My drug | Foscar |

27..

Felix:

Jag slängde boken i väggen efter att ha pluggat i drygt en timme. Jag lade mig ner på sängen och andades djupt. Inget eller ingen skulle få in vad jag behövde veta i den förbannade boken. Jag muttrade något ohörbart för mig själv innan jag lutade mig mot nattduksbordet och tog upp min mobil. Jag tryckte på hemknappen för att se om något nytt hade hänt på timmen jag hade varit utan internet. Jag scrollade ner och såg massor av Instagram notiser. Bara samma skit hela tiden. Jag lutade mig återigen till nattduksbordet för att lämna min mobil men det vibrerade till. Jag tittade på min mobil där det stod att Oscar hade skickat ett sms. Jag sken upp av tanken av honom och drog fingret genom skärmen.

Från Oscar till Felix:

"Hej älskling! Kan du komma förbi? Vi måste prata :) Jag lovar dig att det inte är något dåligt. Iallafall från mitt perspektiv. Men jag tror att du kommer gilla det eftersom att du nämnde det förut :) Älskar dig ♡"

Skickat 15:47

Jag visste inte ifall jag skulle vara glad eller rädd, för vem vet vad jag hade rabblat upp? Han kanske ville göra slut eftersom att jag kanske hade skojat om det. Eller att han inte vill ha kontakt med mig. Eller att han ska flytta utomlands och att vi aldrig mer kommer träffas. Fast han sa att jag kommer tycka om det, iallafall ifrån hans perspektiv. Jag väcktes av mitt dagdrömmande när det vibrerade det till i min mobil.

Från Oscar till Felix:

"Felix, jag lovar att det inte är något dåligt, såg att du hade läst vad jag skrivit :("

Skickat 15:51

Från Felix till Oscar:

"Nejdå, tänkte bara på något :) kommer till dig om 15 min, älskar dig med ♡"

Skickat 15:52

Jag ställde mig upp och lade ner mobilen i byxfickan. Jag hoppades på att det var något bra. Jag är rätt dålig med att tänka på vad jag säger. Jag skakade av mina tankar och gick mot korridoren. Ingen satt vid köksbordet och läste morgontidningen medan hen drack morgonkaffe. Allt hade förändrats. Jag hade förlorat båda mina föräldrar. Återigen skakade jag av mig mina tankar medan jag satte på mig mina svarta Adidas skor. Jag tog nyckeln från bänken där vi, jag menar där jag hade mina skor på. Inget var som förr. Jag hade till och med tappat kontakten mer Omar. Den personen som egentligen brydde sig mest om mig från hela starten. Jag suckade för mig själv innan jag låste upp dörren och stängde den. Hur kunde jag förlora kontakten med min bästa vän? Vi har inte ens sätts i skolan. Återigen suckade jag för mig själv innan jag låste dörren och gick mot busshållplatsen. Jag kände den friska vår vinden mot mig. Jag var olycklig. Men på något sätt var jag ändå lycklig. Oscar befanns sig i mitt liv. Jag tittade på trottoaren när jag kom fram till busshållplatsen. Det dröjde inte länge tills bussen kom. Jag suckade för mig själv innan jag steg in på bussen. Alla platser var redan upptagna så jag ställde mig vid bussdörren och lutade mig på den. Jag skulle snart få reda på vad Oscar ville. Och det skrämde skiten ur mig.

-------------------------------------------------

Rösta gärna och lämna en liten kommentar så är jag lyckligast i världen :))