Oscars perspektiv:
"Felix..." Stammade jag fram.
"Mmm" sa han med stängda ögonlock.
"Snälla gör inte så" sa jag. Han bara nickade.
"Vill du prata om de?" Frågade jag
"Inte här.." Sa Felix
"Kom så kan vi prata om detta" sa jag
"Tack" sa han med tårarna i halsen
Vi gick mot busshållplatsen, Felix gick bara efter mig.
"Felix?" Sa jag
"Vad?" Sa han, denna gången tittade han upp på mig, hans ögon glittrade på något sätt.
"Vill du att vi ska hem till mig?" Frågade jag honom
"Det är väl ok.." Sa han.
Felix perspektiv:
Oscar hade räddat mig, men varför?
"Här är mitt hus" sa han när han hade dragit ur nyckeln ut nyckelhålet.
"Tack igen" sa jag. Utan Oscar hade jag varit död nu..
"Nä det var inget" sa han för att pigga upp mig
"Det var det visst! Jag skulle ha varit död nu..." Sa jag med blicken åt mina skor som jag kämpade med att ta av.
"Vill du ha något att äta eller dricka?" Frågade Oscar mig
"Nä tack" sa jag, jag var redan tillräcklig tjock..
"Är du säker?" Frågade han.
"Ja.." Sa jag.
"Okej du kan sätta dig på soffan så kan vi prata om det, om du nu vill det, jag pressar inte dig" sa Oscar, varför var han så himla snäll? Ingen har varit så snäll förut?! Förutom Omar då.. Men ändå! Gillade han mig?
"Vänta Oscar.." Sa jag.
"Vad är det?" Frågade han mig.
"Nä, alltså, varför..?..nä? Hur? Nä..skiti.." Stammade jag fram.
"Vad är det Felix?" Sa han och satte sig brevid mig. Var det bara jag eller så är Oscar typ söt?.. Nej! Va?! Hur?! Asså?!
"Felix?" Sa Oscar, han avbröt mina tankar.
"Gillar du mig?..."
--------------------------------------
OJOJOJ😱😏 Verkar som att Felix har fått Enis feelings..
YOU ARE READING
My drug | Foscar |
FanfictionJag tog tag i hans handled och drog honom intill mig. Han tittade in i mina ögon innan han la sina armar runt min nacke. Jag tittade på honom med ett leende innan jag la mina armar runt hans midja...
