander skulle vara ett as och lämna det bästa som hänt honom, vilket han förmodligen inte kommer att göra, så kommer bönan fortfarande ha sin favoritmorbror" säger Jacob och jag ler. 

"Du får inte glömma Charlie. Ni två får tävla om titeln som favoritmorbror" Säger jag och Jacob ser ut att tänka efter. 

"Äh, det spelar inte så stor roll. Charlie har ändå inte varit den som är tävlingsinriktad så jag vinner lätt" säger han vilket får mig att skratta. 

------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

När jag går mot föreläsningen känner jag mig ändå ganska lättad efter mitt samtal med Jacob. Han blev uppenbarligen glad över att han ska bli morbror. Nu är bara frågan hur Xander kommer ta allt. Jag suckar men väljer att inte fokusera på det nu. Nu är det dags att fokusera på min föreläsning och på nästkommande tentamen. Det finns ingen anledning att oroa sig över vad som komma skall i det här läget. Jag sjunker ned i stolen bredvid Stacey och hon ser roat på mig.