My drug | Foscar |

32

Felix:

"A-aurona" stammade Oscar fram. Den kvinnliga varelsen med svart platt hår flinade stort. Hon blinkade med sitt ena gröna öga.

"Hej" svarade han nervöst och tittade ner på bordet som hon satt på. Han kunde inte slita blicken ifrån henne, eh, jag menar hennes bröst. Hon puttade bort sitt svarta hår och ställde sig upp. Aurona drog försiktigt ner hennes korta, tajta kjol ner. Oscar granskade henne från topp till tå innan han kollade på mig nervöst. Wow, bra där Oscar. Jag såg faktist det. Jag rullade med ögonen åt min tanke.

"Hej" svarade hon med flinet på läpparna. Oscar nickade med en svårläst blick.

"Bara som ni vet så existerar jag också" sa jag fort innan jag ställde mig upp från stolen. Aurona tittade mot mig och flinade ännu större.

"Så detta är Felix?" frågade hon Oscar medan hon pekade på mig.

"Ja" sa jag innan jag drog ner henens finger.

"Man pekar inte på folk" sa jag med ett flin. Hon rullade med ögonen innan hon satte sig ned på en stol. Hon var inte verkligen inte ful, men henens personlighet var tyvärr det.

"Så Oscar, hur mår du?" frågade hon sexigt medan hon slickade runt sin underläpp. Oscar tittade försiktigt på mig med en svårläst blick. jag rullade med ögonen återigen innan jag slet min blick ifrån Oscar. Jag var så förbannad på honom.

"Bara bra, själv då?" sa han stelt. Aurona tittade på mig med ett flin innan hon återgick att kolla på Oscar. Oscar var så jävla störande just nu. Varför kunde han inte bara säga att han inte vill ha något med henne?

"Dåligt, men när jag såg dig blev jag genast glad" sa hon med sitt fula flin. Jag ville bara slå till hennes läppar så att hon kunde sluta flina. Hon var så jävla äcklig i hennes personlighet.

"Okej, det var kul att träffas, hejdå" sa jag drygt medan jag drog upp Oscar och började gå mot dörren. Aurona ställde sig upp och lyfte upp Oscars haka innan hon bokstavligen kraschade hennes läppar med Oscars. Jag släppte Oscars handled. Han puttade inte bort henne. Han reagerade inte ens. Han bara stod kvar där. Tårarna ville bara läcka ut men aldrig att jag skulle gråta framför denna slyna. Jag sprang ut med tunga steg ut ur Espresso House. Vart jag jag sprang hade jag ingen jävla aning om. Jag hade ett mål, att springa bort härifrån. Det spelade ingen roll vart. Jag ökade takten och sprang in mot skogen. Flera gånger fick jag slå bort grenar och blad för att kunna komma bort ifrån Oscar. Jag ville stanna och vila men mina fötter rörde sig framåt. Jag visste inte hur man stannade mer. Inte fören nu insåg jag att jag var flera kilometer ifrån Oscar. Jag sprang mot min vilja. Jag ville stanna, jag ville. Men jag ville bort ifrån Oscar, långt ifrån Oscar. Plötsligt föll jag. Jag föll hårt mot marken. Jag kände en smäll mot min mage. Jag ville upp, men jag hade inga krafter. Jag orkade inte. Jag orkade inget mer. Jag låg bara där och kände tår för tår som föll ner från min kind. Jag hörde bara mina snyftningar innan allt blev svart.

---
HEJ HEEEJ, TACK FÖR ALLA FINA KOMMENTARER SOM JAG FICK IGÅR.

RÖSTA FÖR ATT FÅ ETT SNABBARE KAPITEL OCH KOMMENTERA VAD NI TROR KOMMER HÄNDA HÄR NEXT.

GLÖM INTE ATT NI ÄR FABIGA ((: