Del 22 - Din pappa är död

396 28 5
                                    

Felix perspektiv:
Jag smällde dörren när jag låst upp den innan jag slet av mig skorna.

"Jävla Oscar" mumlade jag för mig själv.

"Hej Felix" sa en mjuk röst?

"Eh, hej?" Sa jag och tog tag i dörrhandtaget till mitt rum utan att undra eller fråga något. Jag rynkade på pannan, den öppnades inte. Jag drog återigen men inget hände. Jag himlade med ögonen och mumlade något ointressant.

"Du kanske undrar vem jag är" sa rösten som talat förut.

"Faktist inte" morrade jag och tittade runt i rummen för att se vart pappa var. Jag vände mig om och såg en tjej?

"Vem är du?" Frågade jag och granskade henne från topp till tå, gullig var hon, den kunde jag inte neka.

"Var det inte du som inte brydde dig" sa hon med ett flin innan hon började skratta. Jag himlade med ögonen och hon fortsatte:

"Men jag är Laura" skrattade hon. Jag bara himlade med ögonen återigen. Jag kände ingen Laura? Hon började tröttna och lutade sig mot väggen. Vi stod stilla och tysta ett tag.

"Vilken Laura? Vad gör du här?" Frågade jag för att avbryta tystnaden. Hon skrattade och flyttade en brun hårstrå ifrån hennes kind.

"Säg inte att du inte känner igen mig" skrattade hon, hon skrattade mycket, det påminde mig om Omar. Vänta Omar!

"Du är Omar's kusin, Laura!" Utbrast jag.
Hon skrattade och nickade intensivt på huvudet.

"Vad gör du här?" Frågade jag. Hon rynkade på ögonbrynen. Borde jag veta det? Vänta va?

"Jag är din flickvän? Det är vår ettårsdag?"
Sa hon tyst. Nej? Vänta va nej?

"Laura, vi har aldrig ens kramat varandra?"
Sa jag och kisade med ögonen. Hon brast ut i ett skratt medan hon pekade på mig med ena fingret och höll för magen med andra handen. Hon började gråta, antagligen glädjetårar för hon skrattade. Jag rynkade på pannan och hon började skratta ännu mer, jag fattade ingeting?

"Vad?" Sa jag och höll upp händerna. Hon skrattade ännu mer och jag hade inget annat val så jag gick fram till henne och började skaka på henne.

"Sluta skratta och berätta vad som är så kul" skrek jag otåligt. Hon skrattade bara ännu mer, så jag gav upp.

"Skitsamma jag går och lägger mig" sa jag och släppte henne. Hon skrattade bara mer och mer.

"Hållkäften och berätta" skrek jag, hon slutade skratta innan hon tappade hakan.

"Jag vara aldrig hört dig svära" sa hon, jag trodde att hon hade fått ett chocktillstånd.

"Nej men berätta nu" fräste jag. Hon himlade med ögonen.

"Jag skämtade bara" sa hon och började fnissa.
Jag himlade med ögonen för hundrade gången denna kväll antagligen.

"Vad gör du här egentligen" sa jag otåligt.

"Omar skickade mig hit, han vill inte att du ska sova här ensam" sa hon och började leka med sitt hår, hon gjorde typ lockar av hårtopparna, hon var på något vist söt.

"Ska du sova här med mig då eller vadå?" Frågade jag henne.

"Nej nej jag har kille" sa hon och slängde med hårslingorna hon gjorde en lock med. Jag granskade henne och hon tittade på mig med ett leende.

"Okej, men vad menar du med att jag ska sova ensam" frågade jag. Hon blev orolig och skakade på huvudet.

"Det får Omar berätta när vi kommit hem till oss, det är för riskabelt här, packa dina saker, alla saker, du kanske aldrig kommer komma tillbaka hit" sa hon skakigt, hennes röst skakade och hon titta inte ens i mina ögon.

"Vaa-dd m-eenar dd-u?!" Stammade jag fram.
Hon log stelt och andades djupt.

"Din pappa är död"
-----------------------------------------------------
Hehe, var tvungen att sluta här men men.
Jag tänkte ha en Q/A eftersom att många har det så varför inte? Fråga massor av frågor i kommentarerna till Oscar, Felix, Laura, Omar, Ogge och alla som är med i boken och kanske mig? Men fråga på. Skriv typ ett namn och sedan skriver du frågan osv, fråga på😏

My drug | Foscar |Where stories live. Discover now