My drug | Foscar |

Del 20 - Innan jag föll i sömn

Oscars perspektiv:
Jag hörde Felix gråta i badrummet.
Han hade sagt att han skulle duscha.
Men nu satt han där i några timmar.
Jag satt utanför men jag höll på att somna och gick in i mitt rum la mig i sängen.
Och nu sitter han och gråter fortfarande.
Jag kunde inte ligga i sängen mer och höra på när han gråter så jag steg upp och knackade på dörren löst.
"Felix, viskade jag" Han tystande och satte på vattnet ifrån duschen.
"Jag duschar Oscar" sa han och snyftade.
"Felix, jag hörde" sa jag svagt.
"Jag vill inte att du lämnar mig!" Skrek han och låste upp dörren.
"Felix, jag har några månader kvar, låt oss njuta av det" sa jag och tittade in i hans röda ögon. Han hade gråtit rejält. Han nickade.
"Jag vill bara inte ha ett liv utan dig" sa han.
"Jag vill inte det heller" viskade jag.
"Men nu får vi njuta av tiden vi har tillsammans" fortsatte jag. Han nickade igen.
Jag tog tag i hans arm och drog honom intill mig. Han tittade in i mina ögon innan han la sina armar runt min nacke. Jag la mina armar runt hans midja. "Kom ihåg vad jag sa Felix" viskade jag till honom. "Vad menar du?" Viskade Felix till mig. "Att jag alltid kommer finnas i ditt hjärta" fortsatte jag. Han nickade innan han pressade sina läppar mot mina. Jag pressade tillbaka. Han smekte upp sin hand upp till mitt hår där han stannade och började leka med det. Jag rös av hans beröring och tryckte in hans kropp närmare min. Felix läppar lämnade ett lågt men djupt stön. Jag tittade på honom och slet mig bort ifrån hans famn. Han stirrade på mig djupt. "Oscar?" Viskade han, jag nickade. "Är det något fel" fortsatte han. Jag skakade på huvudet, Felix stirrade förväntansfullt, jag tittade tog tag i hans hand och drog honom in till rummet innan jag puttade ner honom på sängen. Han ramlade omkull i sängen och skratt fyllde det tysta huset tills vi hörde nycklar som vreds om i nyckelhålet. "Min pappa" viskade Felix skräckinjagande. "Ta det lugnt" sa jag och satte mig fort på hans stol och satte på datorn. "Vad gör du?" Frågade han fort. "Lita på mig" sa jag precis innan dörren öppnades. Felix satte sig fort bredvid mig och skrek "Du var så nära!"
"Vad skriker du åt då?!" Skrek en röst, antagligen Felix pappa. Han öppnade Felix dörr och tittade runt tills hans blick stannade på mitt ansikte. "Och vem är du?!" Fortsatte han och pekade på mig. "Ehm, jag är Os-" sa jag innan Felix avbröt mig. "Han är Oliver" sa Felix snabbt. Jag tittade bara på honom, Felix nickade bara. "Vad gör ni då?!" Skrek han.
"Vi bara spelade Call Of Duty" sa Felix och himlade med ögonen. "Jasså, jag trodde att ni hånglade" sa Felix pappa och gav Felix en örfil innan han stängde dörren och skrattade. "Vi går nog till dig" viskade Felix med gråten i halsen" jag nickade. "Det är skola imorgon också, det är bäst att du sover hos mig" viskade jag och kramade Felix. Han kramade tillbaka men kramen varade inte så länge eftersom att Felix pappa öppnade dörren. "Bara så ni vet så kommer det komma kvinnliga människor här och vi kommer att behöva denna säng" sa han och pekade på Felix säng. Jag tittade på Felix, han kunde inte hålla in tårarna, en tår föll försiktigt ner för hans kind. Han påverkade mig, en tår föll från min kind. Felix bara skakade på huvudet innan han tog tag i sina Adidas skor och sprang ut genom dörren. "Sök hjälp, du har fan psykiska problem!" Skrek jag till Felix pappa innan jag smällde dörren till Felix dörr rakt i hans ansikte. Jag skyndade efter Felix och tog tag i mina skor innan jag sprang efter Felix. "Felix!" Skrek jag. "Felix!" Fortsatte jag. "Felix!" Skrek jag med gråten i halsen. Jag sprang runt brunnen. Jag sprang till tågstationen för att se om han var där men ingen Felix syntes till. "Felix!" Skrek jag med tårarna som fall ner för mina kinder. "Felix" viskade jag lågt. "Felix" mimade jag och lutade mig för en tegelvägg. "Felix" viskade jag och gled långsamt ner för väggen. "Felix" sa jag och satte mig ner på marken med huvudet lutandes till väggen. "Felix" viskade jag djupt innan jag föll i sömn...