LOVERBOY 2

Kapitel 14

Min födelsedag hade varit fantastisk och jag hade inte kunnat önska mig ett bättre firande. De senaste dagarna har dock gått alldeles för fort och dagen jag inte velat komma var nu här, dagen då Adam skulle åka tillbaka till Seattle. I söndags, dagen efter min födelsedag, hade vi spenderat hela dagen på stranden. Jag surfade och jag försökte även lära Adam, vilket inte gick så bra. Jag tror han ramlade säkert 20 gånger och det slutade med att vi gav upp. Han fick istället sitta vid strandkanten och se på mig. Gårdagen spenderades i stan och jag visade Adam cafét jag jobbade på i high school. Det påminde mig om alla gånger jag och Xander hade matkrig och jag kunde inte sluta le när vi var därinne. Dock var den unga tjejen i kassan alldeles för otrevlig mot oss och jag kunde inte sluta undra för mig själv hur Ester, den lilla damen som är ägaren av caféet, kunde anställa henne. Charlie hade även tvingat med oss till den lokala fotbollsplanen där han och Adam hade spelat i timmar. Det var kul att se på dom och det var kul att se hur mycket Charlie tyckte om Adam. De senaste dagarna hade varit minst sagt fantastiska och jag visste att det inte skulle bli samma sak när Adam åkte hem.

"Du är så välkommen tillbaka" säger mamma när hon kramar om Adam i hallen.

"Tack" säger Adam och ler sitt så perfekta leende. Han vänder sig mot pappa och sträcker fram sin hand.

"Jag tror vi kan kramas också" säger pappa med ett flin och dom kramar snabbt om varandra. Adam säger sedan hejdå till Jacob och Charlie innan han och jag går mot bilen. Jag hade lovat att skjutsa Adam till flygplatsen, det gav oss lite mer tid tillsammans.

"Din familj är väldigt härlig" säger han och tar min hand. Jag sneglar bort från vägen och möter hans blick.

"Då antar jag att det inte är sista gången vi åker hit?" Säger jag och han skrattar till.

"Absolut inte, jag ser redan fram emot nästa resa" säger han och jag ler.

"Tills dess kan du få träffa min familj" säger han och jag vänder snabbt bort blicken från vägen och ser på honom.

"Säkert?" Frågar jag och han ler och nickar .

"Jag ville hitta det perfekta tillfället och mina föräldrar berättade att dom ska ha någon fancy middag nästa helg så jag tänkte det kunde vara bra" säger han och jag nickar.

"Vad exakt innebär "fancy middag"?" Frågar jag

"Jag skulle gissa att det är likt hur det var på din födelsedag fast det är en middag" säger han och jag nickar. Det klarar jag.

"Så vad ska man ha på sig?" Frågar jag och han tar min hand och kysser den.

"Du kommer se perfekt ut i allt" säger han och jag ler.

"Men seriöst... jag vill ju göra ett gott intryck på dina föräldrar" säger jag och han skrattar.

"Du kan väl ha den där klänningen du hade när vi åt middag med Hanna, Dave och Xander?" Säger han och jag nickar.

"Okej" säger jag och försöker svälja min nervositet trots att middagen inte är förens om en vecka.

När vi svänger in på flygplatsens parkering blir allt så mycket mer verkligt. En del av mig hade önskat att vi egentligen var på väg någon helt annan stans, som stranden eller köpcentrumet. Allt hade varit bättre än det här.

"Vi ses snart, jag hämtar dig vid flygplatsen" säger han när vi klivit ut ur bilen. Jag står lutad mot den och han framför mig.

"Okej" är det enda jag får ur mig. Han böjer sig ned och kysser mig hårt och länge. Jag andas in allt jag kan få av honom. Är det normalt att man kommer sakna någon såhär mycket trots att man ska vara utan varandra i bara två dagar? Förmodligen inte men det bevisar väl någonstans hur mycket jag gillar den här killen.