My drug | Foscar |

33..

Felix:

"Allt detta beror på dig, snälla lämna mig Aurona! Jag ber dig!" skrek någon, antagligen Oscar för den rösten är unik. Den rösten kan man känna igen från många meters håll. Jag rykte till av att någon smällde igen en dörr.

"Felix, mår du bra?" sa Oscar.

"Herregud du andas inte!" skrek han och inte fören nu insåg jag att jag höll andan och blundade. Jag låg på något mjukt, antagligen en säng. Jag öppnade ögonen försiktigt och det första jag såg var Oscars fina blåa ögon. Han tittade på mig med ett leende. Jag sänkte blicken mot hans läppar och då insåg jag vad som hade hänt. Dom läpparna hade använts på en annan person. Aurona.

"Varför Oscar?" frågade jag efter att jag satt mig upp på sängen. Jag ville inte titta in i hans fina ögon. Min blick var överallt förutom på honom. Jag tittade på den vita dörren. På maskinerna som pep. Allt var vitt, som på ett sjukhus, jag var på ett sjukhus och allt pågrund av Oscar.

"Vad har hänt? Vad gör jag här? Varför hånglade du med Aurona? Varför är du här? Ska du inte vara hos Aurona?" jag rabblade upp alla frågorna nästan ohörbart. Oscar satte sig på sängen och tittade ner på min mage. Jag undrade varför han hittade där så jag tittade dit med och då insåg jag det. Jag blödde.

"J-jag hittade dig blödandes på glas, j-jag sprang i timmar och letade efter dig och tro mig F-felix, jag puttade Aurona tro mig snälla"

sa han stammande. Hans ögon såg ut som om dom skulle explodera vilken sekund som helst. Den blicken fick mig att börja gråta. Han föll mot golvet. Det enda man kunde höra efter dunsen var hans snyftningar. Han tittade ner på golvet. Hans blick slet sig inte ifrån golvet. Ner på golvet så droppade det tårar, stora som små. Oscar grät och det gjorde han aldrig, han visade inte sina känslor åt någon och när han väl gjorde det så var det verkligen påriktigt. Jag orkade inte se honom på detta vis. Jag satte mig bredvid honom och la armen om honom.

"Jag älskar dig Felix, snälla tro mig" snyftade han fram och torkade sin rinnande näsa med sin tröjärm innan han snyftade till en gång till. Precis i denna stund insåg jag att jag älskade Oscar över allt och alla. Han var den som tröstade mig varje gång och när jag behövde honom så fanns han där för mig och hur många gånger gjorde jag det för honom? Noll.

"Jag älskar dig också Oscar" sa jag innan han omfamnade mig i en stor kram. En sådan kram får man bara en gång i livet. Jag grät mot hans axel och hörde hans små snyftningar mot mitt öra. Hans tårar föll ner mot mitt hår. Jag behövde Oscar mer än allt annat i mitt liv.

Vi båda ryckte till när dörren öppnades och Omar stormade in och drog Oscar ifrån mig.

"Mår du bra Felix? Förlåt för allt som jag gjort och för att jag inte funnits där för dig" snyftade Omar fram och drog in mig i en kram. Det var precis vad jag behövde. En kram ifrån min bästa vän.

"Jag mår bra Omar, och det gör inget. Just nu vill jag bara slå till den jävla Aurona och misshandla henens fula mun så att hon inte kan flina mer"

sa jag hysteriskt och släppte Omars famn. Oscar ställde sig bredvid mig och lade sin hand på min axel. Han märkte att jag var upprörd. Omar skrattade till i sitt högljudda skratt och fyllde det vita tysta sjukhusrummet. Oscar skrattade till han med och jag stod bara där och log för dom personerna som betydde mest i mitt liv var i samma rum.

"Okej nog med skratt, var är Aurona? Jag vill slita sönder henne i stycken och dela hennes armar och ben i små bitar som jag sedan kastar bort från mitt fönster medan jag skrattar elakt"

sa jag upprört och hysteriskt innan jag satte mig på sängen och började gråta. Jag behövde verkligen gråta ut all min smärta. Jag var inte ledsen just nu. Jag ville bara gråta ut alla mina tårar så att jag återigen skulle kunna le med Oscar och kyssa hans underbara läppar. Krama Oscar och mysa med honom. Jag vill inte ha plats med tårar mer, jag vill ha ett leende på läpparna och se in i Oscars underbara blå ögon. Jag vill le med Oscar. Jag vill dela säng med Oscar. Jag vill vara i hans trygga fina famn. Jag vill bli älskad av Oscar.

Oscar satte sig bredvid mig och tog mig i hans famn där han gungade mig fram och tillbaka. Han nynnade mig och sjöng en vaggvisa. Jag orkade inte bry mig om han behandlade mig som en barnunge. Jag kramade om hans hals innan jag somnade in och föll i sömn i Oscars famn.

-----
NEJ MEN TJEEEENA!

MÄRKTE ATT NI VERKLIGEN HATADE AURONA EFTERSOM ATT NI KOMMENTERADE HUR NI SKULLE DÖDA HENNE OSV, NI FICK MIG
VERKLIGEN ATT BÖRJA SKRATTA.

FORTSÄTT KOMMENTERA OCH RÖSTA FÖR ATT FÅ ETT KAPITEL SNABBARE ((:

KOMMENTERA GÄRNA VAD NI TYCKTE OM FELIX REAKTION, OM HAN SKULLE REAGERA ANNORLUNDA. TYP SOM ATT HAN SKULLE MISSHANDLA OSCAR OSV ((:

GLÖM INTE ATT NI ÄR FABIGA ((: