Out Of Town Girl (Justin Bieber)

Kapitel 35

Justins perspektiv

  Hur länge vi hade suttit där, armarna runt varandra utan att säga ett ord visste jag inte. Det kan var allt från någon minut till någon timme, ingen av oss höll koll och ingen av oss hade brytt sig heller. Vi hade bara suttit under ganska bekväm tystnad, armarna runt varandra och tårar rinnandes längst bådas kinder.

  Det var väll inte riktigt så här jag hade hoppats på att den här dagen skulle börja. Jag hade hoppats att muntra upp Adria lite. Istället fick jag henne att gråta men jag antar att det var nödvändigt för oss båda. Jag behövde få mitt sagt och för att Adria skulle kunna förlåta mig så behövde hon höra det.

  Om jag var förlåten riktigt ännu vet jag inte men det känns i alla fall som att det här var en bit på vägen. Jag vet att det kommer ta ett tag för henne att förlåta mig och speciellt för henne att lite på mig igen men jag kommer inte ge upp. Jag kommer göra allt jag kan för att få henne att lita på mig igen och kanske, kanske kan vi ha någon slags kontakt efter att allt det här är över. För visste så pratar hon och det med mig just nu men hon är nästan illa tvungen med tanke på att hon bor hemma hos mig för tillfället.

  Men Adria hade åkt till polisen här om dagen och anmält alltihop. Eftersom hon inte ville åka ensam hade jag följt med henne och jag kan säga att jag aldrig vart så irriterad och besviken på några poliser någonsin.

  Jag har vart i kontakt med poliser vid flertal tillfällen efter mitt uppbrott med Selena, det var aldrig något allvarligt. Jag menar annars hade jag ju inte vart här men det var flera av poliserna jag mötte som gick mig på nerverna. Mycket för att dem skulle lägga kommentarer om att jag var den store Justin Bieber och det var även flera som skulle dra upp Selena i det hela vilket tog en hel del. Men inget av det där är ens i närheten av vad jag kände när Adria berättade om vad som hade hänt och en av dem två poliserna vi suttit med hade nästan haft ett leende på läpparna och bara skakade på huvudet. Det hade fått mig att koka. Han hade vart så nonchalant när han berättat om hur dem inte kunde göra något åt det som hänt för flera år sen, speciellt inte eftersom det inte fanns några bevis.

  Men innan jag hann gör något åt honom hade Adria dragit ut mig därifrån. Hon hade inte sagt något, bara flätat ihop sina hand med min och fått mig att gå därifrån. Och tur var väll det för jag vill inte ens tänka på vad som skulle ha hänt annars. Att starta ett bråk med en polis och höja handen mot dem skulle inte sluta bra för min skull. Även fast jag hade tyckt att det på något sätt vart värt det kunde jag inte göra så mot Adria. För även fast jag sårat henne djupt var jag den enda som hon verkade lita på, jag var den enda som visste vad som hade hänt och jag vill inte lämna henne ensam i det här.

  Tankarna har däremot inte slutat snurra runt om hur dem bara kunde skita i det hon sa, att dem bara putta undan det som att det vore ett skämt eller något. För tydligen var ord och såren på hennes kropp inte bevis nog att ens starta en utredning, såren hade kunnat komma från vem som helst sa dem. Det skulle ha varit Tomas ord mot hennes och enligt vad dem sa så var det inte många våldtäkt anmälningar som gick i genom. Detta gjorde mig bara ännu mer irriterad för det var som att dem trodde att tjejer kom till dem och anmälde våldtäkt eller misshandel bara för att få uppmärksamhet. Vilket bara var absurt

*********

  Efter att Adria äntligen hade slutat gråta hade hon snabbt somnat i min famn, det var som att all kraft bara gick ur henne och vem kan skylla henne? Dom här senaste veckorna, om man inte till och med kan säga åren har vart som en bergodalbana för henne. Visst hon har haft lugna stunder och förmodligen riktigt bra stunder också med hennes kompisar men hon har alltid haft hennes förflutna gnagandes från insidan och inte gett henne någon riktig paus. Att hon nu låg och sov i mina armar, lugn och faktiskt vid liv var ett mirakel om du frågar mig för jag tror inte att det är många som hade klarat att gå igenom det här lika bra som Adria hade gjort. Hon var det starkaste människan jag har mött och jag avundas henne. Hon ser sig själv som förstörd och inte värd att älska men jag önskar verkligen att hon kunde se sig själv genom mina ögon.