My drug | Foscar |

Del 23 - Jag har inga skor

Lauras perspektiv:
"Nej" skakade Felix med huvudet.

"Nej!" fortsatte han, han skakade på huvudet och blundade hårt.

"Nej, snälla nej!" Skrek han.

"Han kanske var en elak gubbe som hatade sin son men jag älskar honom iallafall" sa han och en liten tår föll ifrån hans kind, han torkade bort den försiktigt med fingret.

"Jag vet Felix, jag vet" suckade jag tungt.

"Felix snälla gråt inte" fortsatte jag, han nickade men han grät inte mindre för det.

"Hur do- eh, försvann han?" frågade Felix stelt.

"Omar får berätta" sa jag, Felix nickade återigen.

"Kom så packar vi" fortsatte jag.

"Mm" sa han. Jag tog tag i Felix handled och drog honom in till dörren.

"Det är låst" sa han och tittade upp, på mig.

Oscars perspektiv:
Jag hoppade ner i sängen. Jag höll för mina ögon.

"Oscar Enestad gråter inte" upplyste jag mig själv. Men en liten enstaka tår föll från mitt öga och gled långsamt ner på kinden innan den föll ner på min vita tröja.

"Gråt inte Oscar" sa jag till mig själv men som att det hjälpte, fler tårar gled långsamt ner från min kind.

"Snälla, sluta gråta" fortsatte jag men jag kunde inte hålla in dom, jag älskade Felix!
Jag gråter och Oscar Enestad gråter inte. Jag älskade honom. Jag väcktes ifrån mina tankar när jag hörde min mobil vibrera i fickan, jag tog upp den. Hela skärmen täcktes av stora bokstäver som bildade "Felix" och ett litet rött hjärta bredvid. Jag drog fingret genom skärmen och knappade in mitt lösenord.
"Jag är utanför, kom ut, fort.." läste jag för mig själv, skulle jag gå ut? Klart jag skulle. Jag öppnade min dörr försiktigt innan jag smög ut till hallen. Jag öppnade dörren försiktigt innan jag stängde den. Det blöta gräset berörde mina bara fötter för varje steg jag tog. Strumporna fylldes av vatten som sedan blev som vattenpölar. Jag tittade upp försiktigt och där stod han, lutad mot en stolpe med en kvinnlig figur bredvid. Jag sprang den sista metern och där stod han, helt röd och tårögd.

"Vad i helvete har hänt?!" Halvskrek jag till honom.

"Bara följ med" viskade han djupt. Jag rynkade på pannan och han bara nickade. Dom började gå och jag följde efter.

"Vart ska vi?" Frågade jag oroligt.

"Jag har inga skor" (haha) fortsatte jag.

"Bara håll tyst och följ med" sa den kvinnliga figuren, hon var underbart vacker. Jag nickade försiktigt innan Felix stannade och satte sig på marken.

"Jag kan inte göra detta, jag kan inte hålla det hemligt för Oscar mer, jag kan inte hålla det hemligt mer, låt mig berätta!" Skrek Felix desperat och den underbara varelsen bara nickade till Felix vilket betydde att han fick berätta.

"Oscar" sa Felix och tittade på mig.

"Ja?" Frågade jag skakande, han kunde berätta vad som helst! Som att han har hittat en ny! Eller att han bara lekte med mig! Vad som helst, jag skakade bara på alla tankar jag hade i mitt huvud.

"Min pappa är död"

--------------------------------------------
ni verkar nt vilja fråga oscar eller felix frågor, för jag tänkte ju ha ett Q/A och då behöver jag frågor, hehe. Så ställ frågor till karaktärerna så svarar dom på dom när jag minst fått 20 frågor, och den som kommenterar flest frågor får en vh ifrån omaaaaaaaar, haha.

nej men vart är alla små kommentarer jag fick? har nu börjar tröttna på berättelsen? säg vad ni vill ha så ordnar jag det ❤️