Out Of Town Girl (Justin Bieber)

Kapitel 13

  Det hade nu gått två timmar till sen Adria stack iväg och helt ärligt så börjar jag att oroa mig på riktigt nu. Det har nu blivit mörkt och vi har inte hört från henne. Henrik var lugn vilket lugnade mig en aning, men bara lite. Jag hade bara en känsla att något dåligt hade hänt. Att hon var i knipa. Henrik hade även åkt iväg på någon jobb grej så han var inte här för att lugna ner mig längre.

  "Justin du måste lugna ner dig. Du kommer att få knäskador så mycket som du skakar med benet" skrattade Tomas fram och jag gav honom en kall blick. Jag vet att jag borde vara tyst men jag kunde inte hålla tyst längre. Enda sedan Adria berättade för mig om deras förflutna så har jag velat smälla till honom så hårt.

  "Det skulle du gilla va? Att jag blev skadad. Du verkar ju gilla när folk är skadade eller sårade. Eller gäller det bara när du har orsakat skadan själv?" jag såg hur hans ögon svartnade och hur hans händer knöts hårt. Men han hann inte säga något då ett högt gnäggande hördes precis utanför huset.

  "Åh kolla Apollo är tillbaka" muttrade Tomas fram innan han reste sig upp och gick bort till sitt rum. 

  Jag andades lättat ut och reste mig upp för att sen gå ut. Men oron kom tillbaka lika fort som den försvann. Apollo var där men det fanns inte ett spår utav Adria. Jag menar om hon var här skulle hon ju inte låta Apollo springa runt på gården, plus Apollo verkade väldigt stressad, uppjagad och rädd  utav någon anledning. Varför kunde jag inte lista ut.

********

  Efter att ha ställt tillbaka Apollo i stallet och lyckats lugna ner honom började jag göra min väg bort till skogen. Jag visste inte vart jag skulle leta, eller vart jag ens skulle börja. Den här skogen var stor och jag skulle säkert inte hitta henne. Jag skulle missa henne. Vi skulle förmodligen gå i cirklar runt varandra. Men jag blev tvungen att gå och leta efter henne ändå. Jag kunde ju inte lämna henne, hon skulle kunna vara skada.

  Det skulle kanske vara bra att fråga om hjälp, att be någon annan att hjälpa mig leta efter henne. Men det fanns inte riktigt någon som jag kunde be om hjälp. Henrik var iväg på någon arbetes sak så han skulle inte kunna komma hit färs än om någon timme. John och Kenny skulle säkert bara få panik och inte vara till särskilt stor hjälp. Plus så visst jag inte vart dem var någonstans. Den enda som jag egentligen skulle kunna fråga är Tomas och det var inte ens på frågan. Han skulle säkert bara göra mer skada än nytta. Vem vet vad han skulle kunna göra med henne, speciellt mitt ute i skogen där ingen skulle höra dem. Så det lämnade mig ensam kvar till att leta efter henne. Det var väll bara att börja min jakt då.

  Jag började gå in i stigen och såg hov märken nere i jorden så jag började följa dem, dem skulle förmodligen leda mig till Adria eller det hoppas jag i alla fall. Hon kan ju ha gått iväg någonstans för att försöka komma hem.

********

  Jag hade letat i ungefär en timme nu och mina fötter börjar värka. Det känns som att jag har gått runt i cirklar och att jag inte kommer någonstans. Adrias namn hade jag skrikigt ett antal gånger men utan att få något svar tillbaka. Vilket betydde att jag var långt bort ifrån henne och att jag förmodligen inte skulle hitta henne. Det var en nästintill omöjlig uppgift men jag kunde inte ge upp. Jag fick hela tiden upp bilder i huvudet utav Adria skadad och i fara. Och tro mig det är inga bilder som jag vill se. Dem är hemska och jag önskar att jag kunde få bort den här stressen och oron.

  ”Jävla skit, inte igen” hörde jag hur någon mumlade irriterat och kollade snabbt till min vänster för att se Adria komma haltande. Hon såg väldigt sliten ut, hennes hår stod åt alla håll och kanter, hennes kläder var trasiga och smutsiga.