My drug | Foscar |

Kap 12 - Snälla sluta..

Felix perspektiv:
20:30 stod det på klockan, nyheterna skulle börja! Jävla pappa! Jag kommer fan få problem i skolan, ännu mer en vad jag har nu! Kuratorn kommer vilja prata med mig! Ogge kommer reta mig ännu mer! Omar kommer skydda mig för mycket! Oscar kommer att krama mig, det e ju något bra! Men resten! Fuck my life!

"Det här är nyheterna bom bom bom!" sa damen från tv:n. "Hysteriskt glaskastnig på sonen, japp! Det e allt alla pratar om! Men vad var det som egentligen hände? Här svarar sonen på vad som hände!"

Dom frågade aldrig något?! Va?! Förutom, jävlar!! Jävla sjuksköterska!!
"Vad hände" sa jag på tvn. "Dina grannar hörde när din pappa kasta glas på dig!" Sa damen.
"Han kastade porslin och inte på mig!" Skrek jag från tvn. "Men den mest ställda frågan är 'varför kastade han ens glas?' Och jo! Här har vi svaret!" Sa tanten.

"Varför kastade du glad på din son?" Sa tanten till pappa?! Snälla pappa säg inte! "Jo för att min son e en horunge som alla hatar!" sa han
"Jaha.." Sa tanten och sneade på pappa. Jag orkade inte titta mer! Jag stängde av tvn!

Oscars perspektiv:
Fyfan vad synd?! Felix hade verkligen inget bra liv?! Hur klarade han av dagrarna?! Med Ogge också?! Jag tog upp min mobil från bordet och knappade in Felix nummer. "Tjo" sa jag "Hej" sa Felix lågt. "Jag såg allting" sa jag tillbaka "mm" sa han. "Ogge kommer reta mig ännu mer". "Felix, nej! Jag kommer skydda dig! Ingen får göra illa dig! Jag älskar dig, du är mitt allt!" sa jag skeptiskt. "Jag älskar dig också" sa han och visserligen så log han. "Ska jag komma?" Sa jag till honom "mm" sa han "hejdå" sa jag, "hejdå" sa Felix. Jag avbröt samtalet.

Felix perspektiv:
Oscar älskade mig, verkligen, ingen vad någonsin älskat mig lika mycket som Oscar! Kanske mamma, men hon var dö.. Där fall en tår! Jag älskade mamma så jävla mycket?! Varför?! Snälla mamma! Jag vill ha tillbaka dig! Jag gick upp från soffan och sprang mot toaletten, jag tog tag i rakhyvlen och drog en genom handen! Det sved! Jag drog igen, och igen, igen, och igen! Mamma varför försvann du?! Varför?! Snälla mamma! Jag grät, jag såg ingenting, jag drog rakhyvlen genom handen igen. Jag älskade dig?! Kom tillbaka! Någon knackade på dörren, mina tankar avbröts, Oscar.

Oscars perspektiv:
Jag öppnade dörren till Felix lägenhet. Det första jag hörde var gråt! Felix grät?! Jag sparkade bort skorna från mina fötter och sprang till honom! Jag öppnade toalettdörren och där satt en gråtande kille med blod över händerna och en rakhyvel på toalettstolen. Jag satte mig bredvid honom. "Felix snälla! Jag förstår att det ät svårt?! Men jag älskar dig! Snälla sluta! Du är mitt allt, snälla sluta.."
-----------------------------------------------
Fick många Foscar feelings nyss 😭😻 varför ska dom vara så söta?!😭
Nytt Kapitel = 7 kommentarer och 15 röster 💕