LOVERBOY 2

Kapitel 36

"Älskling" 

Jag känner Xanders läppar mot min tinning och jag vrider mig. Det första jag möts av är dock inte Xander som står vid sidan av sängen utan en fruktansvärd huvudvärk. Jag drar handen genom håret och jämrar för smärtan. 

"Julia, vad är det?" Hör jag Xander säga och jag känner hans armar hålla om mig. 

"Jag har bara det värsta huvudvärken någonsin" säger jag och när jag öppnar ögonen ser jag Xander som står aningen lutandes över mig. 

"Jag går och hämtar en huvudvärkstablett" säger han och jag nickar. Efter en stund kommer han tillbaka med en tablett och ett glas vatten som han sätter ned på nattygsbordet. 

"Jag tänkte åka till sjukhuset men jag är tillbaka om någon timme, max. Jag skyndar mig hem okej?" Säger han och kysser mig på pannan. Jag skakar genast på huvudet. 

"Nej, var med din pappa, jag har bara en dum huvudvärk. Jag klarar mig fint själv" säger jag men han skakar ändå bara på huvudet. 

"Jag kommer hem snart" säger han, kysser mig på pannan och lämnar sedan sovrummet. Jag skakar på huvudet åt hans envishet och sätter mig upp för att ta huvudvärkstabletten. Jag lägger mig sedan ned i sängen och försöker somna om.  

När jag senare vaknar sätter jag mig upp. Jag gnuggar sömnen ur ögonen men hinner inte göra så mycket mer innan illamående börjar sprida sig igenom min kropp. Jag skyndar mig och hinner i exakt tid till toaletten. Jag lutar mig mot badrumsväggen och försöker andas. Efter en stund reser jag mig upp och går för att dricka ett glas vatten. Hur kan jag må såhär dåligt? Visserligen mådde jag illa även igår, kan jag ha ätit något dåligt? Har jag blivit smittad av något? 

Jag går och lägger mig i vardagsrumssoffan och drar en filt om mig. På tv:n går något gammalt avsnitt av huset fullt. Trots att jag inte sett serien innan fastnar jag och ser även avsnittet som visas efter.

Xanders perspektiv

När jag kliver in i pappas rum på sjukhuset står en sjuksköterska och kollar hans dropp. Mamma sitter på en stol vid sängkanten med en trädgårdstidning i handen. 

"Hej" säger jag och kramar om de båda. 

"Vart är Julia?" Frågar mamma direkt när hon märker att jag är ensam. 

"Hon är hemma, hon mådde inte så bra" säger jag och mammas min får genast ett ledsamt uttryck. 

"Åh vad tråkigt, du kan väl hälsa henne att hon ska krya på sig från oss" säger hon och jag nickar. 

"Vart är Philip?" Frågar jag när jag sätter mig ned på en stol på motsatt sängkant som mamma. 

"Han gick bara för att köpa något att dricka, han kom hit väldigt tidigt imorse" säger mamma och jag ser förvånat på henne. 

"Verkligen?" mamma ger mig genast en sträng blick. 

"Han har faktiskt ställt upp för din pappa jättemycket nu när han är här så du kan sluta se så förvånad ut" säger hon och jag håller upp händerna i försvar. 

"Jag menade inget illa" säger jag och mina ord lämnar en obekväm tystnad efter sig. 

"Vad säger du? Ska vi titta på NBA matchen som börjar nu? Lakers mot Knicks" säger jag och ser på pappa. Han nickar. 

"Jag trodde inte du gillade basket" säger han och jag rycker på axlarna samtidigt som jag sträcker mig efter fjärrkontrollen. 

"Bättre än att plugga" säger jag och han skrattar.