Out Of Town Girl (Justin Bieber)

Kapitel 33

Justins perspektiv

  ”Adria jag lovar dig, jag ljög inte för dig. Jag skulle aldrig ljuga för dig med att säga det. Jag må ha gjort en massa skit i mitt liv och ljugit om en del grejer också. Men jag skulle aldrig, aldrig ljuga om att jag älskade dig”

  ”Men det stämmer ju inte, det kan inte stämma. Du sa att du älskade mig, du sa att du älskade mig sen stack du. Du stack bara. Du lämnade mig ensam kvar som vem som helst av dina tjejer, som att jag inte var mer än hundskit under din sko” det var knappt jag kunde höra vad Adria sa i slutet av hennes lilla tal men jag lyckades. Men med tanke på vad hon sa önskade jag nästan att jag inte hade gjort det. Jag visste att jag hade sårat henne, men just hur djupt visste jag ännu inte.

  ”Adria jag vet hur allt det här måste se ut för dig men om du bara låter mig förklara så lovar jag dig att jag kan fixa allt”

  ”Okej så förklara, jag kan inte lova att jag kommer att ändra vad jag känner om dig just nu men om du är så säker så. Jag har ändå inget annat än tid”

  Jag nickade smått åt det Adria sa för jag visste att hon kanske inte skulle vilja vara med mig efter trotts att jag berättat min sida av allt. Jag vet att jag lämnade henne vid ett dåligt tillfälle, ett tillfälle som fick henne att känna sig som en hora efter. Vi hade haft sex bara dagen innan och jag stack innan hon ens hann vakna upp. Precis som ett engångsligg, enda skillnaden var att det faktiskt betydde något för mig men självklart så var det svårt för Adria att se det, med all rätt.

  Chaz hade rätt när han sa att jag hade tagit beslutet åt henne. Jag borde inte ha stuckit bara så där utan att prata med henne om det. Se vad hon skulle tycka om mitt liv och allt som kommer med det om hon faktiskt skulle behöva leva det. Hon kanske inte skulle gilla det men vi skulle kunna ta in henne i det gradvis. Sakta men säkert vänja henne med att vara i rampljuset och hatet som hon skulle få. Visst hat kommer alltid att vara hat och vissa kommentarer kommer alltid att ta mer än andra. Vissa kommentarer kommer få en att ifrågasätta allt man jobbat för och vem man är. Det är i dem stunderna som man behöver familj och nära vänner som kan påminna än om vad det egentligen är. Det är bara hat från någon feg person som sitter hemma bakom datorn. Många av dem hatar bara på kändisar för att hata medan andra hatar för att dem är avundsjuka. Men jag antar att jag borde vara tacksam för mina haters. Dem lägger så mycket tid på att hata mig och kommentera på mina videos att dem hjälper mig slå olika rekord.

  ”Adria jag antar att” var allt jag hann få fram innan jag blev avbruten av att dörren intill rummet öppnades och mamma lite försiktigt kom in med ett litet leende på läpparna.

  ”Hej jag hoppas att jag inte stör, jag ville bara kolla in och se hur det var med dig Adria”

  ”Det är lugnt Pattie, det är inget som inte kan vänta till senare. Kom in du” sa Adria och försökte sig på ett leende som inte nådde hennes ögon. Men trotts det var det nog det mest genuina leendet jag sett henne ha sen jag såg henne liggandes där i ladan.

  Mamma log smått och mumlade ett snabbt godmorgon till mig innan hon gick bort till Adria för att sätta sig mitt emot henne på sängen. Hennes händer greppade tag om Adrias och bara med en blick så bröt hon ihop. Tårarna började rinna likt floder längst hennes kinder och hon började snyfta en massa. Innan jag ens hann reagera var Adria i mammas famn och hon viskade en massa grejer i hennes ena öra. Jag visste inte vad jag skulle göra, jag kände mig helt malplacerad där jag stod. Skulle jag stå kvar, säga något eller bara gå här ifrån?